2017-07-06 16:43

2017-07-12 09:37

Gudarnas skog heter Tiveden

BOK: Skåreförlaget Votum ger ut boken om nationalparken med troll och näckrosor

Än idag, efter mer än 120 år, känns Verner von Heidenstams poetiska skildring av Tiveden aktuell.
I dikten ”Tiveden” skriver den blivande Nobelpristagaren i litteratur:
”Hör furornas dova sorgemusik/med förstärkta trummor och tubor i moll, /en blåkullahymn med suckar och skrik/i ödemarken diktad av troll!”
Som inledning till författaren Anna Frosters och Karlstadsfotografen Fredrik Wildes bok Tivedens nationalpark passar dikten bra.
Det trolska och mollstämda finns kvar i denna vackra och delvis svårtillgängliga naturklenod.

Själva nationalparken är densamma som Lilla Tiveden.

Men det finns förstås ett Stora Tiveden och tar man sig till dess nordvästra hörn hamnar man faktiskt i Finnerödja, jordgubbsparadiset.

Anna Frosters och Fredrik Wildes vackra bok (Votum & Gullers förlag, Skåre) koncentreras på nationalparken, i dag 2030 hektar stor efter en nyligen genomförd utvidgning.

Nationalparkens omfång är således inte så stort som uttrycket ”tolvmilaskog” - ofta använt om Tiveden - antyder.

Och till sitt innehåll är nationalparken i dag (sannolikt) befriat från både troll och fredlösa stråtrövare.

Men vem vet!?

Gammelskog

Ty den som besöker och ger sig in i Tivedens inte sällan svårtillgängliga terräng, in bland tallar och enorma stenblock, småsjöar och raviner, klyftor och mossbelupna dödträd: Den skogsvandraren kan nog lätt få för sig att trollen finns kvar.

Kanske till och med att det är de som egentligen svarar för ”furornas dova sorgemusik”.

Svensk skogsnatur när den är som mest spännande, svensk gammelskog av mer sällan skådat slag: Tiveden erbjuder detta.

Och att Tiveden gör starkt intryck på människor, det vittnar flera intervjuade om i boken, för övrigt en av det ännu bara till hälften avverkade 2017 vackraste böckerna.

Mycket är det tack vare Fredrik Wildes naturbilder, men bokens skönhet beror också på texten. Ett exempel på att Anna Froster har en djup relation till de drygt 2000 hektaren skogsterräng ges redan i bokens början:

När tankarna blir hackiga, när gränsen mellan huvud och mejlbox blir suddig...då växer längtan efter en skog som inte tar slut, där man inte kommer ut direkt på andra sidan.”

Gudarnas skog

Tiveden är en gränsskog mellan Närke och Västergötland.

Det är inte långt till Vättern, och namnet kanske har att göra med den fornnordiska guden Ti eller Tyr. Samma gud som har en alldeles egen dag.

Att ved betyder skog är nog självklart.

Och kanske ti egentligen har att göra med gudar, inte enbart en av dessa förkristna makter.

Vad får vi i så fall? Jo, vi får ”gudarnas skog” vilket sannerligen stämmer väl med det intryck som ges vid ett besök.

Var är trollen?

Anna Frosters och Fredrik Wildes bok har undertiteln ”Från urtid till trolltid” och även jättarna, de som kastade stenblock hit och dit i skogen, får ett kapitel som också förklarar det krasst vetenskapliga bakom myterna.

Det är naturligtvis intressant det också, geologi, årmiljoners naturutveckling, och en lätt känsla av svindel infinner sig hos läsaren: Hundratals miljoner år, land som höjs, land som nöts ned, urberg som täcks med kilometertjocka lager...

Boken bjuder på en märklig tidsresa.

Och märkliga upplevelser av växter och djur. Inte bara röda näckrosor och kringspringande vargar. Den botaniskt intresserade kan gärna göra sällskap med djurvännen och bege sig till Tiveden och se om verkligheten stämmer med Fredrik Wildes bilder och Anna Frosters texter.

Faktiskt gör den det, duon har fångat verkligheten i ord och bild och det är bara att tacka förlaget i Skåre utanför Karlstad för att de tvås arbete förvandlats till en stor och spännande bok.

Synd bara att fotografen inte fångat något av Tivedens troll.

Själva nationalparken är densamma som Lilla Tiveden.

Men det finns förstås ett Stora Tiveden och tar man sig till dess nordvästra hörn hamnar man faktiskt i Finnerödja, jordgubbsparadiset.

Anna Frosters och Fredrik Wildes vackra bok (Votum & Gullers förlag, Skåre) koncentreras på nationalparken, i dag 2030 hektar stor efter en nyligen genomförd utvidgning.

Nationalparkens omfång är således inte så stort som uttrycket ”tolvmilaskog” - ofta använt om Tiveden - antyder.

Och till sitt innehåll är nationalparken i dag (sannolikt) befriat från både troll och fredlösa stråtrövare.

Men vem vet!?

Gammelskog

Ty den som besöker och ger sig in i Tivedens inte sällan svårtillgängliga terräng, in bland tallar och enorma stenblock, småsjöar och raviner, klyftor och mossbelupna dödträd: Den skogsvandraren kan nog lätt få för sig att trollen finns kvar.

Kanske till och med att det är de som egentligen svarar för ”furornas dova sorgemusik”.

Svensk skogsnatur när den är som mest spännande, svensk gammelskog av mer sällan skådat slag: Tiveden erbjuder detta.

Och att Tiveden gör starkt intryck på människor, det vittnar flera intervjuade om i boken, för övrigt en av det ännu bara till hälften avverkade 2017 vackraste böckerna.

Mycket är det tack vare Fredrik Wildes naturbilder, men bokens skönhet beror också på texten. Ett exempel på att Anna Froster har en djup relation till de drygt 2000 hektaren skogsterräng ges redan i bokens början:

När tankarna blir hackiga, när gränsen mellan huvud och mejlbox blir suddig...då växer längtan efter en skog som inte tar slut, där man inte kommer ut direkt på andra sidan.”

Gudarnas skog

Tiveden är en gränsskog mellan Närke och Västergötland.

Det är inte långt till Vättern, och namnet kanske har att göra med den fornnordiska guden Ti eller Tyr. Samma gud som har en alldeles egen dag.

Att ved betyder skog är nog självklart.

Och kanske ti egentligen har att göra med gudar, inte enbart en av dessa förkristna makter.

Vad får vi i så fall? Jo, vi får ”gudarnas skog” vilket sannerligen stämmer väl med det intryck som ges vid ett besök.

Var är trollen?

Anna Frosters och Fredrik Wildes bok har undertiteln ”Från urtid till trolltid” och även jättarna, de som kastade stenblock hit och dit i skogen, får ett kapitel som också förklarar det krasst vetenskapliga bakom myterna.

Det är naturligtvis intressant det också, geologi, årmiljoners naturutveckling, och en lätt känsla av svindel infinner sig hos läsaren: Hundratals miljoner år, land som höjs, land som nöts ned, urberg som täcks med kilometertjocka lager...

Boken bjuder på en märklig tidsresa.

Och märkliga upplevelser av växter och djur. Inte bara röda näckrosor och kringspringande vargar. Den botaniskt intresserade kan gärna göra sällskap med djurvännen och bege sig till Tiveden och se om verkligheten stämmer med Fredrik Wildes bilder och Anna Frosters texter.

Faktiskt gör den det, duon har fångat verkligheten i ord och bild och det är bara att tacka förlaget i Skåre utanför Karlstad för att de tvås arbete förvandlats till en stor och spännande bok.

Synd bara att fotografen inte fångat något av Tivedens troll.