2017-09-12 15:56

2017-09-12 15:56

Poetisk pingpong över svensk-norska riksgränsen

: Berg och Torvund översätter varandra

Det handlar om dikter som ”får fritt korsa riksgränsen”.
Riksgränsen mellan Sverige och Norge, dikter av Bengt Berg och Helge Torvund.
Två poeter som nu översatt och tolkat varandra och tillsammans ger ut boken Medan våren vaknar.

Den tvåspråkiga diktboken ges ut samtidigt i Sverige och Norge och det av två förlag.

Det ena är, förstås, Heidruns förlag i Fensbol. Det andra förlaget heter Bokbyen ved Skagerak.

Och det lite ovanliga namnet på det norska förlaget beror på att finns i en ”bokby”, en ”bokstad”, Tvedestrand, vid just Skagerak.

– Vi känner varann sen länge, säger Bengt Berg om sin norske kollega, vi träffades under en lyrikvecka i Sollefteå på 80-talet.

Vid den tiden var båda poeterna ganska väl etablerade i respektive hemland.

Naturligtvis mer så i dag, drygt trettio år senare, när Helge Torvund har en verklista omfattande ett trettiotal böcker varav några har tryckts i flera och tydligtvis lätt sålda upplagor

Bengt Bergs flit är också den omvittnad: Ett fyrtiotal böcker med dikter och reseskildringar sedan debuten 1974 med den stencilerade samlingen Där drömmen slutar.

Språklig gemenskap

För ganska längesedan översatte Helge Torvund dikter av Bengt Berg; tanken var då att det skulle bli en bok för den norska marknaden.

Men utlovat litteraturstöd uteblev och planerna - i likhet med översättningarna - lades på ”is”.

Nu har det kommit väl till pass, tolkningarna, och Bengt Berg har svarat med att översätta Torvunds poesi till svenska från nynorsk.

– Det finns faktiskt mycket som rent språkligt förenar nynorska med svenska, kommenterar Bengt Berg.

Ta exempelvis ordet ”vaknar” i bokens titel.

Vanligtvis brukar det ordet stavas ”vakner” på norska. Men på nynorska blir ”-ner” i stället ”-nar”.

Och det finns gott om liknande exempel.

Poetisk pingpong

Egentligen - vilket den bergensiske litteraturprofessorn Idar Stegane tar upp i bokens ”etterord” - borde man (väl?) kunna läsa dikter på de båda ländernas språk utan att översätta texterna.

Bokförlag och lyrikklubbar borde ställa medel till förfogande för att lansera skandinavisk lyrik på originalspråk.

”Dette er eit synspunkt eg er einig i”, skriver Idar Stegane. Lätt att förstå vad han menar.

Men nu är det som det är. Helge Torvund - bosatt i sin barndoms Ogna i sydvästra Norge - och Bengt Berg, hemmahörande i sin barndoms Torsbytrakt - har översatt varandra.

Och boken inleds med lite poetisk ”pingpong”, en poetisk Prolog som Helge Torvund inleder med en närmast haikuartad ”serve”.

När så ”bollen” - läs: dikten! - nått Fensbol och Bengt Berg har denne slagit tillbaka.

Den lyriska prologen om snöfall och stenar, parafinvallade skidor och skispor bollas fram och tillbaks över riksgränsen.

Varefter boken fortsätter med ett längre samtal mellan poeterna.

Samma andas barn

Det inte minst fina med boken är just poetsamtalet och Bergenprofessorns efterord.

Båda avsnitten tar upp sådant som inte nödvändigtvis tillhör den vardagliga kunskapen ens för vana bokläsare.

Poetnamn tas fram, tidskrifter nämns i samma andetag, och allt detta fungerar som en fin påminnelse om ett gemensamt skandinaviskt kulturarv.

Ungefär så är det också med boken Medan våren vaknar.

I synnerhet som de två poeterna är samma andas barn: Temperamenten påminner starkt om varandra, intresset för landskap likaså.

– Vi är två poeter som stillsamt noterar vad Tillvaron bjuder på, säger Bengt Berg.

Den tvåspråkiga diktboken ges ut samtidigt i Sverige och Norge och det av två förlag.

Det ena är, förstås, Heidruns förlag i Fensbol. Det andra förlaget heter Bokbyen ved Skagerak.

Och det lite ovanliga namnet på det norska förlaget beror på att finns i en ”bokby”, en ”bokstad”, Tvedestrand, vid just Skagerak.

– Vi känner varann sen länge, säger Bengt Berg om sin norske kollega, vi träffades under en lyrikvecka i Sollefteå på 80-talet.

Vid den tiden var båda poeterna ganska väl etablerade i respektive hemland.

Naturligtvis mer så i dag, drygt trettio år senare, när Helge Torvund har en verklista omfattande ett trettiotal böcker varav några har tryckts i flera och tydligtvis lätt sålda upplagor

Bengt Bergs flit är också den omvittnad: Ett fyrtiotal böcker med dikter och reseskildringar sedan debuten 1974 med den stencilerade samlingen Där drömmen slutar.

Språklig gemenskap

För ganska längesedan översatte Helge Torvund dikter av Bengt Berg; tanken var då att det skulle bli en bok för den norska marknaden.

Men utlovat litteraturstöd uteblev och planerna - i likhet med översättningarna - lades på ”is”.

Nu har det kommit väl till pass, tolkningarna, och Bengt Berg har svarat med att översätta Torvunds poesi till svenska från nynorsk.

– Det finns faktiskt mycket som rent språkligt förenar nynorska med svenska, kommenterar Bengt Berg.

Ta exempelvis ordet ”vaknar” i bokens titel.

Vanligtvis brukar det ordet stavas ”vakner” på norska. Men på nynorska blir ”-ner” i stället ”-nar”.

Och det finns gott om liknande exempel.

Poetisk pingpong

Egentligen - vilket den bergensiske litteraturprofessorn Idar Stegane tar upp i bokens ”etterord” - borde man (väl?) kunna läsa dikter på de båda ländernas språk utan att översätta texterna.

Bokförlag och lyrikklubbar borde ställa medel till förfogande för att lansera skandinavisk lyrik på originalspråk.

”Dette er eit synspunkt eg er einig i”, skriver Idar Stegane. Lätt att förstå vad han menar.

Men nu är det som det är. Helge Torvund - bosatt i sin barndoms Ogna i sydvästra Norge - och Bengt Berg, hemmahörande i sin barndoms Torsbytrakt - har översatt varandra.

Och boken inleds med lite poetisk ”pingpong”, en poetisk Prolog som Helge Torvund inleder med en närmast haikuartad ”serve”.

När så ”bollen” - läs: dikten! - nått Fensbol och Bengt Berg har denne slagit tillbaka.

Den lyriska prologen om snöfall och stenar, parafinvallade skidor och skispor bollas fram och tillbaks över riksgränsen.

Varefter boken fortsätter med ett längre samtal mellan poeterna.

Samma andas barn

Det inte minst fina med boken är just poetsamtalet och Bergenprofessorns efterord.

Båda avsnitten tar upp sådant som inte nödvändigtvis tillhör den vardagliga kunskapen ens för vana bokläsare.

Poetnamn tas fram, tidskrifter nämns i samma andetag, och allt detta fungerar som en fin påminnelse om ett gemensamt skandinaviskt kulturarv.

Ungefär så är det också med boken Medan våren vaknar.

I synnerhet som de två poeterna är samma andas barn: Temperamenten påminner starkt om varandra, intresset för landskap likaså.

– Vi är två poeter som stillsamt noterar vad Tillvaron bjuder på, säger Bengt Berg.