2016-02-20 06:00

2016-02-20 06:00

"Vi ritar i sanden – och sörjer lite när det försvinner"

SCEN: Lars-Åke Thessman om yrket som scenograf

Det är femte gången scenografen Lars-Åke Thessman gör en uppsättning på Wermlandsoperan. De tidigare med regissören Wilhelm Carlsson. Som snart 70-åring kan det bli den sista i Värmland.

Paul har fastnat i sorgearbetet efter sin döda hustru Marie. Han har tappat livsglädjen och lever bara på minnet av sin fru i ”den döda staden” Brügge, vars sorgsna och melankoliska atmosfär speglar Pauls hela existens. En dag kommer Marietta, som är livet och glädjen personifierad, indansande i Pauls liv. Hon är en kopia av Marie till ytan och Paul tror först att han ser i syne. Marietta vill visa Paul tillbaka till livet men hon inser snart att han inte är redo att gå vidare. Han har svårt att skilja på var drömmen om Marie slutar och verkligheten med Marietta börjar.

Handlingen och titeln Die Tote Stadt, den döda staden, är utgångspunkten i Lars-Åke Thessmans ambition att spegla Pauls själstillstånd i staden och vice versa. Österrikaren Erich Wolfgang Korngold skrev Die Tote Stadt 1920, en opera om kärlek, död, sorg och illusioner.

– Korngold var symbolist med mantrat att en omgivande stad kan spegla ett själstillstånd och ett själstillstånd kan återspeglas i staden, en intressant relation mellan människa och miljö. Sorgearbetet speglas genom hans dagliga promenader i staden Brügge, den bästa platsen att sörja på.

Staden besjälad

Precis som hos den franske Nobelpristagaren i litteratur Patrick Modiano blir staden besjälad och det uppstår en intressant kommunikation i växelspelet mellan inre värld och yttre miljö hos stadsvandrarna.

– Och just Brügge är intressant eftersom staden gick från att vara en blomstrande handelsstad på 1100-talet till att helt tömmas på liv under 1400-talet då hamninloppet slammade igen. Det är otroligt inspirerande att skapa en scenografi kring det temat.

Den här gången jobbar han med regissören Sofia Jupither. En regissör som har sin utgångspunkt i kammarspel av Ibsen, Strindberg och Norén.

– Hon kan det här inre psykologiska spelet mellan människor väldigt bra och jag närmar mig utifrån och så får vi ta vara på det växelspel som uppstår när vi möts. Det kräver oerhört mycket känslighet av båda. Jag har fått påminna om att inte glömma sammanhanget, säger Jan-Åke Thessman.

Enorma väggar

Enorma väggar kommer att flytta på sig på scenen, till synes av sig själva. Och det finns gott om vatten på scenen.

– Hur förvandlar vi ett slutet rum till en öppen stad på 90 sekunder? Och sedan tillbaka igen. Scenografin i operor följer musiken och därför vet man exakt hur låg tid man har på sig att göra en scenförändring. Det är alltid spännande att komma till Wermlandsoperan för här spänner man alltid bågen lite extra. Jag känner den fantastiska uppslutningen och entusiasmen över lösningarna och få lov att göra dem! Jag är full av beundran för det arbete som görs här.

Nästa år fyller Lars-Åke Thessman 70 år. Han har uppsättningar planerade till 2017, men kanske inte så många fler.

– Jag har väldigt mycket bildmaterial sparat och vill göra en bok om scenografi. Det är ett arbete som pågår vid sidan av. Vi ritar i sanden, som vi scenografer brukar säga. När det blir lyckat så sörjer man det lite att det rivs och försvinner.

Die Tote Stadt har premiär på Wermlandsoperan nästa lördag den 27 februari och pågår till den 23 april.

Föreställningen sjungs på tyska med svensk översättning på textmaskin.

Paul har fastnat i sorgearbetet efter sin döda hustru Marie. Han har tappat livsglädjen och lever bara på minnet av sin fru i ”den döda staden” Brügge, vars sorgsna och melankoliska atmosfär speglar Pauls hela existens. En dag kommer Marietta, som är livet och glädjen personifierad, indansande i Pauls liv. Hon är en kopia av Marie till ytan och Paul tror först att han ser i syne. Marietta vill visa Paul tillbaka till livet men hon inser snart att han inte är redo att gå vidare. Han har svårt att skilja på var drömmen om Marie slutar och verkligheten med Marietta börjar.

Handlingen och titeln Die Tote Stadt, den döda staden, är utgångspunkten i Lars-Åke Thessmans ambition att spegla Pauls själstillstånd i staden och vice versa. Österrikaren Erich Wolfgang Korngold skrev Die Tote Stadt 1920, en opera om kärlek, död, sorg och illusioner.

– Korngold var symbolist med mantrat att en omgivande stad kan spegla ett själstillstånd och ett själstillstånd kan återspeglas i staden, en intressant relation mellan människa och miljö. Sorgearbetet speglas genom hans dagliga promenader i staden Brügge, den bästa platsen att sörja på.

Staden besjälad

Precis som hos den franske Nobelpristagaren i litteratur Patrick Modiano blir staden besjälad och det uppstår en intressant kommunikation i växelspelet mellan inre värld och yttre miljö hos stadsvandrarna.

– Och just Brügge är intressant eftersom staden gick från att vara en blomstrande handelsstad på 1100-talet till att helt tömmas på liv under 1400-talet då hamninloppet slammade igen. Det är otroligt inspirerande att skapa en scenografi kring det temat.

Den här gången jobbar han med regissören Sofia Jupither. En regissör som har sin utgångspunkt i kammarspel av Ibsen, Strindberg och Norén.

– Hon kan det här inre psykologiska spelet mellan människor väldigt bra och jag närmar mig utifrån och så får vi ta vara på det växelspel som uppstår när vi möts. Det kräver oerhört mycket känslighet av båda. Jag har fått påminna om att inte glömma sammanhanget, säger Jan-Åke Thessman.

Enorma väggar

Enorma väggar kommer att flytta på sig på scenen, till synes av sig själva. Och det finns gott om vatten på scenen.

– Hur förvandlar vi ett slutet rum till en öppen stad på 90 sekunder? Och sedan tillbaka igen. Scenografin i operor följer musiken och därför vet man exakt hur låg tid man har på sig att göra en scenförändring. Det är alltid spännande att komma till Wermlandsoperan för här spänner man alltid bågen lite extra. Jag känner den fantastiska uppslutningen och entusiasmen över lösningarna och få lov att göra dem! Jag är full av beundran för det arbete som görs här.

Nästa år fyller Lars-Åke Thessman 70 år. Han har uppsättningar planerade till 2017, men kanske inte så många fler.

– Jag har väldigt mycket bildmaterial sparat och vill göra en bok om scenografi. Det är ett arbete som pågår vid sidan av. Vi ritar i sanden, som vi scenografer brukar säga. När det blir lyckat så sörjer man det lite att det rivs och försvinner.

Die Tote Stadt har premiär på Wermlandsoperan nästa lördag den 27 februari och pågår till den 23 april.

Föreställningen sjungs på tyska med svensk översättning på textmaskin.

Thessmans tidigare scenografier på Wermlandsoperan

Wagneroperorna:

Den flygande Holländaren 1995

Valkyrian 1998

Tristan och Isolde 2000

Sjostakovit opera:

Lady McBeth från Mtensk 2005