God morgon 25 februari
CHEFREDAKTÖRN
Svar ja! Det är något, det är mycket, det är en upplevelse.
;)
Foto: SCANPIX [Förstora]
Grosshandlaren mötte jag på en krog på Söder i Stockholm för en tid sedan. Nu när jag smält bort det mesta orkar jag berätta.
Grosshandlaren var en man, ett sällskap, på väg efter en lång dags affärer i början av förra seklet. Han och sällskapet behövde något närande innan färden hemåt. Sålunda fick man sig till livs en rejäl måltid bestående av;
”Grogg” - en ”grosshandlare” bestående av Eau-de-vie och sockerdricka.
Grogg lär ha fått sitt namn efter amiral Vernoon, med tilltalsnamn Old Grogg. Han utfärdade en order någon gång i mitten av 1700-talet att manskapet skulle ha sin rom utspädd med vatten. Detta var hans insats för nykterheten och en säkrare sjöfart.
Jag vill minnas denna lätt brungula grogg kallades för mahogny. Far drack den understundom i så kallade selterglas. Selterglas är en krånglig benämning för vattenglas
Varpå följde ”Gubbröra”, som förrätt. Det var ansjovis, ägg, gräslök, dill och persilja i en behaglig röra.
Varmrätten var fläsklägg med rotmos och tre sorters senap. Drycken bestod av två sejdlar starköl och en snaps serverad i isad gumma .
Som inte detta var nog följde kaffe med liten avec och en chokladbit!
Efter detta var tanken att man skulle ta sig hem. Men det blev inte alltid så, då i början av förra seklet. Det lär ha funnits rum att hyra i övre våningen på restaurangen. Jag kände inte heller för lång hemfärd efter den måltiden, det blev logi på ett hotell i närheten. God och glad och mätt kände jag mig. Så också mitt sällskap.
Den goda mannen matprofessorn Carl Jan Grankvist tycker att svåra förhandlingar bör ske runt ett dignande middagsbord. Ingen, menar han, orkar beställa ett krig efter en god måltid. Jag är böjd att hålla med. Grosshandlarmiddagar bör ingå i svåra förhandlingar.
Hon som serverade, hette inte Fia Jansson och bodde inte uppå Söder. Hade hon gjort så hade jag sjungit till hennes ära:
Känner du Fia Jansson som bor uppå Söder?
Hon har förresten två stycken vindögda bröder.
En av dem heter Hammarlund en heter Schröder.
Här skall ni se ett hjärta som klappar och glöder.
Ifrån den allra finaste adel vi stamma
aldrig jag ens våga sagt: Jäklaranamma.
Vilken som var min pappa och vem var min mamma,
de tycker jag föresten kan göra detsamma.
Syster min var så stor, att hon vaktade kritter.
En dag så kom en kärlekskrank kar' med sitt kvitter.
Syster min är förstås inte vidare vitter,
nu kan hon också sitta min själ där hon sitter.
Ack den som vore drottning ibland eskimåer,
då skulle med förvåning jag genast beslå er,
jag skulle gå ikring uti gröna trikåer
med små, små gula prickar på - tjänare på er!
En god helg önskar Grosshandlaren, Fia jansson och jag er alla:
