2017-05-02 14:15

2017-05-02 14:15

Wallenberg i dagspressen

Lars Brink är forskare, författare, kulturjournalist och är bosatt utanför Mellerud.
I en ny (knappt hundra sidor) skrift redogör han för - som titeln anger - Raoul Wallenberg i dagspressen under kalla kriget.

Den centrala fråga som Lars Brink utgår ifrån kan formuleras så här: Inverkade svensk dagspress bevakning av den svenske diplomatens öde på Sovjetunionens hantering av Fallet Wallenberg?

Att det under det kalla krigets tidigare skede utkom flera böcker om Wallenberg har också spelat en roll för Brinks utredning.

Raoul Wallenberg, som till yrket var arkitekt, räddade i Ungern tusentals judar undan Förintelsen.

När Sovjetunionens styrkor och säkerhetstjänst tog över makten i det tidigare nazistockuperade Ungern greps Wallenberg och fördes bort.

Detta var i januari 1945.

Politisk uppdelning

Under åren som följde uppmärksammades Wallenbergs okända öde i svenska tidningar. Politiker uppvaktades, Wallenberg togs upp i riksdagen, böcker skrevs och tusentals artiklar producerades:

Den (vid bortförandet) 33-årige Wallenbergs öde fortsatte på så sätt att engagera.

Massmedialt - påpekar Lars Brink - uppstod år 1947 en ”politisk uppdelning”. Tidningarna - från höger till vänster på den demokratiska skalan - behöll - skriver Brink - ”en balanserat nyhetsinriktad syn på vad som troligtvis kunde ha hänt Raoul Wallenberg i Sovjetunionen”.

Den kommunistiska dagstidningen Ny Dag intog en annan position, den som försvarare av de sovjetiska myndigheternas ”svar och/eller ickesvar” (Brinks formulering) på frågor från svenska myndigheter.

”Hjärtinfarkt”

Lars Brinks skrift är inte så omfångsrik, men den ger en intressant bild av hur Fallet Wallenberg hanterades av media och hur det påverkade bland annat politiker och diplomater.

Den information media utgick ifrån verkar i sort sett ha kommit från departementen. Men efterhand dök det upp vittnesmål, mer eller mindre trovärdiga.

Förra året dödförklarades Raoul Wallenberg (född 1912), men mycket tyder på att han avled i fängelse redan 1947.

Den sovjetiska s k Smoltsov-rapporten från 1947 hävdar att svensken avled just det året, 1947.

Dödsorsaken var hjärtinfarkt, påstod rapporten.

Mer realistiska bedömare anser att dödsorsaken var avrättning.

 

MD

 

Den centrala fråga som Lars Brink utgår ifrån kan formuleras så här: Inverkade svensk dagspress bevakning av den svenske diplomatens öde på Sovjetunionens hantering av Fallet Wallenberg?

Att det under det kalla krigets tidigare skede utkom flera böcker om Wallenberg har också spelat en roll för Brinks utredning.

Raoul Wallenberg, som till yrket var arkitekt, räddade i Ungern tusentals judar undan Förintelsen.

När Sovjetunionens styrkor och säkerhetstjänst tog över makten i det tidigare nazistockuperade Ungern greps Wallenberg och fördes bort.

Detta var i januari 1945.

Politisk uppdelning

Under åren som följde uppmärksammades Wallenbergs okända öde i svenska tidningar. Politiker uppvaktades, Wallenberg togs upp i riksdagen, böcker skrevs och tusentals artiklar producerades:

Den (vid bortförandet) 33-årige Wallenbergs öde fortsatte på så sätt att engagera.

Massmedialt - påpekar Lars Brink - uppstod år 1947 en ”politisk uppdelning”. Tidningarna - från höger till vänster på den demokratiska skalan - behöll - skriver Brink - ”en balanserat nyhetsinriktad syn på vad som troligtvis kunde ha hänt Raoul Wallenberg i Sovjetunionen”.

Den kommunistiska dagstidningen Ny Dag intog en annan position, den som försvarare av de sovjetiska myndigheternas ”svar och/eller ickesvar” (Brinks formulering) på frågor från svenska myndigheter.

”Hjärtinfarkt”

Lars Brinks skrift är inte så omfångsrik, men den ger en intressant bild av hur Fallet Wallenberg hanterades av media och hur det påverkade bland annat politiker och diplomater.

Den information media utgick ifrån verkar i sort sett ha kommit från departementen. Men efterhand dök det upp vittnesmål, mer eller mindre trovärdiga.

Förra året dödförklarades Raoul Wallenberg (född 1912), men mycket tyder på att han avled i fängelse redan 1947.

Den sovjetiska s k Smoltsov-rapporten från 1947 hävdar att svensken avled just det året, 1947.

Dödsorsaken var hjärtinfarkt, påstod rapporten.

Mer realistiska bedömare anser att dödsorsaken var avrättning.

 

MD