2016-04-05 14:07

2016-04-06 17:06

Ola Magnell bokdebuterar med 40 års låtlyrik

ORDAGRANT: Poetiskt fint och existentiellt intressant

Äntligen! Många har väntat länge på en bok av Ola Magnell där han sammanfattar sin karriär som låtskrivare.
Nu ligger den omsider ute på bokhandelsdiskarna: Ord och inga visor, med undertiteln Låtlyrik 1973–2013.

Det handlar alltså om hela 40 års produktion där orden nu får stå på helt egna ben, utan stöd och stadga från musiken. ”En gång måste man stå/på egna ben, på egna ben/Vinden sliter och slår/och du fick dina slag men du står” – Vargarnas vår.

– Jag har lyckats få med nästan alla låttexter, säger Ola till NWT. För sent upptäckte jag dock att jag hade missat några av mina tidigaste alster: försvenskningar av utländska låtar till artister som Lill Lindfors, Siw Malmkvist och Marie Bergman med flera.

Å andra sidan finns orden till ett antal hittills outgivna låtar med i boken. Men det var långtifrån självklart att Ord och inga visor skulle gå i tryck. Ola själv var till en början motsträvig...

Frödingskt melodiöst

– En sång är ju per definition en kombination av ord och musik, säger han till vännen och författaren Anders Wällhed, som har skrivit den varmt inkännande och sakkunniga prologen. Sångerna är avsedda att sjungas eller lyssnas till, de är resultatet av både ett uttrycksbehov och ett meddelelsebehov.

Men här fungerar det alldeles utmärkt med enbart bokstäver. Orden klarar sig fuller väl musiken förutan – helt enkelt därför att de i sig själva är så rytmiskt och harmoniskt sammansatta i ofta rent frödingskt melodiösa strofer.

230 sidor med idel låt­texter kan låta mastigt men går försvinnande lätt att ta till sig, även om en läsning pö om pö förstås är att rekommendera. Här hittar vi allt från folkhemsfavoriterna till de mindre allsjungna men poetiskt finstämda och existentiellt intressanta sångerna.

I den första kategorin, till exempel: bitterljuva Kliff: ”Det är bara genom dimmor som jag går/Det är alltid dagen efter/och nästan alltid lika långt till vår/Inga golv är riktigt plana där jag står/och ingen verkar bry sej riktigt om/hur man i själva verket mår.” Eller Vällingklockan: ”När vällingklockan ringde och när västanvinden ven/och Dolly låg på farstubron och gnagde på ett ben/När plommonen var saftiga och luften sval och ren/och mamma sjöng en vaggsång medan vintermånen sken...” Och Påtalåten, naturligtvis: ”Men jag, jag tycker för min del att det inte är stort fel/i att vara lite vilsen i vår nya sköna värld/Många liv står på spel och vill du va' hel/får du sluta kuta runt och snacka strunt och hålla tunt om vad du lärt.”

Fritt som fågeln

Ola har rört sig fritt som en fågel inom olika genrer: pop, rock, blues, visa, progg. Men till fullblodsproggarna var förhållandet länge svajigt. Det var för lite av plakatbudskap i hans låtar; de var väl för nyanserade, för sublima. Därtill hade han ju bevars kontrakt med den legendariske skivproducenten Anders Burmans kommersiella bolag Metronome.

– Ja, det kunde komma rätt hårda ord från progghållet...

Något som han gav svar på tal på i Min nye magister: ”Du kan en massa dogmer/och parollen i din musik/är så fenomenalt radikalt svart eller vit/Du ger en briljant förklaring/på historiens dialektik/med en vokabulär som går hem i systemets elit.”

Men han har av en del också fått epitetet rockens Tranströmer vilket han måhända lever upp till i Min häst har blivit sjuk: ”Min märr har blivit sjuk, min mamma går på fenedrin/Min pappa har låst in mej i sin slåttermaskin/Det är ingen vacker värld men det råkar vara så det ser ut/Men du, du märker inte ens när det brinner i din egen knut.”

Som exempel på Olas blå stråk hämtar vi Blues för Amadeus: ”Mellan varven föds ett sant geni/som får intellekt och fantasi/och som lyckas komma till sin rätt/fast han kanske har ett udda sätt... /---/ Amadeus gjorde klassiker och dog i svart misär/men en liten flik av himlen har han lämnat här.”

Efter eget huvud

Liksom han rör sig fritt mellan olika genrer, väljer han också teman helt efter eget huvud, teman där inte sällan naturen och det existentiella får stå i centrum.

Bland egna favoriter plockar jag den geniala Livet är en cykeltur, med en anings accent av Dan Andersson, från senaste fullängdsskivan Rolös (2010): ”Livet är en spaning efter tiden som har flytt/och en from förhoppning om att börja om på nytt/Livet är vårt fria val att älska och försmå/och att acceptera vad man inte kan förstå/Livet är en ständig kris, en hunger efter andlig spis/och att vagt förnimma ett förlorat paradis.”

I Ord och inga visor finns mycket att hämta för den som sätter värde på lyrik av hög klass. Boken är en skattkista för Ola Magnells många trogna fans – och en inspirationskälla för alla nya att söka sig vidare också till hans musik.

Det handlar alltså om hela 40 års produktion där orden nu får stå på helt egna ben, utan stöd och stadga från musiken. ”En gång måste man stå/på egna ben, på egna ben/Vinden sliter och slår/och du fick dina slag men du står” – Vargarnas vår.

– Jag har lyckats få med nästan alla låttexter, säger Ola till NWT. För sent upptäckte jag dock att jag hade missat några av mina tidigaste alster: försvenskningar av utländska låtar till artister som Lill Lindfors, Siw Malmkvist och Marie Bergman med flera.

Å andra sidan finns orden till ett antal hittills outgivna låtar med i boken. Men det var långtifrån självklart att Ord och inga visor skulle gå i tryck. Ola själv var till en början motsträvig...

Frödingskt melodiöst

– En sång är ju per definition en kombination av ord och musik, säger han till vännen och författaren Anders Wällhed, som har skrivit den varmt inkännande och sakkunniga prologen. Sångerna är avsedda att sjungas eller lyssnas till, de är resultatet av både ett uttrycksbehov och ett meddelelsebehov.

Men här fungerar det alldeles utmärkt med enbart bokstäver. Orden klarar sig fuller väl musiken förutan – helt enkelt därför att de i sig själva är så rytmiskt och harmoniskt sammansatta i ofta rent frödingskt melodiösa strofer.

230 sidor med idel låt­texter kan låta mastigt men går försvinnande lätt att ta till sig, även om en läsning pö om pö förstås är att rekommendera. Här hittar vi allt från folkhemsfavoriterna till de mindre allsjungna men poetiskt finstämda och existentiellt intressanta sångerna.

I den första kategorin, till exempel: bitterljuva Kliff: ”Det är bara genom dimmor som jag går/Det är alltid dagen efter/och nästan alltid lika långt till vår/Inga golv är riktigt plana där jag står/och ingen verkar bry sej riktigt om/hur man i själva verket mår.” Eller Vällingklockan: ”När vällingklockan ringde och när västanvinden ven/och Dolly låg på farstubron och gnagde på ett ben/När plommonen var saftiga och luften sval och ren/och mamma sjöng en vaggsång medan vintermånen sken...” Och Påtalåten, naturligtvis: ”Men jag, jag tycker för min del att det inte är stort fel/i att vara lite vilsen i vår nya sköna värld/Många liv står på spel och vill du va' hel/får du sluta kuta runt och snacka strunt och hålla tunt om vad du lärt.”

Fritt som fågeln

Ola har rört sig fritt som en fågel inom olika genrer: pop, rock, blues, visa, progg. Men till fullblodsproggarna var förhållandet länge svajigt. Det var för lite av plakatbudskap i hans låtar; de var väl för nyanserade, för sublima. Därtill hade han ju bevars kontrakt med den legendariske skivproducenten Anders Burmans kommersiella bolag Metronome.

– Ja, det kunde komma rätt hårda ord från progghållet...

Något som han gav svar på tal på i Min nye magister: ”Du kan en massa dogmer/och parollen i din musik/är så fenomenalt radikalt svart eller vit/Du ger en briljant förklaring/på historiens dialektik/med en vokabulär som går hem i systemets elit.”

Men han har av en del också fått epitetet rockens Tranströmer vilket han måhända lever upp till i Min häst har blivit sjuk: ”Min märr har blivit sjuk, min mamma går på fenedrin/Min pappa har låst in mej i sin slåttermaskin/Det är ingen vacker värld men det råkar vara så det ser ut/Men du, du märker inte ens när det brinner i din egen knut.”

Som exempel på Olas blå stråk hämtar vi Blues för Amadeus: ”Mellan varven föds ett sant geni/som får intellekt och fantasi/och som lyckas komma till sin rätt/fast han kanske har ett udda sätt... /---/ Amadeus gjorde klassiker och dog i svart misär/men en liten flik av himlen har han lämnat här.”

Efter eget huvud

Liksom han rör sig fritt mellan olika genrer, väljer han också teman helt efter eget huvud, teman där inte sällan naturen och det existentiella får stå i centrum.

Bland egna favoriter plockar jag den geniala Livet är en cykeltur, med en anings accent av Dan Andersson, från senaste fullängdsskivan Rolös (2010): ”Livet är en spaning efter tiden som har flytt/och en from förhoppning om att börja om på nytt/Livet är vårt fria val att älska och försmå/och att acceptera vad man inte kan förstå/Livet är en ständig kris, en hunger efter andlig spis/och att vagt förnimma ett förlorat paradis.”

I Ord och inga visor finns mycket att hämta för den som sätter värde på lyrik av hög klass. Boken är en skattkista för Ola Magnells många trogna fans – och en inspirationskälla för alla nya att söka sig vidare också till hans musik.

Diskografi

Fullängdsalbum:

1974: Påtalåtar

1975: Nya perspektiv

1975: Ett steg till (live-album)

1977: Höstkänning

1979: Straggel och strul

1981: Europaväg 66

1983: Gaia

1984: Onkel Knut

1987: Blå neon

1989: Neurotikas motell

1993: Förlovat land

1994: Ola Magnell: 74–87 (samlingsskiva)

1995: Sittande fåglar (samlingsskiva)

2000: Ola Magnell: Guldkorn (samlingsskiva)

2003: Vallmoland

2010: Rolös

Ola Magnell

Född: den 20 januari 1946 på Skälby kungsgård i Kalmar. Yngst av fem syskon. Kristnad till Nils Olaus Lennart Karl Magnell

Yrke: låtskrivare, sångare, musiker, producent

Instrument: röst, gitarr, munspel

Ungdomsintresse: boxning, gick under tillnamnet Den obarmhärtige kalmariten

Bor: hus i Smedstorp, mellan Tomelilla och Simrishamn på skånska Österlen, samt lägenhet i Stockholm

Sambo: Vera Lindh, från Arvika, översättare (syster till Björn J:son Lindh)

Utbildning: Enskilda gymnasiet, Stockholm (1968); Journalisthögskolan, Göteborg (1970-71)

1974: LP-debut, se separat faktaruta

1977: Skaps, Sveriges kompositörer och textförfattare, stipendium

1994: Fred Åkerström-stipendiet

1997: Nils Ferlin-sällskapets trubadurpris

1999: Cornelis Vreeswijk-stipendiet

2006: några av Sveriges främsta artistkolleger släpper hyllningsalbumet Påtalåtar till hans 60-årsdag

2015: Skaps stipendium till Evert Taubes minne

2016: bokdebut: Ord och inga visor

Bredvidläsningstips: Skälby kungsgård (Sivart förlag) av Gitta Magnell