Godmorgon 20 oktober
CHEFREDAKTÖRN
;)
Så, goda damer, gå väck! Prata med blommor eller nåt, under tiden.
Sålunda, till er mina herrar,först ert ärliga gentlemannasvar: Hur är er ”lycka hos fruntimmer?”. Handen på det bultande hjärtat. Kan den bli bättre?
Jag, er vän, har svaret, vägledningen och anvisningarna.,
De har jag fått från självaste Don Juan. Han, livets store hjärtekrossare har, i sin oändliga vishet, givit ut en skrift.
”En oumbärlig skatt för alla ynglingar, (sådana som du och jag) förälskade, förlofvade och gifta män, hvarigenom de kunna uppnå lifvets högsta och alla qvinnors kärlek.” Skriften, från 1872, innehåller så myckenhet av visdom. Jag öser ur dess brunn och finner att:
”Qvinnan är det svaga könet, men det kan icke bestridas, att hvad en qvinna bestämmer sig till att företaga, det utför hon säkert och ståndaktigt, långt grundligare än mannen. I sin kärlek är hon trofast intill döden, när hon verkligen älskar.
Sålunda bör man:
”Vara höflig mot varje dam, hon må vara vacker eller ful! Mot de sköna damerna faller det sig lätt att var höflig och älskvärd, men emot dem som äro styfmoderligt behandlade af naturen, bör man allraminst glömma höfligheten: ty om man också ej bryr sig om deras gunst och kärlek, så kunna de fula dock såsom väninnor, kusiner eller dylikt skada eller gagna oss oändligt hos de sköna, vilkas bekantskap vi önskar att göra.”
Allmän varning gäller tobaksrökning:
”Bör man undvika i fruntimmerssällskap, man kan göra undantag derifrån, när man vet att damerna i sällskapet äro ´tillrökta.”
Inte heller bör man: ” Under samtalet fingra på damernas knappar, häktor eller andra prydnader eller vända ryggen till den dam man är tillsammans med”
Men hur inleda en bekantskap? Don Juan vet hur inleda en konversation:
” God dag, min fröken, hvilket herrligt väder! Skall ni inte ut att spatsera med eder fästman?” ”Jag har ingen”. ”Vill ni ha mig? - Jag är icke heller förlofvad.” ””Hm, ja! Låt gå” ”Der har ni min hand - Skall det vara allvar”. Ja hvarför icke?”
Eller: ”Hör, Stina, skall jag berätta för dig hvad folk säger!” ”Nåå!” De påstå, att vi två, du och jag, äro förlofvade och att vi hålla så mycket af hvarandra. Är det sant?” ”Nej!” ”Men kunde det då inte blifva det? - Skulle du säga nej, om jag friade till dig?” ”Du kan ju försöka!” ”Ja, Stina, vill du vara min käresta i lif och död?” ”Ja, det vill jag!”
Därmed var allt en afgjord sak, berättar Don Juan. De äkta paren har nu blifvit högst aktningsvärda borgarfamiljer.
Ännu ett litet gott råd giver han, Don Juan, oss på vägen: ”Du må icke misshandla din hustru och icke vid hvarje oenighet vara färdig att medels hugg och slag skaffa dig rätt.”
Med allt detta kan helgen bara bli god,
eller hur:
Chefredaktör´n
