2017-05-26 16:56

2017-05-28 20:57

K.G. Ohlsson med nymålat hos Lerin

KONST: En flitig och målande pensionär från Torsby

– Oj, jag blir så nervös när jag ska prata om mig själv....
K.G. Ohlsson, konstnären, är äkta anspråkslös och tillbakadragen.
Han bor i Torsby. Och han ställer sällan ut sina bilder.
Men nu gör han det och detta sker i Lars Lerins konsthall i Karlstad.

Utställningen har planerats i ett par år.

Ett 70-tal nya och små bilder har gjorts, bilder med hus på Kreta, nordvärmländska granar, bilar, långtradare.

Bilderna innehåller en massa detaljer som gör att varje konstverk av K.G. Ohlsson är ett äventyr för ögon och tänkande, för fantasi och känslor.

K.G. Ohlsson, 68 år och värmlänning, stor brevskrivare och egensinnig tänkare är en i ordets bästa mening unik konstnär.

– Han är verkligen bra, tycker Lars Lerin om sin kollega och (förr i tiden) reskamrat, han kan till exempel få mörka skogar att blomma fram med så mycket ljus. Och han är verkligen sig själv, självlärd och egensinnig, och en konstnär med en mycket delikat färgskala.

En brevbok

Lars Lerins beundran är tydlig och stark.

De två har känt varandra i mer än 40 år. De har rest en hel del tillsammans. Bland annat till Grekland, en resa som Lerin berättar om i en tidig bok: ”Lejonen på Delos såg jag aldrig”.

Och Lerins första - och gruvligt sällsynta - bok (”Utpost”) var resultatet av en Lerin-Ohlsson-resa till Lofoten.

Under alla år har Ohlsson målat och tecknat och skrivit brev.

Hundratals brev har skickats till Lars Lerin, buntar med dessa många gånger illustrerade brev ställs nu ut i samband med utställningen i Karlstad.

– Det kommer att bli en bok med K.G:s brev, berättar Lars Lerin.

Det är inte bestämt vilket förlag som ska ge ut, säger han vidare.

Varför inte Syntryck, Lerins eget och förr i tiden mycket flitiga bokförlag?

”Inte intellektuell”

K.G. Ohlsson är en man med mycket humor och vänlighet, stor och vittomfattande fantasi och djup kärlek till bildkonsten.

Han är också en man som sällan ställer ut, sällan visar sig offentligt, och som håller sig litegrann åt sidan.

Det beror inte på dålig självkänsla, det har bara blivit så.

– Jag är inte så intellektuell, säger han, jag är en ganska vanlig person...

Naturligtvis har han fel på båda punkter: K.G. Ohlsson är en djupt tänkande person - kalla det gärna intellektuell! - och han är högst ovanlig.

Han är en ovanligt spännande konstnär.

En bildmakare som inte verkar kunna åstadkomma ett enda dåligt och onödigt penseldrag eller pennstreck: Allt i hans bilder känns nödvändigt, bra, rikt på innehåll.

Flitig pensionär

Men K.G. Ohlsson erkänner att han kanske har lite svårt att uttrycka sig ibland.

– Du förstår, jag blir så himla nervös när jag ska prata om mig själv, säger han med ett mångtydigt leende.

Men många tycker att du är en viktig konstnär, en riktigt bra konstnär: Vad säger du om det?

– Ja, många säger visst det. Och, ja, jag tycker väl att jag ibland är ganska bra.

Och så är K.G. Ohlsson i Torsby mycket flitig dessutom.

– Målar gör jag i stort sett varje dag, ett par timmar. Jag säger att jag ”tränar” och gör det för att slappna av.

Ett par timmar, alltså. Varje morgon?

– Varje morgon, ganska tidigt, jag är ju pensionär och vi pensionärer går upp tidigt.

Raoul och Siri

Finns det några konstnärer - utöver Lerin - som du gillar extra mycket?

– Raoul Dufy, fransmannen, tycker jag mycket om. Och Siri Derkert! Jag gillar hennes frenesi och tåga och vilja. Det finns inget fjäsk hos henne!

Lerin var din reskamrat, ni har umgåtts i många år?

– Det var väldigt roligt att resa, det var det. Såna resor! Och vi har nog samma sorts humor, han och jag, säger K.G. Ohlsson, konstnären som nu återkommer med en massa ”nymålat”.

Utställningen har planerats i ett par år.

Ett 70-tal nya och små bilder har gjorts, bilder med hus på Kreta, nordvärmländska granar, bilar, långtradare.

Bilderna innehåller en massa detaljer som gör att varje konstverk av K.G. Ohlsson är ett äventyr för ögon och tänkande, för fantasi och känslor.

K.G. Ohlsson, 68 år och värmlänning, stor brevskrivare och egensinnig tänkare är en i ordets bästa mening unik konstnär.

– Han är verkligen bra, tycker Lars Lerin om sin kollega och (förr i tiden) reskamrat, han kan till exempel få mörka skogar att blomma fram med så mycket ljus. Och han är verkligen sig själv, självlärd och egensinnig, och en konstnär med en mycket delikat färgskala.

En brevbok

Lars Lerins beundran är tydlig och stark.

De två har känt varandra i mer än 40 år. De har rest en hel del tillsammans. Bland annat till Grekland, en resa som Lerin berättar om i en tidig bok: ”Lejonen på Delos såg jag aldrig”.

Och Lerins första - och gruvligt sällsynta - bok (”Utpost”) var resultatet av en Lerin-Ohlsson-resa till Lofoten.

Under alla år har Ohlsson målat och tecknat och skrivit brev.

Hundratals brev har skickats till Lars Lerin, buntar med dessa många gånger illustrerade brev ställs nu ut i samband med utställningen i Karlstad.

– Det kommer att bli en bok med K.G:s brev, berättar Lars Lerin.

Det är inte bestämt vilket förlag som ska ge ut, säger han vidare.

Varför inte Syntryck, Lerins eget och förr i tiden mycket flitiga bokförlag?

”Inte intellektuell”

K.G. Ohlsson är en man med mycket humor och vänlighet, stor och vittomfattande fantasi och djup kärlek till bildkonsten.

Han är också en man som sällan ställer ut, sällan visar sig offentligt, och som håller sig litegrann åt sidan.

Det beror inte på dålig självkänsla, det har bara blivit så.

– Jag är inte så intellektuell, säger han, jag är en ganska vanlig person...

Naturligtvis har han fel på båda punkter: K.G. Ohlsson är en djupt tänkande person - kalla det gärna intellektuell! - och han är högst ovanlig.

Han är en ovanligt spännande konstnär.

En bildmakare som inte verkar kunna åstadkomma ett enda dåligt och onödigt penseldrag eller pennstreck: Allt i hans bilder känns nödvändigt, bra, rikt på innehåll.

Flitig pensionär

Men K.G. Ohlsson erkänner att han kanske har lite svårt att uttrycka sig ibland.

– Du förstår, jag blir så himla nervös när jag ska prata om mig själv, säger han med ett mångtydigt leende.

Men många tycker att du är en viktig konstnär, en riktigt bra konstnär: Vad säger du om det?

– Ja, många säger visst det. Och, ja, jag tycker väl att jag ibland är ganska bra.

Och så är K.G. Ohlsson i Torsby mycket flitig dessutom.

– Målar gör jag i stort sett varje dag, ett par timmar. Jag säger att jag ”tränar” och gör det för att slappna av.

Ett par timmar, alltså. Varje morgon?

– Varje morgon, ganska tidigt, jag är ju pensionär och vi pensionärer går upp tidigt.

Raoul och Siri

Finns det några konstnärer - utöver Lerin - som du gillar extra mycket?

– Raoul Dufy, fransmannen, tycker jag mycket om. Och Siri Derkert! Jag gillar hennes frenesi och tåga och vilja. Det finns inget fjäsk hos henne!

Lerin var din reskamrat, ni har umgåtts i många år?

– Det var väldigt roligt att resa, det var det. Såna resor! Och vi har nog samma sorts humor, han och jag, säger K.G. Ohlsson, konstnären som nu återkommer med en massa ”nymålat”.