;)
– Ismael från Bergmans ”Fanny och Alexander” och Ataria efter det gamla tv-spelet Atari.
Redan i namnet
finns hans breda spektrum. Ismael Ataria rör sig fritt mellan den mest respekterade och den mest brukade kulturen, han dyrkar Tranströmer sedan sina tidiga tonår men håller även Stephen King för en riktigt bra författare.– Jag tänker inte ta den skammen. Jag tänker inte skämmas för att jag berörs av sådant som betraktas som ytligt. Det är mina upplevelser, mina tårar!
Kanske fick Ismael Ataria nog av stämplar redan vid späd ålder.
– Damp. Jag fick en stämpel– PANG i pannan!– något att bära.
När han burit tungt genom hela skolan– ”det var skitjobbigt”– och kommit ut i vuxenlivet som en skrivande och skapande människa kunde han befria sig själv.
– Det är inget stort, det är ett karaktärsdrag, ett sätt att vara bara.
Därmed inte sagt
att Ismael Ataria förnekar förekomsten av neuropsykiatriska funktionshinder. Han har på alltför nära håll upplevt vad bristen på adekvat vård, stöd och hjälp kan kosta den som har svårare bokstavskombinationer att brottas med.– Vissa har något glapp som kan fyllas med droger. För mig var det nog också så. Det fanns bara två vägar. Kriminalitet eller kreativitet.
Eftersom brodern tog drogerna redan som 12-åring, i början av 1990-talet, satt Ismael Ataria med ett otäckt facit på hand.
– Jag har pratat med många tunga missbrukare genom åren och sett det här. De har sina drömmar, men det är som att drömmarna varit för tunga för dem att bära. Många går med bokstavskombinationer och kaoset inombords, när de inte orkar med det längre blir drogerna som en självmedicinering.
Ismael Ataria förbannar samhället som lämnar dem där.
– Förr fanns inte kunskapen att behandla, med medicin till exempel, men den finns nu och att inte använda sig av den innebär ett aktivt pågående folkmord.
Offren
lyfts inte bara ur sina egna spyor i de sunkigaste kvartar och lyxigaste kåkar, de faller också runt missbrukarna: mammor och pappor, systrar, bröder, vänner, de förälskade och barnen.– Medberoende, säger Ismael Ataria och uttalar det tveklöst som en sjukdom.
– När en familjemedlem försvinner ut i missbruk insjuknar familjen i medberoende. Det blir så mycket outtalat. Man tolkar varandra, och andras välmående blir så mycket viktigare än ens eget. Alla vet egentligen vad som borde sägas och göras men man håller tyst.
Nu tar Ismael Ataria
fram de skavande outtalade orden. Han håller dem framför den medberoende för att han och hon ska ta dem i sin mun eller åtminstone ta fram dem ur sitt inre, bokstav för bokstav, och förstå att de ljuder som ett eko från otaliga familjer genom århundraden.I vår kommer Ismael Atarias diktsamling om och för medberoende ut på Heidruns förlag.
– Men det är för andra också, och det är vackert ibland. Det handlar om hur vi är mot varandra.
Den som främst
mött Ismael Ataria som scenartist, och det är de flesta i hans stora och snabbt växande ”läsekrets”, ska finna ett annat språk och tilltal. Här finns inget av det punkinspirerade explosiva språket som laddas med komik på poetry slam-scenerna.Ismael Ataria rör sig lika fritt när han skriver som när han läser.
– Min paljett har många färger.
Denna gång söker han det enkla.
– Många medberoende har en så pressad tillvaro att de inte orkar läsa en hel roman, en del är inte så språkligt begåvade att de läser överhuvudtaget. Därför är dikter, korta dikter, en bra form.
Ismael Ataria
tror inte att dikter kan skrämma bort en mindre läsvan person från budskapet.– Du får inte kalla det poesi! Kalla det dikter så går det bra. Dikter är en mäktig folkrörelse i Sverige. Poesi däremot finns det nästan ingen plats för alls, förlagen ger knappt ut det överhuvudtaget.
– Inte än, tillägger Ismael Ataria som ser poetry slam, estradpoesin, bända upp en ny framtid där poeter möter sin publik på scener, på skivor, på nätet, med musik och ord utan tyngande stämplar.
WEBB-TV: Dejefamilj svårt plågad av mygg
– 
