2017-04-26 18:00

2017-04-26 19:26

Kristiina Poska möter publiken i Karlstad

MUSIK: Hon leder två orkestrar och musik av Elgar, Britten och Bray

Türi är en liten stad i Estland.
Staden är gammal, minst 700 år, och dess blomstermarknad har gett den namnet: ”Vårstaden”.
”Vårstadens” svenska vänort är faktiskt Åmål, och från denna Åmåls estniska vänort kommer Kristiina Poska.
Hon är en av Europas mer kända yngre orkesterdirigenter. Hon bor och arbetar i Berlin.
Men nästa vecka besöker hon Karlstad för att leda en stor konsert på CCC.

Programmet för konserten i Karlstad (torsdag 4 maj) innehåller varken estnisk eller tysk musik.

I stället bjuder Kristiina Poska och två orkestrar på verk av tre brittiska tonsättare ur lika många generationer.

Orkestrarna är Wermlandsoperans orkester och Dalasinfoniettan från Falun. I flera år har orkestrarna samarbetat när musiken krävt större besättningar.

Nästa veckas konsert är ett sådant tillfälle, och musiken som framförs då är av Edward Elgar, Benjamin Britten och – yngst, född 1982 – Charlotte Bray.

Men först åter till dirigenten, den internationellt efterfrågade Kristiina Poski, dirigent vid Komische Oper i Berlin.

Berlinstudier

Kristiina Poskas väg till dirigentpulten inleddes när hon var i åttaårsåldern.

Detta var i slutet av 1980-talet, den unga flickan i Türi började ta pianolektioner vid musikskolan därhemma, och med den utbildningen var hon klar år 1994.

Åren fram till 1998 ägnade hon åt studier i konsten att dirigera körer. Hon skulle också hinna med att bilda en kör.

Men det var först år 2004 som hon tycktes ha funnit rätt ”väg”.

De följande fem åren studerade hon orkesterdirigering vid den musikhögskola i Berlin som fått namn efter Hanns Eisler, tonsättaren, mannen som samarbetade med Bertolt Brecht, och som komponerade musiken till DDR:s nationalsång ”Auferstanden aus Ruinen” (med text av Johannes R. Becher).

När utbildningen var genomförd inleddes Kristiina Poskas professionella karriär; i dag är hon en av Europas ledande kvinnliga dirigenter, och hon är en av de mest efterfrågade dirigenterna i sin generation.

Aten, München, Wien

Ett mycket viktigt steg i karriären tog hon åren 2010–2011. Då dirigerade hon ”La Traviata” av Verdi och ”La Périchole” av Offenbach på Komische Oper.

Framgångarna ledde till att hon år 2012 erbjöds fast anställning som dirigent – ”Kapellmeisterin” – vid operan.

Och där har hon arbetat sedan dess. Vilket inte har hindrat henne att dirigera andra orkestrar än den som finns på Komische Oper: Aten, Magdeburg, Tallinn, Wien, Bern, Salzburg, München är några av de metropoler med symfoniorkester som gästats av den estniska dirigenten.

Hon har även arbetat i Stockholm. Och ibland har Kristiina Poska behövt resa till London, Leipzig och Köpenhamn för att hämta utmärkelser och priser.

Fler kvinnor

För många år sedan – låt oss säga 30 år sedan – var kvinnliga orkesterdirigenter någonting ganska ovanligt.

Någonting som svenska dirigenten Kerstin Nerbe kanske fick erfara, så också Cecilia Rydinger Alin, under några år chefdirigent på dåvarande Musikteatern i Värmland.

Situationen är något annorlunda i dag, åtminstone i Sverige. Det finns fler kvinnor i yrket även om majoriteten dirigenter fortfarande är män.

I en intervju med tidskriften Estonian World för ett år sedan kommenterade Kristiina Poska detta:

– Det är definitivt ingen fördel att vara kvinnlig dirigent i det tyska kulturella landskapet, konstaterade hon.

Men i nästa andetag tillade hon:

– Det är viktigt att veta hur man vänder nackdelar till fördelar.

Elgar och Britten

I samma intervju kommer Kristiina Poska in på hur hon ser på detta med att arbeta med musik.

– Jag har alltid haft en önskan att skapa musik, sade hon och fortsatte om hur många svårigheter man kan stöta på under arbetet.

Men hon konstaterade samtidigt att musiken i sig är den största belöningen.

Den uppfattningen är naturligtvis en grundförutsättning för allt seriöst skapande.

Något som herrar Edward Elgar (1857 - 1934) och Benjamin Britten (1913–1976) hade kunnat intyga. Det är bland annat deras musik som Kristiina Poski, Wermlandsoperans orkester och Dalasinfoniettan ska framföra nästa torsdag.

Av Elgar – mannen bakom det berömda verket (från Last Night at the Proms) ”Pomp and Circumstance Marches” – framförs mästerverket ”The Enigma Variations”, tonsättarens stora genombrott.

Och av Britten – den störste brittiske tonsättaren under 1900-talet – spelas ”Four Sea Interludes” ur operan ”Peter Grimes”.

En svart regnbåge

Konsertens yngsta musik är Charlotte Brays orkesterverk ”Black Rainbow” från 2013.

Charlotte Bray är född i Oxford 1982 och i dag en kompositör med en mycket lång och mångsidig verklista: Orkestermusik, kammarmusik, verk för piano och gitarr, sånger, körverk och musikdramatik.

Bland de dirigenter som har uruppfört hennes musik finns Daniel Harding, Sveriges Radios symfoniorkesters chefdirigent, och tonsättaren/dirigenten Oliver Knussen.

Ett av Charlotte Brays mer uppmärksammade verk är kammaroperan ”Entanglement” (2015). Tillsammans med librettisten Amy Rosenthal skapade Charlotte Bray detta verk, som handlar om Ruth Ellis, en kvinna som misstänkte att hennes manlige partner var otrogen – vilket han inte var – och som hon mördade. Ruth Ellis dömdes till döden och – som sista kvinnan i Storbritannien – avrättades år 1955.

”Black Rainbow”, det stycke Bray-musik som framförs på CCC i Karlstad, är ett orkesterverk, cirka tolv minuter långt och indelat i två satser.

En ”svart regnbåge” är, har Charlotte Bray nämnt, en nattlig regnbåge.

Det är ett fenomen som kan ses som en symbol för någonting ouppnåeligt. Regnbågar har ju denna undflyende egenskap, de är onåbara.

Programmet för konserten i Karlstad (torsdag 4 maj) innehåller varken estnisk eller tysk musik.

I stället bjuder Kristiina Poska och två orkestrar på verk av tre brittiska tonsättare ur lika många generationer.

Orkestrarna är Wermlandsoperans orkester och Dalasinfoniettan från Falun. I flera år har orkestrarna samarbetat när musiken krävt större besättningar.

Nästa veckas konsert är ett sådant tillfälle, och musiken som framförs då är av Edward Elgar, Benjamin Britten och – yngst, född 1982 – Charlotte Bray.

Men först åter till dirigenten, den internationellt efterfrågade Kristiina Poski, dirigent vid Komische Oper i Berlin.

Berlinstudier

Kristiina Poskas väg till dirigentpulten inleddes när hon var i åttaårsåldern.

Detta var i slutet av 1980-talet, den unga flickan i Türi började ta pianolektioner vid musikskolan därhemma, och med den utbildningen var hon klar år 1994.

Åren fram till 1998 ägnade hon åt studier i konsten att dirigera körer. Hon skulle också hinna med att bilda en kör.

Men det var först år 2004 som hon tycktes ha funnit rätt ”väg”.

De följande fem åren studerade hon orkesterdirigering vid den musikhögskola i Berlin som fått namn efter Hanns Eisler, tonsättaren, mannen som samarbetade med Bertolt Brecht, och som komponerade musiken till DDR:s nationalsång ”Auferstanden aus Ruinen” (med text av Johannes R. Becher).

När utbildningen var genomförd inleddes Kristiina Poskas professionella karriär; i dag är hon en av Europas ledande kvinnliga dirigenter, och hon är en av de mest efterfrågade dirigenterna i sin generation.

Aten, München, Wien

Ett mycket viktigt steg i karriären tog hon åren 2010–2011. Då dirigerade hon ”La Traviata” av Verdi och ”La Périchole” av Offenbach på Komische Oper.

Framgångarna ledde till att hon år 2012 erbjöds fast anställning som dirigent – ”Kapellmeisterin” – vid operan.

Och där har hon arbetat sedan dess. Vilket inte har hindrat henne att dirigera andra orkestrar än den som finns på Komische Oper: Aten, Magdeburg, Tallinn, Wien, Bern, Salzburg, München är några av de metropoler med symfoniorkester som gästats av den estniska dirigenten.

Hon har även arbetat i Stockholm. Och ibland har Kristiina Poska behövt resa till London, Leipzig och Köpenhamn för att hämta utmärkelser och priser.

Fler kvinnor

För många år sedan – låt oss säga 30 år sedan – var kvinnliga orkesterdirigenter någonting ganska ovanligt.

Någonting som svenska dirigenten Kerstin Nerbe kanske fick erfara, så också Cecilia Rydinger Alin, under några år chefdirigent på dåvarande Musikteatern i Värmland.

Situationen är något annorlunda i dag, åtminstone i Sverige. Det finns fler kvinnor i yrket även om majoriteten dirigenter fortfarande är män.

I en intervju med tidskriften Estonian World för ett år sedan kommenterade Kristiina Poska detta:

– Det är definitivt ingen fördel att vara kvinnlig dirigent i det tyska kulturella landskapet, konstaterade hon.

Men i nästa andetag tillade hon:

– Det är viktigt att veta hur man vänder nackdelar till fördelar.

Elgar och Britten

I samma intervju kommer Kristiina Poska in på hur hon ser på detta med att arbeta med musik.

– Jag har alltid haft en önskan att skapa musik, sade hon och fortsatte om hur många svårigheter man kan stöta på under arbetet.

Men hon konstaterade samtidigt att musiken i sig är den största belöningen.

Den uppfattningen är naturligtvis en grundförutsättning för allt seriöst skapande.

Något som herrar Edward Elgar (1857 - 1934) och Benjamin Britten (1913–1976) hade kunnat intyga. Det är bland annat deras musik som Kristiina Poski, Wermlandsoperans orkester och Dalasinfoniettan ska framföra nästa torsdag.

Av Elgar – mannen bakom det berömda verket (från Last Night at the Proms) ”Pomp and Circumstance Marches” – framförs mästerverket ”The Enigma Variations”, tonsättarens stora genombrott.

Och av Britten – den störste brittiske tonsättaren under 1900-talet – spelas ”Four Sea Interludes” ur operan ”Peter Grimes”.

En svart regnbåge

Konsertens yngsta musik är Charlotte Brays orkesterverk ”Black Rainbow” från 2013.

Charlotte Bray är född i Oxford 1982 och i dag en kompositör med en mycket lång och mångsidig verklista: Orkestermusik, kammarmusik, verk för piano och gitarr, sånger, körverk och musikdramatik.

Bland de dirigenter som har uruppfört hennes musik finns Daniel Harding, Sveriges Radios symfoniorkesters chefdirigent, och tonsättaren/dirigenten Oliver Knussen.

Ett av Charlotte Brays mer uppmärksammade verk är kammaroperan ”Entanglement” (2015). Tillsammans med librettisten Amy Rosenthal skapade Charlotte Bray detta verk, som handlar om Ruth Ellis, en kvinna som misstänkte att hennes manlige partner var otrogen – vilket han inte var – och som hon mördade. Ruth Ellis dömdes till döden och – som sista kvinnan i Storbritannien – avrättades år 1955.

”Black Rainbow”, det stycke Bray-musik som framförs på CCC i Karlstad, är ett orkesterverk, cirka tolv minuter långt och indelat i två satser.

En ”svart regnbåge” är, har Charlotte Bray nämnt, en nattlig regnbåge.

Det är ett fenomen som kan ses som en symbol för någonting ouppnåeligt. Regnbågar har ju denna undflyende egenskap, de är onåbara.