2016-06-01 06:00

2016-06-01 06:00

Fåglarna som vill in från regn och hagel

BARNBÖCKER: Berättelsen om vi och dom andra

Vi och dom andra av Lasse Anrell (text) och Anna-Karin Garhamn (illustrationer) är lätt att tycka om.
Det är en barnbok (Hippo bokförlag) som kan läsas av alla oavsett ålder.
Och som bör läsas eftersom ämnet är högaktuellt och lär vara det den närmaste tiden...

Författaren Lasse Anrell – jadå, det är NWT:s populäre krönikör – berättar om några fåglar, som håller till på en balkong fylld med kameliablommor.

Från balkongen är utsikten vacker: Blå himmel, gul sol och röda solnedgångskvällar.

På balkongen finns fåglarna Siv och Jim.

En dag bryter ovädret ut, det blixtrar och smäller, det regnar och haglar. Isklumpar slår mot den inglasade och trygga balkongen.

Dom därute

Då kommer några ”lilafåglar” flygande, sätter sig på balkongräcket utanför de stängda fönstren.

Och de börjar att knacka med näbbarna på fönstret.

De knackar på rutorna som skiljer dem från dom därinne. Fåglarna vill komma in i tryggheten och bort från blåst och hagelsvärmar.

Men Jim, en av inne-fåglarna, tycker inte att det är ”en bra idé” att släppa in de där stackars blöta och huttrande därutanför.

Någon riktigt bra förklaring av varför det inte är någon ”bra idé” att släppa in dem, det har inte Jim.

Siv däremot, hon har argumenten för en mer ”fåglig” – eller om man så vill: mänsklig – inställning:

”Men det haglar ju och blåser på dom. Dom måste få komma in här och värma sig och torka fjädrarna. Vi har plats”, säger hon enligt textförfattaren Lasse Anrell.

Vacker och lärorik

Hur berättelsen om dom därute och dom därinne slutar, ja, det kanske inte ska avslöjas i detalj.

Bara detta: Den slutar på ett bra sätt.

Den slutar så som alla historier om ”vi” och ”dom” bör sluta: Både fönster och hjärtan öppnas och ”dom” som huttrar i regn och hagel släpps in.

För det är ju så som blåmesen Siv konstaterar i Lasse Anrells vackra berättelse om den svenska flyktingkrisen: Vi har plats.

Ja, berättelsen är vacker och lärorik.

Och bokens rent visuella skönhet är ett verk av illustratören Anna-Karin Garhamn. Hennes bilder är färgstarka och detaljrika och ger starkt stöd åt textförfattaren Lasse Anrells övergripande budskap:

Släpp in dom!

Författaren Lasse Anrell – jadå, det är NWT:s populäre krönikör – berättar om några fåglar, som håller till på en balkong fylld med kameliablommor.

Från balkongen är utsikten vacker: Blå himmel, gul sol och röda solnedgångskvällar.

På balkongen finns fåglarna Siv och Jim.

En dag bryter ovädret ut, det blixtrar och smäller, det regnar och haglar. Isklumpar slår mot den inglasade och trygga balkongen.

Dom därute

Då kommer några ”lilafåglar” flygande, sätter sig på balkongräcket utanför de stängda fönstren.

Och de börjar att knacka med näbbarna på fönstret.

De knackar på rutorna som skiljer dem från dom därinne. Fåglarna vill komma in i tryggheten och bort från blåst och hagelsvärmar.

Men Jim, en av inne-fåglarna, tycker inte att det är ”en bra idé” att släppa in de där stackars blöta och huttrande därutanför.

Någon riktigt bra förklaring av varför det inte är någon ”bra idé” att släppa in dem, det har inte Jim.

Siv däremot, hon har argumenten för en mer ”fåglig” – eller om man så vill: mänsklig – inställning:

”Men det haglar ju och blåser på dom. Dom måste få komma in här och värma sig och torka fjädrarna. Vi har plats”, säger hon enligt textförfattaren Lasse Anrell.

Vacker och lärorik

Hur berättelsen om dom därute och dom därinne slutar, ja, det kanske inte ska avslöjas i detalj.

Bara detta: Den slutar på ett bra sätt.

Den slutar så som alla historier om ”vi” och ”dom” bör sluta: Både fönster och hjärtan öppnas och ”dom” som huttrar i regn och hagel släpps in.

För det är ju så som blåmesen Siv konstaterar i Lasse Anrells vackra berättelse om den svenska flyktingkrisen: Vi har plats.

Ja, berättelsen är vacker och lärorik.

Och bokens rent visuella skönhet är ett verk av illustratören Anna-Karin Garhamn. Hennes bilder är färgstarka och detaljrika och ger starkt stöd åt textförfattaren Lasse Anrells övergripande budskap:

Släpp in dom!