2017-06-17 06:00

2017-09-01 09:32

Änglar, finns dom?

KRÖNIKA: SÖREN DALEVI

En sommar för drygt 20 år sedan var jag i Egypten, och bodde i en by ute på landsbygden. Byn hade sisådär 5000 invånare, och livet fortgick som det hade gjort under århundraden och årtusenden. Några saker visade dock på att civilisationen kommit till byn: det fanns till exempel två bilar och en traktor i byn. Och det gick att köpa Coca-Cola (en flaska kostade 11 öre, förutsatt att man lämnade tillbaka panten).

I övrigt kändes det som en resa bakåt i tiden. Något som slog mig var hur folket i byn, även den välutbildade prästen, trodde på underverk. Till exempel berättade man för mig om ett berg som flyttat sig på en gudsmans befallning under 1800-talet. Och om Mariauppenbarelser i skyn utanför en kyrka i en grannby. Om sjuka som blivit friska. Och så vidare.

Väl hemma i det rationella Sverige råkade jag efter hemkomsten från Egypten ut för en cykelolycka. Cykeln blev totalt demolerad, klockan på min arm gick sönder. Men själv klarade jag mig utan en skråma. ”Vilken tur!” tänkte jag när jag reste mig upp från asfalten efter olyckan. Men sedan tänkte jag ett steg till. Hade jag bott i Egypten hade jag satt ett annat ord på min ”tur”: änglavakt. Det handlar helt enkelt om val av perspektiv. Hur man väljer att se på saker och ting. Och för den som tränar sig att se det gudomliga i det mänskliga – utan överdrifter, naturligtvis – öppnar sig en helt ny värld, ett helt nytt språk. Är verkligen allt som händer oss i vardagen ”tur” och ”tillfälligheter”? Eller finns det ett djupare mönster i tillvaron? Jag vill tro det.

Därför väljer jag att kalla det faktum att jag överlevde cykelolyckan för änglavakt. Vilket inte hindrar att jag också hade tur.

Jag har jobbat som präst i Karlstads stift från och till under 20 år. Som präst har jag begravt, vigt, döpt och konfirmerat såväl församlingsbor i Värmland som i Dalsland. Något som har slagit mig är den öppenhet man ofta möter som präst. Man får verkligen komma in i folks liv, och de berättar gärna om sig själva. Och inte så sällan kommer frågor om tro upp. Tror jag på reinkarnation (återfödelse)? Ofta slås jag av att människor tror på ganska så mycket. Småfolket, tomtar, UFO:n … och ofta har de ett behov att prata med mig om det. Jag tror ju inte på reinkarnation eller UFO, men jag tror faktiskt på änglar. Så på frågan ”Tror du på änglar”, brukar jag svara: Ja, jag gör det. I motsats till mycket annat som folk tror står i bibeln (men som ofta inte står där!), så står det nämligen ganska mycket om änglar. Vissa av dem får till och med namn, som Gabriel, Rafael och Mikael. Och tron på änglar är gammal.

Låt oss ta år 744 före Kristus som exempel. Platsen är Jerusalems tempel. Personen är Jesaja, som förmodligen är präst i templet. En dag när Jesaja tjänstgör som präst får han en uppenbarelse. Gud talar till honom, och tillsammans med Gud finns dessutom ett antal änglar. Det som är extra intressant i sammanhanget är att Jesaja beskriver hur änglarna ser ut, de hade ”var och en sex vingar: med två skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de” (Jesaja 6:2). I Jesajas beskrivning har de således tre par vingar, och påminner nästan om insekter! Tvärtemot den moderna föreställningen, där änglar ofta har ett par ludna vingar, och ser allmänt väna ut.

Men de änglar jag tror på ser vare sig ut på det ena eller andra sättet. Jag ser änglar som Guds budbärare; det grekiska ordet för ängel betyder just ”budbärare” eller ”sändebud”. Men änglar ses också som beskyddare, och i Nya testamentet förekommer tanken att var och en av oss har en egen skyddsängel (Matteus 18:10).

 Just en sådan som gjorde att jag överlevde cykelolyckan, tänker jag.

Oavsett hur den ängeln nu såg ut.

I övrigt kändes det som en resa bakåt i tiden. Något som slog mig var hur folket i byn, även den välutbildade prästen, trodde på underverk. Till exempel berättade man för mig om ett berg som flyttat sig på en gudsmans befallning under 1800-talet. Och om Mariauppenbarelser i skyn utanför en kyrka i en grannby. Om sjuka som blivit friska. Och så vidare.

Väl hemma i det rationella Sverige råkade jag efter hemkomsten från Egypten ut för en cykelolycka. Cykeln blev totalt demolerad, klockan på min arm gick sönder. Men själv klarade jag mig utan en skråma. ”Vilken tur!” tänkte jag när jag reste mig upp från asfalten efter olyckan. Men sedan tänkte jag ett steg till. Hade jag bott i Egypten hade jag satt ett annat ord på min ”tur”: änglavakt. Det handlar helt enkelt om val av perspektiv. Hur man väljer att se på saker och ting. Och för den som tränar sig att se det gudomliga i det mänskliga – utan överdrifter, naturligtvis – öppnar sig en helt ny värld, ett helt nytt språk. Är verkligen allt som händer oss i vardagen ”tur” och ”tillfälligheter”? Eller finns det ett djupare mönster i tillvaron? Jag vill tro det.

Därför väljer jag att kalla det faktum att jag överlevde cykelolyckan för änglavakt. Vilket inte hindrar att jag också hade tur.

Jag har jobbat som präst i Karlstads stift från och till under 20 år. Som präst har jag begravt, vigt, döpt och konfirmerat såväl församlingsbor i Värmland som i Dalsland. Något som har slagit mig är den öppenhet man ofta möter som präst. Man får verkligen komma in i folks liv, och de berättar gärna om sig själva. Och inte så sällan kommer frågor om tro upp. Tror jag på reinkarnation (återfödelse)? Ofta slås jag av att människor tror på ganska så mycket. Småfolket, tomtar, UFO:n … och ofta har de ett behov att prata med mig om det. Jag tror ju inte på reinkarnation eller UFO, men jag tror faktiskt på änglar. Så på frågan ”Tror du på änglar”, brukar jag svara: Ja, jag gör det. I motsats till mycket annat som folk tror står i bibeln (men som ofta inte står där!), så står det nämligen ganska mycket om änglar. Vissa av dem får till och med namn, som Gabriel, Rafael och Mikael. Och tron på änglar är gammal.

Låt oss ta år 744 före Kristus som exempel. Platsen är Jerusalems tempel. Personen är Jesaja, som förmodligen är präst i templet. En dag när Jesaja tjänstgör som präst får han en uppenbarelse. Gud talar till honom, och tillsammans med Gud finns dessutom ett antal änglar. Det som är extra intressant i sammanhanget är att Jesaja beskriver hur änglarna ser ut, de hade ”var och en sex vingar: med två skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de” (Jesaja 6:2). I Jesajas beskrivning har de således tre par vingar, och påminner nästan om insekter! Tvärtemot den moderna föreställningen, där änglar ofta har ett par ludna vingar, och ser allmänt väna ut.

Men de änglar jag tror på ser vare sig ut på det ena eller andra sättet. Jag ser änglar som Guds budbärare; det grekiska ordet för ängel betyder just ”budbärare” eller ”sändebud”. Men änglar ses också som beskyddare, och i Nya testamentet förekommer tanken att var och en av oss har en egen skyddsängel (Matteus 18:10).

 Just en sådan som gjorde att jag överlevde cykelolyckan, tänker jag.

Oavsett hur den ängeln nu såg ut.