Kärlek i 90-talets Karlstad
Hon kommenterar sin nya ungdomsroman, Kurt Cobain finns inte mer. Och även om boken utspelas i Karlstad under tidigt 1990-tal så är i stort allt påhittat. Utom vissa miljöer: En stor älv som rinner genom staden, en järnvägsstation samt några numera nedlagda kaféer.
– Huvudpersonerna är också påhittade, säger hon, men de är synnerligen levande i mitt huvud...
Foto: Jörgen Fagerlund [Förstora]
I boken om Lovis och Alex och deras kärlek finns inget som direkt knyter an till Hanna Jedviks liv.
Men det är klart, hon var själv tonåring under det tidiga 1990-talet och påverkades av saker som är viktiga för romangestalterna.
Inte minst musiken. Även om just Nirvana och grupp-ens frontfigur Kurt Cobain inte tillhörde det Hanna Jedvik var mest engagerad av.
Uppväxt i Karlstad
Hanna Jedvik, journalist och medialärare i Göteborg, växte upp på Hultsberg i Karlstad.
Hon gick i stadsdelens grundskola, flyttade därefter till Sundsta-Älvkullegymnasiet, och satt ofta på Café Creole och Café Royal.
– Det var ju sånt man gjorde på den tiden...
Miljöbilderna från kaféerna är – säger hon – ”hyfsat autentiska”.
Hyfsat autentisk är också Klarälven, Karlstads puls-åder, liksom Centralstation-en. Båda miljöerna spelar en viss roll i romanen, Hanna Jedviks andra bok efter debuten Snart är jag borta.
Problemrelation
Kurt Cobain finns inte mer – Nirvanasångaren tog sitt liv 1994 – startar år 1992, den första dagen på gymnasiet. Två unga människor, Lovis och Alex, möts och får den där sortens kontakt som vänder ut och in på Tillvaron: Kärlek, kanske, eller i varje fall en stark samstämmighet.
Men oavsett vilken känsla det handlar om så är det en relation fylld med problem.
Och den känsligt och nyansrikt skrivna romanen slutar inte i ett rosenskimrande lyckotöcken.
Det är en på många sätt omskakande ungdomsroman. Eller en bok för unga och vuxna.
– Det är nog lika mycket en vuxenbok, ja, säger Hanna Jedvik.
Utbildar journalister
Efter studierna i Karlstad stack hon iväg.
– Jag hade inte som mål att bli författare...
Men, fortsätter hon, kanske journalist, i varje fall någonting inom media.
Hon fortsatte studierna på folkhögskolan i Kalix...
– Sen flyttade jag till Göteborg, fick barn, fortsatte utbildning inom media...
Och nu är hon adjunkt på JMG i Göteborg, den högskola som utbildar journalister.
Hur var det att växa upp i Karlstad?
Ja, hur var det...? Hanna Jedvik funderar en stund och säger sedan att stan var lagom stor.
– Man kände sig faktiskt fri...
Och musiken, den var viktig för dig?
– Det kan man säga. Men jag spelade inte själv – inte som Lovis – och jag vet inte om jag ens hade vågat. Tjejer var nog inte så framåt då.
Så romangestalten Lovis är inte Hanna Jedvik?
– Nej, men jag känner väl igen mig i en del saker hon står för. Det finns vissa beröringspunkter.
En tredje bok på gång
Hanna Jedviks efternamn är tillräckligt ovanligt och välkänt att det behöver kommenteras.
Hon tillhör en familj som en gång drev en känd skohandel i Karlstad.
Men den banan blev inte hennes.
Hanna Jedvik valde journalistiken och hon skriver romaner om unga människor som är sårbara och känsliga.
Just sårbarhet och känslighet är svårt att skildra skönlitterärt på ett trovärdigt sätt.
Men Hanna Jedvik från Hultsberg i Karlstad klarar det.
Och en tredje bok är under förberedande.
Mats Dahlberg
054-19 96 85
mats.dahlberg@nwt.se
Fotnot: Hanna Jedvik berättar om sin nya bok i Värmlandsmontern på bokmässan i Göteborg i morgon, fredag, klockan 12.00.










































































