2015-06-21 15:56

2015-06-21 15:58

Helgjuten pjäs med fantastisk ensemble

RECENSION: Musiken är temat i Lomjansguten

Med Lomjansguten har Västanå teater hittat hem från utflykter i världslitteraturen. Närmare sina rötter än så här kan de inte gräva och det märks. De spelar på hemmaplan i alla avseenden. Pjäsen är nästan skriven direkt för teatern.

Lars Andersson fick beställning på ett manus och levererade, men teaterchefen Leif Stinnerbom såg ingen ingång i verket. Författaren gjorde då om det till en roman och plötsligt öppnade det sig och vilken fantastisk ingång det blivit till spelmansglädje och spelmanssorg, skogsfinnarnas goda och onda magi, värmländsk brukskultur, teaterliv i Christiania och norskt bondbröllop. I Lars Anderssons till omfånget lilla bok har texten sådan halt och lödighet att den utan vidare låter sig bredas ut i flera timmars spel där.

Scenografi, dräkter och ensemble målar fantastiska bilder och tablåer. Skickligt gjorda illuminationer, illusioner och akrobatik bidrar. Som vanligt fartfyllda danser.

Pjäsen är trogen bokens text. Repliker som ristade i trä. Korthuggna. Kärnfulla. Att slutscenen skiljer må vara förlåtet.

Men det är musiken som är temat i pjäsen och det är musiken som driver föreställningen. Och vilket driv, takt och tempo, stämningsfulla klanger och underbart vackra melodier. Av och med Magnus Stinnerbom och duktiga musiker. När musiken någon gång tystnar gör föreställningen som berättelsens morkulla, den haltar i takten med enstaka korta svackor i flykten.

Lomjansguten skildras i fem åldrar. Den äldste spelas av Björn Söderbäck. Han är på scen hela tiden, antingen spelande sig själv eller bara tyst försjunken på en stubbe, kanske lyssnande. Han spelar också med och mot sina yngre versioner som en berättare eller kontrapunkt. Den näst äldste spelas av Jakob Hultcrantz Hansson, som skildrar Lomjansgutens förfall med utsökt svärta, förutom ett bejublat solo på luftfiol.

Inger Hallström Stinnerbom har skapat 155 dräkter. Bara det värt en resa till Rottneros. Vackrast kanske de omvridnas flikiga dräkter. Vackra var för sig i virvlande dans, men när de tillsammans omsluter Lomjansguten blir det magiskt.

I denna föreställning förenar Västanå teater form och innehåll till ett. Helgjutet!

Lars Andersson fick beställning på ett manus och levererade, men teaterchefen Leif Stinnerbom såg ingen ingång i verket. Författaren gjorde då om det till en roman och plötsligt öppnade det sig och vilken fantastisk ingång det blivit till spelmansglädje och spelmanssorg, skogsfinnarnas goda och onda magi, värmländsk brukskultur, teaterliv i Christiania och norskt bondbröllop. I Lars Anderssons till omfånget lilla bok har texten sådan halt och lödighet att den utan vidare låter sig bredas ut i flera timmars spel där.

Scenografi, dräkter och ensemble målar fantastiska bilder och tablåer. Skickligt gjorda illuminationer, illusioner och akrobatik bidrar. Som vanligt fartfyllda danser.

Pjäsen är trogen bokens text. Repliker som ristade i trä. Korthuggna. Kärnfulla. Att slutscenen skiljer må vara förlåtet.

Men det är musiken som är temat i pjäsen och det är musiken som driver föreställningen. Och vilket driv, takt och tempo, stämningsfulla klanger och underbart vackra melodier. Av och med Magnus Stinnerbom och duktiga musiker. När musiken någon gång tystnar gör föreställningen som berättelsens morkulla, den haltar i takten med enstaka korta svackor i flykten.

Lomjansguten skildras i fem åldrar. Den äldste spelas av Björn Söderbäck. Han är på scen hela tiden, antingen spelande sig själv eller bara tyst försjunken på en stubbe, kanske lyssnande. Han spelar också med och mot sina yngre versioner som en berättare eller kontrapunkt. Den näst äldste spelas av Jakob Hultcrantz Hansson, som skildrar Lomjansgutens förfall med utsökt svärta, förutom ett bejublat solo på luftfiol.

Inger Hallström Stinnerbom har skapat 155 dräkter. Bara det värt en resa till Rottneros. Vackrast kanske de omvridnas flikiga dräkter. Vackra var för sig i virvlande dans, men när de tillsammans omsluter Lomjansguten blir det magiskt.

I denna föreställning förenar Västanå teater form och innehåll till ett. Helgjutet!

  • Rolf Hörnquist