En sommarnatt mörk som galla
BOK INGER ALFVÉNS NYA:
Allt vi aldrig gjorde med varandra
Albert Bonniers Förlag
På en stor sörmländsk gård väntar midsommarbröllop. Tro inte jag gifter mig av kärlek, säger bruden Viktoria. Som tioåring lämnade hon gården tillsammans med mamman, då föräldrarna skildes. Nu tillhör hon Stockholms vackra innefolk, som hon släpar ut till fadern i grönskan där hon ska vigas med Jonas, som är gay. Bakom jippot ligger drömmen om familj och barn.
Bröllopet är ramberättelse i Inger Alfvéns nya roman Allt vi aldrig gjorde med varandra, som har underrubriken ”En midsommarkomedi”. Men lekfull som Shakespeares midsommarnattsdröm är den inte, utan mörk som galla. Man får blicka in i levande och döda som minns och undrar och våndas.
Huvudpersonerna är sex: Viktoria, hennes föräldrar Marianne och Harald och deras nya partners Perry och Sonja samt Perrys son Max.
Max mörker är totalt. Från sin missbrukande mamma och fosterhem tar han sig till pappan Perry, framgångsrik reklamman. Där flyttar Marianne och den nästan jämnåriga Viktoria in. Med näbbar och klor håller pojken dem ifrån sig, tills Viktoria lyckas bryta sig in i honom och de blir varandras sköld. Det är Max Viktoria vill ha, men Jonas hon friat till.
Sonja ses över axeln av alla. Det är hon som drar lasset men ändå är överflödig.
Perry dör kort efter det att Max dömts för dråp på kvinnan han levt ihop med. Från något luftigt skrymsle följer Perry det som sker och inser att ingen saknar honom. En tanke stör honom: Fanns det någon annan mening med mitt liv än konsumtion av för mycket arbete, prylar och nöjen?
I boken speglar Inger Alfvén vår tid med dess ledmotiv: unna dig. Hon ställer konst mot reklam och pekar på brytpunkten, när Andy Warhol förvandlade reklamen till konst genom att signera den. Det förgångna skymtar, då man sparade på allt, från el till snörstumpar, och ingen frågade sig om man hade lust eller ork.
Och lycklig, när var man det?
Romanslutet, med en spåkvinnas hokus-pokus i sommarnatten, skall väl understryka det overkliga men kunde ha undvarats. Umgänget med personerna är en brygd stark nog.
