Sean Banan, köttbullar och finnar i pannan
CHATTERKRÖNIKA
;)
Varför man har ett skåp är för mig en gåta, alla böcker måste ju ändå med hem tack vare prov och läxor.
Väl hemma släpper jag väskan på golvet, suckar över hur tråkigt mitt liv är och byter sedan till träningskläder. För trots alla läxor och prov som nalkas ska jag inte plugga i kväll. Nej, i kväll är jag ledare för Kils slalomklubbs barmarksträning.
Böckerna i väskan får ligga kvar, orörda och oälskade, medan jag förbereder veckans höjdpunkt. Klockan sex står jag i gympasalen som för övrigt är alldeles för liten för de drygt 25 barn som under en och en halv timme pratar mer än vad jag någonsin kommer att göra i hela mitt liv. Klockan halv sju överlåter föräldrarna sina energiknippen till mig med en tjata-inte-hål-i-huvudet-på-Sara-tillsägelse, som gör ungefär lika stor effekt som om de skulle ha bett sina ungar att sluta andas.
Under en och en halv timme får jag uppdateringar om Sean Banans nya låt, hur många köttbullar de åt i skolan, varför tjejer är bättre än killar och vice versa. Under en och en halv timme glömmer jag allt annat och försöker - mellan dessa ständiga uppdateringar - få dem att göra en och annan situps.
Här, i den lilla gympasalen bland skrik och skratt kan jag inte förstå hur jag kunde stå hemma och sucka över min livssituation. Här, bland de grönmålade väggarna, är jag en förebild - precis som den jag är - i en och en halv timme varje vecka. Vem av dessa härliga pratkvarnar bryr sig om att jag har en finne i pannan? Eller att min tröja inte matchar skorna?
Men det blir fel ibland, även om jag försöker komma ihåg alla namn kan Elin plötsligt bli Anna. Men ingen bryr sig. För nästa gång är det någon annan som får ett annat namn. Av tränaren med de gröna skorna och den rosa tröjan, och finnen i pannan.
Av tränaren som inte tycker att det finns något roligare än att lyssna på hur många köttbullar var och en åt i skolan.
Namn: Sara Eriksson
Klass: Sp3Na/SP3E, klassen är inte överens om vad vi heter
Skola: Sundsta
Bor: Kil såklart
Plus: När du läser detta är jag på Teneriffa
Minus: Jag glömde psykologiboken hemma och inlämning nalkas
Tips: Om du alltid säger ”vi får se” händer det aldrig någonting.
TOPPLISTAN (JAG SAKNAR...)
1) ... min gamla fransklärare. Fast, alltså hon är inte gammal, Före detta låter kanske bättre!
2) ... mina busstämplar för november och december, de är borta.
3) ... min högstadielärare i So, fantastisk människa!
4) ... barnprogrammet Jimmy Neutron
5) ... skolan. Nej, jag bara skojade. Jag kom inte på någon femma.
