2017-01-19 16:03

2017-02-12 13:44

Den färgstarka målaren Svea Jansson

KONST: Årets konstnärskap uppmärksammas i Spisrummet

Svea Jansson i Filipstad var en av Värmlands mer tillbakadragna konstnärer.
Hon bodde i en lägenhet i centrala Filipstad med ateljé i bostaden, och inte alltför ofta hade hon utställningar.
Som barn hade hon insjuknat i polio - detta var före vaccinets tid, Svea Jansson var född 1920 – och sedan dess levde hon med ett fysiskt handikapp.
Vilket inte hindrade henne från att skapa ett både färgstarkt och intressant måleri.

Svea Jansson, som avled sommaren 1986, uppmärksammas nu i landstingets Konsthall Spisrummet på Centralsjukhuset i Karlstad.

Det är på sätt och vis en kulturhistorisk händelse.

Svea Janssons konstnärskap är det första som landstingets konstenhet utser till Årets konstnärskap.

På detta sätt gör konstenheten det möjligt för intresserade att bekanta sig med ett sedan många år ganska bortglömt måleri.

Ett orättvist bortglömt måleri.

Kraftfullt och fritt

På landstingets konstenhet är det Maria Andrén, konsthandläggaren, som valt Svea Jansson.

Hennes måleri upptäckte Maria Andrén på Vårdcentralen i Filipstad:

– För mig är hennes uttryck kraftfullt och fritt, konstaterar hon och tillägger att det har varit svårt att hitta information om Svea Jansson.

Men trots det har hon funnit en del.

Som exempelvis att hon föddes i Valdemarsvik år 1920, studerade konst i Sverige och Norge, Italien och Frankrike och gjorde många resor, kombinerade arbets - och nöjesresor.

För övrigt var nog arbete och nöje ett och detsamma i Svea Janssons liv.

År 1968 tilldelades hon Värmlands konstförenings stipendium, tolv år senare fick hon Statens stora arbetsstipendium.

Frukt och blommor

Även om hon var ett påfallande tillbakadragen person framstod Svea Jansson trots allt som både ”pratglad” och öppen.

Hon berättade gärna om sina resor och sin syn på konsten: ”De motiv som jag främst söker är landskap, detaljer i bilden, och så stilleben. Frukt och blommor. Köper jag hem en påse äpplen eller annan frukt får jag nästan alltid en oemotståndlig lust att måla av dem där de ligger upplagda innan jag sätter tänderna i dem”, berättade hon år 1972 för NWT:s lokalredaktör Arne Carlsson i Filipstad.

Och konstenhetens Maria Andrén har för sin del hittat ett katalogcitat av Svea Jansson:

”Vill gärna förmedla iakttagelser sedda på mitt sätt där tingen kanske blir både blåare, rödare och rörligare än vad man väntar sig och där tankar och stämningar kommer in som förrycker själva bildseendet.”

Älskade blått

Svea Jansson målade både figurativt och abstrakt.

I likhet med Helge Frender, kollega och god vän i Filipstad, var hon långt mer än många andra en färgernas konstnär.

Hon älskade färger och mest av allt älskade hon den blå färgen.

Svea Janssons färgstarka måleri, ett konstnärskap som de senaste årtiondena befunnit sig i skymundan, visas nu i Spisrummet intill biblioteket på Centralsjukhusets i Karlstad.

Svea Jansson, som avled sommaren 1986, uppmärksammas nu i landstingets Konsthall Spisrummet på Centralsjukhuset i Karlstad.

Det är på sätt och vis en kulturhistorisk händelse.

Svea Janssons konstnärskap är det första som landstingets konstenhet utser till Årets konstnärskap.

På detta sätt gör konstenheten det möjligt för intresserade att bekanta sig med ett sedan många år ganska bortglömt måleri.

Ett orättvist bortglömt måleri.

Kraftfullt och fritt

På landstingets konstenhet är det Maria Andrén, konsthandläggaren, som valt Svea Jansson.

Hennes måleri upptäckte Maria Andrén på Vårdcentralen i Filipstad:

– För mig är hennes uttryck kraftfullt och fritt, konstaterar hon och tillägger att det har varit svårt att hitta information om Svea Jansson.

Men trots det har hon funnit en del.

Som exempelvis att hon föddes i Valdemarsvik år 1920, studerade konst i Sverige och Norge, Italien och Frankrike och gjorde många resor, kombinerade arbets - och nöjesresor.

För övrigt var nog arbete och nöje ett och detsamma i Svea Janssons liv.

År 1968 tilldelades hon Värmlands konstförenings stipendium, tolv år senare fick hon Statens stora arbetsstipendium.

Frukt och blommor

Även om hon var ett påfallande tillbakadragen person framstod Svea Jansson trots allt som både ”pratglad” och öppen.

Hon berättade gärna om sina resor och sin syn på konsten: ”De motiv som jag främst söker är landskap, detaljer i bilden, och så stilleben. Frukt och blommor. Köper jag hem en påse äpplen eller annan frukt får jag nästan alltid en oemotståndlig lust att måla av dem där de ligger upplagda innan jag sätter tänderna i dem”, berättade hon år 1972 för NWT:s lokalredaktör Arne Carlsson i Filipstad.

Och konstenhetens Maria Andrén har för sin del hittat ett katalogcitat av Svea Jansson:

”Vill gärna förmedla iakttagelser sedda på mitt sätt där tingen kanske blir både blåare, rödare och rörligare än vad man väntar sig och där tankar och stämningar kommer in som förrycker själva bildseendet.”

Älskade blått

Svea Jansson målade både figurativt och abstrakt.

I likhet med Helge Frender, kollega och god vän i Filipstad, var hon långt mer än många andra en färgernas konstnär.

Hon älskade färger och mest av allt älskade hon den blå färgen.

Svea Janssons färgstarka måleri, ett konstnärskap som de senaste årtiondena befunnit sig i skymundan, visas nu i Spisrummet intill biblioteket på Centralsjukhusets i Karlstad.