Den avgörande striden i Oslofjorden
BOK
Alf R. Jacobsen
(Optimal förlag)
;)
Den norske journalisten och författaren Alf R. Jacobsen som är känd både för sina skildringar av Andra världskriget och sina deckare berättar i den här boken historien om ett av de avgörande ögonblicken i Norges historia. Beskrivningen av sänkningen av den toppmoderna kryssaren Blücher som ledde eskadern av fartyg som nattetid skulle ta sig in i Oslofjorden och inta den norska huvudstaden.
Den norska militären var dåligt utrustad och statsminister Nygaardsvold och utrikesminister Koht var båda fredssträvare och hade svårt att se hotet från Nazi-Tyskland. I boken får vi veta att regeringen flera gånger i förväg varnades för ett tyskt angrepp, bland annat via information från den antinazistiske Abwehr-officeren Hans Oster.
Men Halvdan Koht vägrade lyssna och när väl de tyska krigsskeppen var
på väg in mot Oslo den dimmiga natten till 9 april 1940 och
fästningskommendanten Birger Eriksen på Oscarsborg försökte få besked från
högsta håll om vad han skulle göra – skjuta på fienden eller låta bli – fick
han inga besked.
Eriksen lämnades åt sitt eget öde och till skillnad mot många andra militärledare valde han strid. ”Visst fan ska det skjutas skarpt”, sade han när krigsskeppen dök upp i Drøbaksundet. Trots minimal bemanning och omoderna tyska Krupp-kanoner från slutet av 1800-talet lyckades man träffa Blücher två gånger och när sedan det för tyskarna okända torpedbatteriet också fick in två fullträffar var kryssarens saga all.
Sänkningen av Blücher då även 600 man försvann i djupet
innebar att ockupationen stoppades upp. Det gjorde att såväl kungahuset som
regeringen hann fly från Oslo och sedan ta sig i säkerhet till
Storbritannien och fungera som pådrivare av motståndskampen under resten av
kriget. Även Norges guldreserver kunde räddas undan tyskarna.
Alf R. Jacobsen citerar både norska och tyska höga militärer och dignitärer och det gör att bilden av det som hände i samband med överraskningsangreppet blir mycket omfattande intressant. Jacobsen riktar i sin lysande bok svidande kritik mot både utrikesminister Koht och militärledningen för bristande insikt och initiativförmåga både före och under den tyska attacken.
Trots Birger Eriksens avgörande beslut att slå till mot Blücher
riktades det efter kriget och Eriksens mottagande av krigskorset stark
kritik mot honom från den militära undersökningskommissionen. Anledningen
var att man kommit fram till att han valt att kapitulera på felaktiga
grunder. I stället för hjälte blev Eriksen en syndabock.
Även detta kritiserar Jacobsen, men konstaterar att på senare år har bilden svängt och numera hyllas Birger Eriksen för sin stora insats för Norge.
