;)
;)
Den mest berömda bilden av Alice, flickan som trillar ner i ett kaninhål och hamnar i Underlandet, den bilden tecknades av den engelske konstnären John Tenniel.
Han gjorde illustrationerna till den första upplagan av Lewis Carrolls egenartade bok; boken utkom 1865.
En annan konstnär som har illustrerat Alices äventyr var Arthur Rackham.
Det är i den Rackhamska traditionen som Robert Ingpen arbetar. Samtidigt som han är en i hög grad djupt personlig illustratör.
Figurerna, inte minst Alice själv, är nyansrikt skildrade karaktärer. Även minsta lilla snigel har en sorts personlighet.
Vidare är Ingpens bilder detaljrika som hos få andra Aliceillustratörer.
Den nya upplagan – översatt till svenska av Christina Westman och utgiven av B. Wahlströms bokförlag – är som bilderbok betraktad ett litet underverk.
Inte okomplicerad
Bilderna kan avnjutas fria från Lewis Carrols text, men det är klart att texten är bildernas förutsättning och det som ”bär” den australiske konstnärens arbete.
”Alice i Underlandet” är ingen okomplicerad barnbok. Yngre läsare älskar boken – om de har sinne för det fantastiska – och vuxna hittar nog övertoner och undertext som förbryllar och förvånar.
Lewis Carrolls bok har analyserats och tolkats, utretts och psykologiserats.
Boken om Alices drömska äventyr i Underlandet tillhör de där böckerna man nog bör läsa. Inte för psykologiserandets skull, utan mer för att berättelsen är så spännande och renodlat underhållande.
I berättelsen träffar läsaren en del sedan länge klassiska figurer.
Ta till exempel den vita kaninen! Det är en av de figurer som tillhör en sorts modern mytologi.
Och ta Hattmakaren! Och den inte så ofarliga drottningen och den underbnara kålmasken...
Cheshirekatten
Många har den gåtfulla Cheshirekatten – Solkatten i denna översättning – som favorit. Den är den i luften snart upplösta kissekatten, som för en intressant dialog med Alice om val av väg i Livet.
Kontentan av den dialogen är – enligt Solkatten – att om man inte vet vart man ska gå så spelar det väl ingen roll vilken väg man tar...
”Bara jag kommer nånstans”, menar Alice. Och katten svarar från sin position på trädgrenen:
”Jamen, det gör du säkert om du bara går tillräckligt långt”.
En fråga som har intresserat Lewis Carrolls sentida uttolkare är: Gick författaren för långt? Lewis Carroll var utöver sitt författarskap och sin verksamhet som matematiker också en mycket intresserad fotograf.
Han verkade vara mest intresserad av att fotografera unga flickor. Inte minst den unga flicka, Alice Liddell, som sägs ha varit förebilden till bokens Alice.
När forskare började söka i författarens efterlämnade fotomaterial så hajade man till.
Bilderna var av en sådan art att han i vår tid – om han varit verksam på samma sätt idag – kanske inte hade undgått anklagelser om pedofili.
Men den slutliga domen över matematikern som blev författare har inte avkunnats.
Alltför mycket fotomaterial och alltför många dagböcker har förlorat under årens lopp för att ge en rättvisande bild av mannen som skrev ”Alice i Underlandet”.
– 
