2017-09-28 22:32

2017-09-28 22:32

Pris till Hanna Hellquist

KULTUR

Om Hanna Hellquist säger Region Värmlands stipendiatjury:

Hon har en ”alldeles egen litterär röst” och hon skriver med ”en stor portion humor”.
Alla som har läst Hanna Hellquist - böckerna, krönikorna – måste hålla med:
Hon är en mycket läsvärd och läsbar och lämnar ingen opåverkad.

Att Hanna Hellquist, från Karlstad, får ett av årets litteraturstipendium av Region Värmland, gjorde stipendiaten själv glad och belåten.

– Jag har aldrig fått något sådant här tidigare, varken pris eller stipendium, sa hon under en mycket improviserad ”presskonferens” på bokmässan.

Det enda som kommer i någon antydan till närhet av ett pris/stipendium är - berättade hon - ”förskott från förlaget”.

Nu får hon hälften av Region Värmlands stipendiesumma - dvs 30 000 kronor - och den kassaförstärkningen kommer lämpligt.

Inte så att hennes väl och ve hänger på 30 000 kronor, alls inte. Hon tjänar hyfsat som krönikör (i tidskriften Elle) och som medarbetare i radio.

Men fritidshuset i Värmland måste renoveras. Alla vet ju att sånt kostar.

Pengarna från regionen får Hanna Hellquist för boken ”En tryckare på Blue Moon Bar”. Det är en bok med krönikor om mänskliga relationer och en kvinnas - författaren - strävan mot ett jämställt liv, enligt stipendiejuryn.

Man skulle kunna lägga till att Hann Hellquist med sina krönikor bidragit till att förnya göra ”krönikekonsten” i svensk press. Inte alla köper den beskrivningen, en del är rent ut sagt förbannade på en del av det hon skrev om förr, när hon fortfarande jobbade åt DN.

Men läsvärt var det. Hårt och slagkraft.

Och framför allt ärligt, gnistrande och inte sällan omvälvande.

Konstgt nog är Hanna Hellquist - som en gång debuterade med ”Karlstads Zoologiska”, en bok som fortfarande håller väldigt bra - konstigt nog tycker hon inte att det är roligt att skriva.

I varje fall säger hon det utan att med en min avslöja något annat än att det är allvar.

Rolig läsning

Kan så vara! Hon kanske inte tycker det är roligt att skriva.

Men det är roligt att läsa det hon skriver.

Den andre litteraturstipendiaten - också han får 30 000 kronor - är John Eriksson.

Den bok som han får pengar för heter ”Idrott i nordvärmland” och motiveringen gör det lockande att skaffa den boken. Så här tycker juryn: ”För ett idrottshistirskt och lokalhistyoriskt författarskap på hög nationell nivå där nordvärmländsk idrott inom alla områden belyses i ord och bild”.

”Hög nationell nivå...”!

En sådan bok bör man inte låta passera oläst.

 

Att Hanna Hellquist, från Karlstad, får ett av årets litteraturstipendium av Region Värmland, gjorde stipendiaten själv glad och belåten.

– Jag har aldrig fått något sådant här tidigare, varken pris eller stipendium, sa hon under en mycket improviserad ”presskonferens” på bokmässan.

Det enda som kommer i någon antydan till närhet av ett pris/stipendium är - berättade hon - ”förskott från förlaget”.

Nu får hon hälften av Region Värmlands stipendiesumma - dvs 30 000 kronor - och den kassaförstärkningen kommer lämpligt.

Inte så att hennes väl och ve hänger på 30 000 kronor, alls inte. Hon tjänar hyfsat som krönikör (i tidskriften Elle) och som medarbetare i radio.

Men fritidshuset i Värmland måste renoveras. Alla vet ju att sånt kostar.

Pengarna från regionen får Hanna Hellquist för boken ”En tryckare på Blue Moon Bar”. Det är en bok med krönikor om mänskliga relationer och en kvinnas - författaren - strävan mot ett jämställt liv, enligt stipendiejuryn.

Man skulle kunna lägga till att Hann Hellquist med sina krönikor bidragit till att förnya göra ”krönikekonsten” i svensk press. Inte alla köper den beskrivningen, en del är rent ut sagt förbannade på en del av det hon skrev om förr, när hon fortfarande jobbade åt DN.

Men läsvärt var det. Hårt och slagkraft.

Och framför allt ärligt, gnistrande och inte sällan omvälvande.

Konstgt nog är Hanna Hellquist - som en gång debuterade med ”Karlstads Zoologiska”, en bok som fortfarande håller väldigt bra - konstigt nog tycker hon inte att det är roligt att skriva.

I varje fall säger hon det utan att med en min avslöja något annat än att det är allvar.

Rolig läsning

Kan så vara! Hon kanske inte tycker det är roligt att skriva.

Men det är roligt att läsa det hon skriver.

Den andre litteraturstipendiaten - också han får 30 000 kronor - är John Eriksson.

Den bok som han får pengar för heter ”Idrott i nordvärmland” och motiveringen gör det lockande att skaffa den boken. Så här tycker juryn: ”För ett idrottshistirskt och lokalhistyoriskt författarskap på hög nationell nivå där nordvärmländsk idrott inom alla områden belyses i ord och bild”.

”Hög nationell nivå...”!

En sådan bok bör man inte låta passera oläst.