Maktens rädsla för det egna folket
KULTURKRÖNIKA
På fredagen kom domen mot de tre unga kvinnorna i kollektivet Pussy Riot: Två års fängelse.
De döms för att i Frälsarkatedralen i Moskva ha framfört en sång med en bön till Jungfru Maria om att driva bort president Putin.
För detta hotades de med sju års fängelse. Åklagaren begärde ”bara” tre år.
Domen löd på två år. Vilket möjligen är ett svar på Vladimir Putins uttryckta förhoppning att domen ska bli mild...
Fredagens slag mot Nadja Tolokonnikova, Maria Aljechina och Jekaterina Samutsevitj är naturligtvis en skandal.
Den kan inte tolkas på annat sätt än att Kreml - läs: Vladimir Putin! - vill skrämma oppositionen till tystnad.
Så gör den mäktige som är rädd för det egna folket.
Denna skrämselmetod användes av de sovjetiska myndigheterna. Författarna Solsjenitsyn och Brodsky kastades ut ur Sovjetunionen, deras kolleger Sinjavskij och Daniel och många, många fler oppositionella hamnade i Gulagarkipelagens läger.
Eller placerade i de för politiska dissidenter speciellt utrustade ”mentalsjukhusen”.
Eller försvann.
Där är inte dagens Ryssland. Men fredagens hårda domar är ett mycket illvarslande tecken, ett bland många, på att detta stora land, tjugo år efter Sovjetunionens kollaps, håller på att utvecklas till en fullskalig diktatur.
Ingen vettig kan ju tror att domstolens beslut är annat än ett försök att lugna härskaren i Kreml.
Men härskaren i Kreml har gång efter annan visat att han gräver i sitt förflutna för att hitta metoder att straffa sina kritiker.
Man påminns om av Putin är en gammal KGB:are.






































































