2015-12-30 09:33

2015-12-30 09:33

Låt de två världarna mötas

Susanne Holmlund om Nobelpristagare i fysik och kemi

Det förvånar kanske att en författare, som till vardags är kulturredaktör på Sundsvalls Tidning, skriver en bok om svenska Nobelpristagare i fysik och kemi. Många skulle nog gissat att litteraturpristagare legat närmare till hands.

Men Susanne Holmlund har även tidigare visat att hon är djupt insatt i det naturvetenskapliga fältet genom en bok om nanoteknik.

Och redan i inledningen av Nobelpristagare i fysik och kemi – Åtta porträtt anas också att ämnesvalet i själva verket är en del i en djupare intention.

Motarbetad

I dagens bildnings- och allmänbildningsbegrepp är kunskaper inom humanistiska områden fortfarande en självklarhet. Den som inte vet vem Shakespeare eller Goethe är kan knappast räkna med att uppfattas som bildad. Om hon eller han inte känner till termodynamikens andra huvudsats leder det däremot knappast till några höjda ögonbryn.

I ett Sverige som bygger på starka ingenjörstraditioner och blir allt mer beroende av teknik borde även vissa kunskaper om naturvetenskap ingå, menar Susanne Holmlund. Hon har en poäng, tänker jag och kastar mig över de ofta färgstarka och mångsidiga Nobelpristagarna.

Som exempelvis den länge motarbetade Svante Arrhenius fick till sist Nobelpriset 1903 genom den elektrolytiska associationsteori som i någon mening lade grunden till den moderna synen på syror och baser. Han spred också kunskaper om naturvetenskap till bredare folklager genom sina populärvetenskapliga och storsäljande böcker.

Mångsidige Dalén

Susanne Holmlund varvar biografiska skildringar av pristagarna med en med lätt hand tecknad historieskrivning. Hon låter oss hänga med på vetenskapens och teknifieringens hisnande resa. Från 1800-talets fysiska upptäckter, det tidiga 1900-talets benhårda framstegstro via världskrigens knäck på densamma, till ett 1970-tal och 1980-tal då Sveriges ekonomiska glansålder tycktes förbi men då också ”yuppienallar” och datorer började leta sig in i hemmen.

Längs vägen väver Holmlund också in åtskilliga anekdoter. Gustaf Dalén var i en och samma kropp visionär, uppfinnare, affärsman och företagsledare. Så småningom blev han ett världsnamn förknippat med en upplyst skärgård och ett hav av automatiska fyrar som tidigare krävt mänsklig närvaro. Redan som trettonåring visade han uppfinnarsnille genom att konstruera en väckarklocka som inte bara väckte honom utan också tände hans fotogenlampa och satte på morgonkaffet.

Två skilda världar

Det hela blir både lärorikt och underhållande och även om jag får erkänna att jag inte riktigt orkar sätta mig in vad alla pristagares vetenskapliga upptäckter består i, märker jag, då jag försöker, att det faktiskt är fullt möjligt att göra det.

Susanne Holmlund skriver både initierat och lättfattligt.

Det kan tyckas lite oturligt att det efter bokens färdigställande tillkommit ytterligare en kemipristagare. Men Tomas Lindahl, som han heter, bekräftar att Sverige än i dag är en framstående forskarnation. Något som också visar att bokens angelägenhet inte bara är historisk. Humaniora och naturvetenskap borde inte få vara två skilda världar. Bättre vore att se dem som två kompletterande sätt att uppfatta, beskriva, och förstå verkligheten runt oss.

Susanne Holmlunds bok om Nobelpristagare ges ut av Santérus förlag.

Men Susanne Holmlund har även tidigare visat att hon är djupt insatt i det naturvetenskapliga fältet genom en bok om nanoteknik.

Och redan i inledningen av Nobelpristagare i fysik och kemi – Åtta porträtt anas också att ämnesvalet i själva verket är en del i en djupare intention.

Motarbetad

I dagens bildnings- och allmänbildningsbegrepp är kunskaper inom humanistiska områden fortfarande en självklarhet. Den som inte vet vem Shakespeare eller Goethe är kan knappast räkna med att uppfattas som bildad. Om hon eller han inte känner till termodynamikens andra huvudsats leder det däremot knappast till några höjda ögonbryn.

I ett Sverige som bygger på starka ingenjörstraditioner och blir allt mer beroende av teknik borde även vissa kunskaper om naturvetenskap ingå, menar Susanne Holmlund. Hon har en poäng, tänker jag och kastar mig över de ofta färgstarka och mångsidiga Nobelpristagarna.

Som exempelvis den länge motarbetade Svante Arrhenius fick till sist Nobelpriset 1903 genom den elektrolytiska associationsteori som i någon mening lade grunden till den moderna synen på syror och baser. Han spred också kunskaper om naturvetenskap till bredare folklager genom sina populärvetenskapliga och storsäljande böcker.

Mångsidige Dalén

Susanne Holmlund varvar biografiska skildringar av pristagarna med en med lätt hand tecknad historieskrivning. Hon låter oss hänga med på vetenskapens och teknifieringens hisnande resa. Från 1800-talets fysiska upptäckter, det tidiga 1900-talets benhårda framstegstro via världskrigens knäck på densamma, till ett 1970-tal och 1980-tal då Sveriges ekonomiska glansålder tycktes förbi men då också ”yuppienallar” och datorer började leta sig in i hemmen.

Längs vägen väver Holmlund också in åtskilliga anekdoter. Gustaf Dalén var i en och samma kropp visionär, uppfinnare, affärsman och företagsledare. Så småningom blev han ett världsnamn förknippat med en upplyst skärgård och ett hav av automatiska fyrar som tidigare krävt mänsklig närvaro. Redan som trettonåring visade han uppfinnarsnille genom att konstruera en väckarklocka som inte bara väckte honom utan också tände hans fotogenlampa och satte på morgonkaffet.

Två skilda världar

Det hela blir både lärorikt och underhållande och även om jag får erkänna att jag inte riktigt orkar sätta mig in vad alla pristagares vetenskapliga upptäckter består i, märker jag, då jag försöker, att det faktiskt är fullt möjligt att göra det.

Susanne Holmlund skriver både initierat och lättfattligt.

Det kan tyckas lite oturligt att det efter bokens färdigställande tillkommit ytterligare en kemipristagare. Men Tomas Lindahl, som han heter, bekräftar att Sverige än i dag är en framstående forskarnation. Något som också visar att bokens angelägenhet inte bara är historisk. Humaniora och naturvetenskap borde inte få vara två skilda världar. Bättre vore att se dem som två kompletterande sätt att uppfatta, beskriva, och förstå verkligheten runt oss.

Susanne Holmlunds bok om Nobelpristagare ges ut av Santérus förlag.

  • Fredrik Borneskans