2017-03-02 13:13

2017-03-02 14:15

Från Jesus till Judas

BOK: Värmlänningen Lennart Pehrson skriver om Charles Lindbergh

Nittio år efter svenskättlingen Charles Lindberghs legendariska Atlantflygning ger Bonniers ut en bok om ”Lucky Lindy”.
Lennart Pehrson, från Karlstad och sedan länge bosatt i New York, skriver. Boken ges ut i maj, och titeln antyder problemet med flygarhjälten:
”Charles A. Lindbergh – från Jesus till Judas”.

Lennart Pehrson – en gång NWT-journalist – skriver om en man som i maj 1927, inom loppet av några få dygn, förvandlades från anonym postflygare till en superkändis.

Den 21 maj 1927, efter drygt trettio timmars nonstop-flygning över Atlanten, landade Lindbergh i Paris.

Vid framkomsten hyllades han av en enorm folkmassa, uppskattningsvis 150 000 personer.

Då och där, på flygfältet i Frankrike, föddes Lindberghs berömmelse. Fem år efter flygfärden över Atlanten skakades USA - ja, egentligen hela västvärlden - av nyheten om att Lindberghs son, den tvåårige Charles, hade kidnappats.

Oskyldig?

Efter drygt två månader hittades sonen död i närheten av Lindberghs bostad.

En tysk immigrant, snickaren Bruno Hauptmann greps, åtalades, dömdes och avrättades för mord. Omständigheterna kring gripandet, rättegången, bevisföringen mot Hauptmann har diskuterats och debatterats.

Långt senare skulle den brittiske journalisten Ludovic Kennedy driva tesen om Hauptmanns oskuld.

Hauptmanns änka, som överlevde sin man med flera decennier, var hela tiden övertygad om makens oskuld.

För J. Edgar Hoovers FBI var dock gripandet av Hauptmann en triumf.

Nazist, rasist?

Redan före den tragiska kidnappningen var familjen Lindbergh satt under hård press av nyfiken allmänhet och nyhetsjagande media. Detta stegrades till absurda nivåer och tvingade till slut familjen att flytta från USA till Storbritannien.

Året var 1935 och i Tyskland hade Hitler börjat upprustningen inför det som blev Andra världskriget.

Charles Lindbergh (vars pappa kom från Sverige) var starkt emot att USA drogs in i konflikten och det till stöd för Storbritannien.

Lindberghs besök i Hitlers Tyskland, nazisternas fjäskande för flygarhjälten och - som det verkar - Lindberghs grundläggande rent rasistiska uppfattningar underlättade samvaron.

Åtminstone en synnerligen viktig amerikansk politiker - presidenten - ansåg att Lindbergh var nazist.

Han hamnade i kylan. Först flera år senare tilläts han delta i kampen, då mot Japan.

Ovanligt privatliv

Efter kriget arbetade Lindbergh som författare, innovatör och konsult.

Han avled 1974, ligger begravd på Maui i Hawaii, och vid hans bortgång sörjades han inte bara av den officiella familjen.

Flygarhjälten hade i Europa ytterligare tre (!) familjer - kvinnor och ett icke obetydligt antal barn - men kunskapen om detta blev allmänt känd flera år efter Lindberghs död.

Alltså: Från Jesus till Judas...

Ingen amerikan var så beundrad som Lindbergh efter den lyckade solofärden över Atlanten. Kidnappningen utlöste en enorm våg av medkänsla med makarna Lindbergh.

Flygarens flörtande med Hitlertyskland utlöste starka reaktioner; president Franklin Roosevelt tog avstånd från ”Lucky Lindy”.

De senare årens engagerade arbete - författarskapet, värnandet om miljön, arbetet för utvecklingen av flyget - bidrog till att i viss mån återupprätta Lindberghs rykte.

Avslöjandet om det högst ovanliga privatlivet - en hustru, tre extra ”hustrur” och dryga dussinet barn - svärtade dock bilden av hjälten.

Utvandrartrilogi

Lennart Pehrson, uppväxt i Karlstad, var under många år USA-korrespondent för bland annat Dagens Nyheter.

Han har skrivit flera böcker, framför allt en trilogi om svensk utvandring till USA och svenskarnas påverkan på det amerikanska samhället.

Trilogin har fått lysande kritik och prisbelönats samt i ett fall (Den nya staden) nominerats till Augustpriset.

Lennart Pehrsons bok om familjen Kennedy är stor betydelse för den som vill fördjupa sig i denna mäktiga ”dynasti”.

Mycket läsvärd är också hans Augustnominerade Ni har klockorna - vi har tiden, en bok om hur USA har både påverkats och förändrats av attackerna mot New York 2001.

Lennart Pehrson – en gång NWT-journalist – skriver om en man som i maj 1927, inom loppet av några få dygn, förvandlades från anonym postflygare till en superkändis.

Den 21 maj 1927, efter drygt trettio timmars nonstop-flygning över Atlanten, landade Lindbergh i Paris.

Vid framkomsten hyllades han av en enorm folkmassa, uppskattningsvis 150 000 personer.

Då och där, på flygfältet i Frankrike, föddes Lindberghs berömmelse. Fem år efter flygfärden över Atlanten skakades USA - ja, egentligen hela västvärlden - av nyheten om att Lindberghs son, den tvåårige Charles, hade kidnappats.

Oskyldig?

Efter drygt två månader hittades sonen död i närheten av Lindberghs bostad.

En tysk immigrant, snickaren Bruno Hauptmann greps, åtalades, dömdes och avrättades för mord. Omständigheterna kring gripandet, rättegången, bevisföringen mot Hauptmann har diskuterats och debatterats.

Långt senare skulle den brittiske journalisten Ludovic Kennedy driva tesen om Hauptmanns oskuld.

Hauptmanns änka, som överlevde sin man med flera decennier, var hela tiden övertygad om makens oskuld.

För J. Edgar Hoovers FBI var dock gripandet av Hauptmann en triumf.

Nazist, rasist?

Redan före den tragiska kidnappningen var familjen Lindbergh satt under hård press av nyfiken allmänhet och nyhetsjagande media. Detta stegrades till absurda nivåer och tvingade till slut familjen att flytta från USA till Storbritannien.

Året var 1935 och i Tyskland hade Hitler börjat upprustningen inför det som blev Andra världskriget.

Charles Lindbergh (vars pappa kom från Sverige) var starkt emot att USA drogs in i konflikten och det till stöd för Storbritannien.

Lindberghs besök i Hitlers Tyskland, nazisternas fjäskande för flygarhjälten och - som det verkar - Lindberghs grundläggande rent rasistiska uppfattningar underlättade samvaron.

Åtminstone en synnerligen viktig amerikansk politiker - presidenten - ansåg att Lindbergh var nazist.

Han hamnade i kylan. Först flera år senare tilläts han delta i kampen, då mot Japan.

Ovanligt privatliv

Efter kriget arbetade Lindbergh som författare, innovatör och konsult.

Han avled 1974, ligger begravd på Maui i Hawaii, och vid hans bortgång sörjades han inte bara av den officiella familjen.

Flygarhjälten hade i Europa ytterligare tre (!) familjer - kvinnor och ett icke obetydligt antal barn - men kunskapen om detta blev allmänt känd flera år efter Lindberghs död.

Alltså: Från Jesus till Judas...

Ingen amerikan var så beundrad som Lindbergh efter den lyckade solofärden över Atlanten. Kidnappningen utlöste en enorm våg av medkänsla med makarna Lindbergh.

Flygarens flörtande med Hitlertyskland utlöste starka reaktioner; president Franklin Roosevelt tog avstånd från ”Lucky Lindy”.

De senare årens engagerade arbete - författarskapet, värnandet om miljön, arbetet för utvecklingen av flyget - bidrog till att i viss mån återupprätta Lindberghs rykte.

Avslöjandet om det högst ovanliga privatlivet - en hustru, tre extra ”hustrur” och dryga dussinet barn - svärtade dock bilden av hjälten.

Utvandrartrilogi

Lennart Pehrson, uppväxt i Karlstad, var under många år USA-korrespondent för bland annat Dagens Nyheter.

Han har skrivit flera böcker, framför allt en trilogi om svensk utvandring till USA och svenskarnas påverkan på det amerikanska samhället.

Trilogin har fått lysande kritik och prisbelönats samt i ett fall (Den nya staden) nominerats till Augustpriset.

Lennart Pehrsons bok om familjen Kennedy är stor betydelse för den som vill fördjupa sig i denna mäktiga ”dynasti”.

Mycket läsvärd är också hans Augustnominerade Ni har klockorna - vi har tiden, en bok om hur USA har både påverkats och förändrats av attackerna mot New York 2001.