2016-02-29 06:00

2016-02-29 06:00

Förföriskt vackert om kärlek i liv och död

OPERA

Komplex och komplicerad musik av en ung kompositör som ännu inte hanterar rutinens förenklingar. Ett libretto om liv, död, kärlek, fantasier och förlösning.

Den krävande musiken och den mystiska psykologiskt komplexa handlingen gör att få har närmat sig Die Tote Stadt och satt upp operan som skrevs då österrikisk/amerikanske kompositören Erich Wolfgang Korngold endast var 22 år gammal.

När Wermlandsoperan nu tagit sig an den är det tredje uppsättningen någonsin hittills i Sverige vi får se den. De två tidigare var 1987 på Ystadsoperan och 1996 på Kungliga Operan i Stockholm. Urpremiären var i december 1920 i Hamburg och Köln samtidigt.

Det är alltså en riktig utmaning Wermlandsoperan och dess orkester har antagit.

Joakim Unander har gjort en musikalisk bearbetning som är mer röstgenomsläpplig för att passa den mindre orkester som Arvikabördige dirigenten Johannes Gustavsson har fått jobba med.

Och scenografen Lars-Åke Thessman har fått vara ytterst kreativ för att skapa i det relativt lilla scenutrymmet på Karlstads teater.

I lördags var det premiär och det är bara att konstatera att de lyckats med sina uppdrag alldeles förträffligt.

Den vackra komplexa senromantiska musiken växlar mellan dramatik och smäktande filmiska sekvenser allt efter de olika sinnesstämningarna som uttrycks i dramat på scenen. Den är infallsrik och till och med lekfull och sången utmanar huvudrollsinnehavarna sopranen AnnLouice Lögdlund i dubbelrollen som Marietta och Marie och tenoren Daniel Frank som Paul.

Av den ansträngningen märks intet. Det är enastående prestationer de gör som lyfter och följer musikens stämningar. Dessutom gör AnnLouice Lögdlund en trovärdig tolkning av livsglada förföriska dansaren Marietta.

Scenografin spelar en stor roll i förståelsen av det drama som utspelas mellan den döda staden Brygge och Pauls inre psykologiska liv i sorgen efter den döda hustrun Marie. När scenbilden inför publikens ögon förvandlas från sorgerummet ”det förflutnas tempel” till staden Brygge med sitt stillastående vatten utbrister en spontan applåd i salongen.

Wermlandsoperans uppsättning av Die Tote Stadt är en lika färgmässigt dov som fenomenalt storslagen. Det är en vacker och storslagen opera som de lyckas göra begriplig. Men det underlättar förståelsen att ha läst på innan.

Läs tidigare artiklar om handling och intervjuer på nwt.se

Den krävande musiken och den mystiska psykologiskt komplexa handlingen gör att få har närmat sig Die Tote Stadt och satt upp operan som skrevs då österrikisk/amerikanske kompositören Erich Wolfgang Korngold endast var 22 år gammal.

När Wermlandsoperan nu tagit sig an den är det tredje uppsättningen någonsin hittills i Sverige vi får se den. De två tidigare var 1987 på Ystadsoperan och 1996 på Kungliga Operan i Stockholm. Urpremiären var i december 1920 i Hamburg och Köln samtidigt.

Det är alltså en riktig utmaning Wermlandsoperan och dess orkester har antagit.

Joakim Unander har gjort en musikalisk bearbetning som är mer röstgenomsläpplig för att passa den mindre orkester som Arvikabördige dirigenten Johannes Gustavsson har fått jobba med.

Och scenografen Lars-Åke Thessman har fått vara ytterst kreativ för att skapa i det relativt lilla scenutrymmet på Karlstads teater.

I lördags var det premiär och det är bara att konstatera att de lyckats med sina uppdrag alldeles förträffligt.

Den vackra komplexa senromantiska musiken växlar mellan dramatik och smäktande filmiska sekvenser allt efter de olika sinnesstämningarna som uttrycks i dramat på scenen. Den är infallsrik och till och med lekfull och sången utmanar huvudrollsinnehavarna sopranen AnnLouice Lögdlund i dubbelrollen som Marietta och Marie och tenoren Daniel Frank som Paul.

Av den ansträngningen märks intet. Det är enastående prestationer de gör som lyfter och följer musikens stämningar. Dessutom gör AnnLouice Lögdlund en trovärdig tolkning av livsglada förföriska dansaren Marietta.

Scenografin spelar en stor roll i förståelsen av det drama som utspelas mellan den döda staden Brygge och Pauls inre psykologiska liv i sorgen efter den döda hustrun Marie. När scenbilden inför publikens ögon förvandlas från sorgerummet ”det förflutnas tempel” till staden Brygge med sitt stillastående vatten utbrister en spontan applåd i salongen.

Wermlandsoperans uppsättning av Die Tote Stadt är en lika färgmässigt dov som fenomenalt storslagen. Det är en vacker och storslagen opera som de lyckas göra begriplig. Men det underlättar förståelsen att ha läst på innan.

Läs tidigare artiklar om handling och intervjuer på nwt.se

Die Tote Stadt

På Wermlandsoperan med Wermlandsoperans orkester och Karlstads teater

Av: Erich Wolfgang Korngold

Libretto: Paul Schott efter Georges Rodenbachs roman Brygge - den - döda

Dirigent: Johannes Gustavsson

Regi: Sofia Jupither

Scenografi: Lars-Åke Thessman

Kostym: Maria Geber

I rollerna: AnnLouice Lögdlund, Daniel Frank, Marcus Jupither, Ulrika Tenstam, Anders Larsson med flera.