29 september
GODMORGON
;)
Kanelbulle, cocacola och att röka en chesterfield ingick i rutinerna. Det var mest gossar som gick på Gravanders, men då och då vågade sig någon liten tös med i cocacolasvängen. Flickorna rökte inte chesterfield.
Flickorna rökte inte på den tiden. Detta var tidigt 1960-tal. En jukebox i närheten brölade den musik som var populär på den tiden. Fick jag bestämma blev det Ray Charles: ”I can´t stop loving you.
”Var Kalle Knepig i lokalen spelade man inte Ray Charles. Karl Bohl, som han hette i det civila, gillade inte musik och var på sitt vis en auktoritet. Liten var han, väskan som han släpade på innehöll skosnören, strumpor och allt han kunde sälja. Han hade sin speciella plats i lokalen, en plats ingen annan vågade ta. Gratis varmt vatten fick han av personalen, tepåse hade han med sig.
Vi satt i vårt hörn, han i sitt. Kom någon oinvigd in och ockuperade hans plats utspelade sig snart en lätt roande scen. Kalle kom in, gick fram till ”sin” plats, ställde sig där, sträckte på sina 150 centimetrar och bara stirrade. Förstod då inte den vilsne kaffegästen att han hamnat fel i livet, klapprade Kalle med löständerna och fortsatte att stirra. Platsen, hans, blev snart åter hans.
Ray Charles kom till Mariebergskogen sommaren 1964, det var en varm augustikväll. Han ramlade ned bakom pianot och vrålade på så att till och med Mariebergsvikens fiskmåsar tystnade. ”Hit the road Jack” sjöng han intensivt och varmt. Det som så småningom blev ”stick iväg Jack” med Monica Z. Jo, han avslutade med: ”I can´t´stop loving you”, och jag var lycklig.
Han hjälptes från scenen.
”Blind”, sade jag.
”Hög som ett hus”, sade en mer upplyst kamrat till mig. Han hade läst om Ray Charles heroinberonde, något man annars mest hyschade om på den tiden.
”En människa som lever i ett mörker måste göra någonting”, löd hans förklaring. Något jag svalde och accepterade. Han var ju stor idol.
Några veckor senare kom Paul Anka till Mariebergsskogen. Men för mig var han aningen mossig. Det var ju allaredan 1957 hans ”Diana” blev en världsschlager. En historia om hur han som ung tonåring trånar efter en 20-årig barnvakt! I´m so young, and you´re so old this my darling I´ve been told ...Gravanders har blivit en wienercafé. Jukeboxen är borta men Karl Bohls porträtt hänger på väggen. Ray Charles dog 2004. Jag röker inte Chesterfield längre. Men lyssnar jag på Ray Charles sånger är jag där igen, på Gravanders....to live in memory of the lonesome times. It´s useless to say so` I`ll just live my life in dreams of yesterday.
En god helg önskar jag er alla.
Chefredaktör´n
