11 augusti
GODMORGON.
;)
Det var lummigt, det var svalt som en sommardag år 2012. Men med varm jacka på (det finns inget dåligt väder, bara ...) njöt vi av detta svenska underverk.
Efter ett lagom antal slussar söker vi rastplats. Den får vi dela med ett större antal husbilar. Viktigt är att få en plats nära eluttag. Vi vill ha ljus, vi vill ha värme, vi vill ha kraft till bogpropeller. Ibland finns det eluttaget laddnära bryggan. Ibland får man flörta och muta sig in i en nära butik som då låter sladd sticka ut genom fönsterglugg. För oss att fördela och sladda rätt.
På bryggan pratar man inte politik, inte gärna heller om sommaren 2012. (Nästan normal enligt SMHI, kall och blöt tycker vi som är mitt i den).
Vi pratar sladd och el. Vi hjälper varandra med dubbelkontakt, vi sladdar oss samman i en vindlande röra. Allt i god brygganda, med leenden och god samarbetsvilja.
Vem bryr sig om en sladd över kommandobryggan, vem bryr sig om lite snubbeltråd här och var?
Allt detta löste sig tills vi kom fram till Norrvik. Eluttag finnes, berättade broschyr. Lägg inte till där, för nära slussen, berättade lätt ilsken skylt. Detta innebar trettio meter till sista båt, detta innebar sladd på sladd på sladd. Vi samlade sladdar, vi dubbelkontaktade, vi flyttade båtarna en centimeter, en decimeter. Men vi nådde inte ända fram. Bryggrådet inkallades, en båt från Mariestad bidrog med sladdosa och en sladd, segelbåt från Uddevalla hade två. Vi hade en plus en trippelkontakt, båt från Danmark sade något på danska och familjebåt från Söderköping hade tio meter.
Vi drog och slet våra hår (nåja), men nådde inte ända fram.
Samtidigt kom passagerarbåten Juno fram i slussbassängen. Den möttes av sångarfamiljen Kindbom, som bjöd på sång av himmelsk karaktär och blommor från bördiga slätter. På däck stod amerikaner med rötter i den svenska myllan och grät av kärlek till det som en gång var. Det som de hade hört berättas av mor och mormor. Precis så var det i det landet som de, mormor och farfar lämnat. Deras gråtande lycka var fullständig. Några av de kindbomska blommorna hamnade i vattnet, de flesta hamnade rätt.
Vid tonerna av ”Pärleporten” öppnade sig slussporten och Juno gav sig vidare ut på Kanalen, mot Vättern, mot nya och gamla mål.
Då och där såg vi, båtägare, ljus och el. Juno lyfte vattenytan den centimeter som behövdes. Vi nådde fram med kabel. Snabbt anslöt vi oss alla i denna säkert livsfarliga förening. Vi knöt, vi isolerade, vi förslöt med plastpåsar.
Vi vinkade tacksamt farväl till Juno och sjöng till hennes ära en försvenskning av ”All of you.”
Det blev: We want to have el of you.
En god helg med ljus och elektricitet önskar jag er:
