2017-02-15 16:48

2017-02-15 16:48

Om några veckor flyger Nils på nytt över Sverige

BÖCKER: Arne Norlin har bearbetat en klassisk lärobok av Selma Lagerlöf

Sedan debuten med deckaren Plåtkistan har Arne Norlin gett ut ett 80-tal böcker.
Berättelserna om Halvan är mycket populära bland yngre läsare. Men han har – tillsammans med kollegan Håkan Jaensson – också skrivit vuxendeckare.
Och några fina fackböcker av vilka Myten om tomten (2012) en av de mer läsvärda.
Nu har Arne Norlin för en ung läsekrets bearbetat en av de största litterära klassikerna på svenska.

– Jag läste Nils Holgersson när jag var nio –tio år, berättar Arne Norlin om sina första och tidiga kontakter med den bok han bearbetat och ger ut om några veckor.

Han berättar om detta i ett långt mejl sänt från vinterbostaden i Nya Zeeland.

Det är dit han flyttar när Sverige drabbas av höst - och vintermörker. Samtidigt som det är ljus och värme och sommar på den södra delen av jordklotet.

– Det var de åren när jag plöjde igenom vad som helst, hur tjockt som helst, fortsätter Arne Nolin i sitt digitala brev från Nya Zeeland.

Böcker för barn eller vuxna, det spelade ingen roll: Tioåringen, den blivande Aftonbladet-journalisten och författaren, i Ådalen läste ”allt”.

– Jack London och sånt...

Och boken om Nils Holgersson?

– Vi läste inte den boken i skolan, minns han, kanske med viss förvåning med tanke på varför boken en gång skrevs, i början av 1900-talet.

Lärobok

Selma Lagerlöf fick i uppdrag av Sveriges allmänna folkskollärarförening att skapa en modern läsebok för Sveriges skolbarn.

En av de ledande i den kommitté som arbetade med bokprojektet - överläraren (rektorer kallades så på den tiden) Alfred Dalin ville att boken skulle ha ”en folklig svensk stämning” så att ”barnens bästa och vackraste intryck från det svenska hemmet och den svenska naturen kunde få vara utgångspunkten för deras andliga växt.”

Boken om Nils Holgerssons resa genom Sverige gavs ut i två delar (1906 och 1907), blev ett standardverk för landets skolbarn.

Men finns också i många upplagor i andra länder och i ett 60-tal (!) översättningar.

Mycket få svenska böcker – om ens någon – har nått en så stor och global publik som berättelsen om den busige och svårhanterlige skånepågens resa genom Sverige och mot en mer ansvarsfull attityd till världen, föräldrarna och de djur han tidigare plågat.

En skolbok, alltså, Sverige mest kända.

Men i Lugnvik i Ådalen där Arne Nolin växte upp, där fanns den inte i skolan.

Åtminstone så som hans minns det från det tidiga 50-talet; han är född 1947.

Konstigt

Han läste boken och han tyckte att Selma Lagerlöfs beskrivning av Ångermanland – hans eget landskap – var lite konstig.

– Ångermanland var konstigt beskrivet, tyckte jag, det beskrevs som ett jordbrukslandskap. Men där fanns inte ett ord om industrierna. Mitt Ådalen var ju sågverk och massafabriker...

Kanske den sortens industrialisering inte hade nått Ådalen när Lagerlöf ”researchade” för boken, för övrigt en bok som innebar mycket rejäla inkomster.

Arne Nolin har verkligen bearbetat boken.

– När jag kom på hur jag skulle göra var det faktiskt inte svårt att bearbeta och korta texten. Bort med allt som blivit inaktuellt eller fel! Bort med meningslösa sagor och sägner!

Och bort också med en hel del naturskildringar: Alla dessa skogar och åkrar och berg och sjöar...

Men ett av syftena med boken – det var uppdraget till Lagerlöf – var att på ett spännande sätt undervisa om landets geografi. Därför alla skogar, sjöar och berg.

– En del strök jag med tungt hjärta, som den fina beskrivningen av Öland som en fjäril som inte vecklat ut sina vingar.

Beskrivningen av Halland behövde Arne Norlin inte stryka. För den fanns inte och finns inte i Lagerlöfs bok: Hon glömde Halland!

”Tanten skrev bra!”

Lustigt nog behövde Arne Norlin inte göra särskilt mycket med Lagerlöfs språk, ibland ganska ålderdomligt.

– Visst, jag har ändrat på ”ack!” och ”ve!” och en del annat. Men det är egentligen bara att erkänna: Tanten skrev väldigt bra!

Och denna bra bok, denna bok som haft stort och överraskande inflytande, ges nu i mars ut av förlaget Känguru och med den store holländske illustratören Anton Piecks bilder.

Anton Piecks detaljrika och spännade bilder är verkligen en fröjd för ögon och fantasi. Selma Lagerlöf hade säkert tyckt om dem.

Tyvärr kan vi här – till denna artikel – inte publicera någon av Piecks klassiska Nils-bilder: Förlaget meddelar att rättsinnehavarna i Holland inte tillåter att bilder används i marknadsföringen.

Men den kommande bokens omslag kan publiceras.

Och här intill finns det, ett fint bokomslag av en intressant bokkonstnär och illustratör: Johan Egerkrans.

Inflytande?

Ja, Nils Holgersson-boken finns på alla språk och har funnits i översättningar sedan många år.

Det har gjort att barn i många länder har läst om Nils äventyr tillsammans med vildgässen.

Några av barnen växte upp, blev stora författare och har berättat om Selma Lagerlöfs påverkan: Kenzaburo Oe, Czeslaw Milosz, Gabriel Garcia Marquez, Günther Grass. Småpojkar som växte upp och fick varsitt Nobelpris.

Fransmannen Michel Tournier älskade Selma Lagerlöfs Nils-bok, och han skrev underbara romaner och han blev över nittio.

Men tyvärr fick han inte det Nobelpris han borde ha fått.

Arne Norlin har bearbetat boken med varsamhet – om man nu inte tänker på att en del sagor och naturskildringar har lyfts bort!

Men ingreppen har trots allt varit gjorda med försiktighet.

– Det enda stora ingreppet jag har gjort är att slutet är ändrat. När man har läst färdigt så kan man faktiskt tolka det som att Nils har sovit och drömt alltihop. Men jag har alltid tyckt att det är ett fegt sätt att avsluta en historia.

Så Arne Norlin har – som han skriver i sitt mejl från sommaren och Nya Zeeland – ”sytt ihop det” på ett annat sätt.

En EU-bok?

Arbetet med Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige har fått Arne Norlin att tänka till.

– Under arbetet fick jag en liten tanke om att det i dag verkligen behövs en liknande bok, en och Europa och EU. Vi vet ju alldeles för lite om en del av våra grannländer och medlemsstater i EU.

Tanken som snurrade runt i Arne Norlins huvud var i princip densamma som Selma Lagerlöfs uppdragsgivare slagits av: En bok som lär oss mycket och på ett fint sätt om andra trakter och andra människor.

– Men det bokprojektet får nog någon annan ta tag i.

Det menar Arne Nolin i brevet från en just nu ganska behaglig del av planeten.

– Jag läste Nils Holgersson när jag var nio –tio år, berättar Arne Norlin om sina första och tidiga kontakter med den bok han bearbetat och ger ut om några veckor.

Han berättar om detta i ett långt mejl sänt från vinterbostaden i Nya Zeeland.

Det är dit han flyttar när Sverige drabbas av höst - och vintermörker. Samtidigt som det är ljus och värme och sommar på den södra delen av jordklotet.

– Det var de åren när jag plöjde igenom vad som helst, hur tjockt som helst, fortsätter Arne Nolin i sitt digitala brev från Nya Zeeland.

Böcker för barn eller vuxna, det spelade ingen roll: Tioåringen, den blivande Aftonbladet-journalisten och författaren, i Ådalen läste ”allt”.

– Jack London och sånt...

Och boken om Nils Holgersson?

– Vi läste inte den boken i skolan, minns han, kanske med viss förvåning med tanke på varför boken en gång skrevs, i början av 1900-talet.

Lärobok

Selma Lagerlöf fick i uppdrag av Sveriges allmänna folkskollärarförening att skapa en modern läsebok för Sveriges skolbarn.

En av de ledande i den kommitté som arbetade med bokprojektet - överläraren (rektorer kallades så på den tiden) Alfred Dalin ville att boken skulle ha ”en folklig svensk stämning” så att ”barnens bästa och vackraste intryck från det svenska hemmet och den svenska naturen kunde få vara utgångspunkten för deras andliga växt.”

Boken om Nils Holgerssons resa genom Sverige gavs ut i två delar (1906 och 1907), blev ett standardverk för landets skolbarn.

Men finns också i många upplagor i andra länder och i ett 60-tal (!) översättningar.

Mycket få svenska böcker – om ens någon – har nått en så stor och global publik som berättelsen om den busige och svårhanterlige skånepågens resa genom Sverige och mot en mer ansvarsfull attityd till världen, föräldrarna och de djur han tidigare plågat.

En skolbok, alltså, Sverige mest kända.

Men i Lugnvik i Ådalen där Arne Nolin växte upp, där fanns den inte i skolan.

Åtminstone så som hans minns det från det tidiga 50-talet; han är född 1947.

Konstigt

Han läste boken och han tyckte att Selma Lagerlöfs beskrivning av Ångermanland – hans eget landskap – var lite konstig.

– Ångermanland var konstigt beskrivet, tyckte jag, det beskrevs som ett jordbrukslandskap. Men där fanns inte ett ord om industrierna. Mitt Ådalen var ju sågverk och massafabriker...

Kanske den sortens industrialisering inte hade nått Ådalen när Lagerlöf ”researchade” för boken, för övrigt en bok som innebar mycket rejäla inkomster.

Arne Nolin har verkligen bearbetat boken.

– När jag kom på hur jag skulle göra var det faktiskt inte svårt att bearbeta och korta texten. Bort med allt som blivit inaktuellt eller fel! Bort med meningslösa sagor och sägner!

Och bort också med en hel del naturskildringar: Alla dessa skogar och åkrar och berg och sjöar...

Men ett av syftena med boken – det var uppdraget till Lagerlöf – var att på ett spännande sätt undervisa om landets geografi. Därför alla skogar, sjöar och berg.

– En del strök jag med tungt hjärta, som den fina beskrivningen av Öland som en fjäril som inte vecklat ut sina vingar.

Beskrivningen av Halland behövde Arne Norlin inte stryka. För den fanns inte och finns inte i Lagerlöfs bok: Hon glömde Halland!

”Tanten skrev bra!”

Lustigt nog behövde Arne Norlin inte göra särskilt mycket med Lagerlöfs språk, ibland ganska ålderdomligt.

– Visst, jag har ändrat på ”ack!” och ”ve!” och en del annat. Men det är egentligen bara att erkänna: Tanten skrev väldigt bra!

Och denna bra bok, denna bok som haft stort och överraskande inflytande, ges nu i mars ut av förlaget Känguru och med den store holländske illustratören Anton Piecks bilder.

Anton Piecks detaljrika och spännade bilder är verkligen en fröjd för ögon och fantasi. Selma Lagerlöf hade säkert tyckt om dem.

Tyvärr kan vi här – till denna artikel – inte publicera någon av Piecks klassiska Nils-bilder: Förlaget meddelar att rättsinnehavarna i Holland inte tillåter att bilder används i marknadsföringen.

Men den kommande bokens omslag kan publiceras.

Och här intill finns det, ett fint bokomslag av en intressant bokkonstnär och illustratör: Johan Egerkrans.

Inflytande?

Ja, Nils Holgersson-boken finns på alla språk och har funnits i översättningar sedan många år.

Det har gjort att barn i många länder har läst om Nils äventyr tillsammans med vildgässen.

Några av barnen växte upp, blev stora författare och har berättat om Selma Lagerlöfs påverkan: Kenzaburo Oe, Czeslaw Milosz, Gabriel Garcia Marquez, Günther Grass. Småpojkar som växte upp och fick varsitt Nobelpris.

Fransmannen Michel Tournier älskade Selma Lagerlöfs Nils-bok, och han skrev underbara romaner och han blev över nittio.

Men tyvärr fick han inte det Nobelpris han borde ha fått.

Arne Norlin har bearbetat boken med varsamhet – om man nu inte tänker på att en del sagor och naturskildringar har lyfts bort!

Men ingreppen har trots allt varit gjorda med försiktighet.

– Det enda stora ingreppet jag har gjort är att slutet är ändrat. När man har läst färdigt så kan man faktiskt tolka det som att Nils har sovit och drömt alltihop. Men jag har alltid tyckt att det är ett fegt sätt att avsluta en historia.

Så Arne Norlin har – som han skriver i sitt mejl från sommaren och Nya Zeeland – ”sytt ihop det” på ett annat sätt.

En EU-bok?

Arbetet med Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige har fått Arne Norlin att tänka till.

– Under arbetet fick jag en liten tanke om att det i dag verkligen behövs en liknande bok, en och Europa och EU. Vi vet ju alldeles för lite om en del av våra grannländer och medlemsstater i EU.

Tanken som snurrade runt i Arne Norlins huvud var i princip densamma som Selma Lagerlöfs uppdragsgivare slagits av: En bok som lär oss mycket och på ett fint sätt om andra trakter och andra människor.

– Men det bokprojektet får nog någon annan ta tag i.

Det menar Arne Nolin i brevet från en just nu ganska behaglig del av planeten.