2017-09-08 13:11

2017-09-08 13:11

Viktig museiman visar eget måleri i Karlstad

KONST: Bertil Bengtsson ställer ut på Galleri Lars Hjelm

Inte många har gjort så mycket för värmländsk konst som Bertil Bengtsson.
Han är konstnär, bor i Karlstad, och de närmaste veckorna ställer han ut på Galleri Lars Hjelm i hemstaden.
Bertil Bengtsson är en intressant målare, inspirerande, tankeväckande.
Men lika stor betydelse - om inte större! – har han haft som museiman.

Innan ledningen för Värmlands museum för några år sedan plockade fram de stora kvastarna och sopade bort anställda och därmed kompetens:

Bertil Bengtsson var en av dem som skapade och arrangerade mycket sevärda utställningar.

Just sådana utställningar som fungerar som ögonöppnare och stimulans. Ögonen öppnades för inte ofta sedd konst, och konstnärskapen stimulerade ett möjligen latent och vilande intresse...

Efter att Bertil Bengtsson lämnat länsmuseet i Karlstad knöts han tillfälligt till Rackstadmuseet i Arvika.

Också tecknare

Bertil Bengtsson är 58 år, har haft ett stort antal utställningar - ensam och i samarbete med andra - och han har utfört offentliga utsmyckningar (på Centralsjukhuset i Karlstad) och illustrerat ett par böcker.

Av det senare kan hans sambo Birgitta Szögis Samtal om psykisk hälsa nämnas; bokens text är högst läsvärd, de bengtssonska illustrationerna har väldigt mycket att ge.

Bilderna har både allvar och humor och visar också att konstnären, mest känd för sitt gouachemåleri, är en skicklig tecknare.

Sannolikt ett delresultat av utbildningen på Kyrkerud. Där hade Bertil Bengtsson konstnären Herman Reijers som en av lärarna.

Att de båda senare förblev vänner under återstoden av Herman Reijers liv - han gick bort 2001 - är värt att notera: Reijers var en komplicerad personlighet men också en utvecklande personlighet.

Han krävde mycket av konst för att konsten skulle betraktas som god konst, seriös konst, sevärd och skapande konst.

Och något av denna positivt strama inställningen till konst finns hos den yngre och före detta eleven Bertil Bengtsson.

Individer

Bertil Bengtsson målar ofta gestalter, enstaka individer och individer i starkt stiliserade miljöer.

Han är en de dämpade färgernas mästare och gestalterna i hans bildvärld väcker betraktarens tankar och frågor.

Och så bör god konst vara: Tankeväckande.

Bertil Bengtsson har sina familjerötter i värmländsk arbetsmiljö, både på farssidan och morssidan. Han växte upp i Grums - pappan jobbade på Gruvön - och hans morfar arbetade tvärs över Vänerns vatten, på Skoghalls bruk.

Om sin morfar har Bertil Bengtsson berättat att han var en bokläsare. Sådant kan sätta spår i ett barnbarns själ och mycket riktigt har konstnären böcker och läsande som ett starkt delintresse.

Konstnären har vidare berättat att hans mormor var en av landets första kvinnliga fotbollsspelare. Det var i början av 1920-talet när kvinnliga fotbollsspelare var en sällsynt raritet.

I synnerhet om de - likt mormodern - var målvakt.

I ett lag med i övrigt enbart män.

Afrika

Under flera år har Bertil Bengtsson intresserat sig för afrikansk konst, inte minst afrikanska masker.

Det är välkänt att en stor föregångare till utställaren på Galleri Lars Hjelm hade samma intresse.

Men för Pablo Picasso innebar mask-intresset mer än vad det möjligen har betytt för den yngre och nutida kollegan i Karlstad. Picassos sneglingar mot afrikansk konst knöt (i viss mån) an till ett bland franska konstnärer och författare intresse för s k ”négritude” som kulturell och politisk rörelse.

Någonting liknande har inte Bertil Bengtssons intresse för afrikansk konst lett till.

Men det han gör är spännande nog. Ett nutida och högst sevärt konstnärskap, som nu åter visas i Karlstad och det efter nästan tio års uppehåll.

Innan ledningen för Värmlands museum för några år sedan plockade fram de stora kvastarna och sopade bort anställda och därmed kompetens:

Bertil Bengtsson var en av dem som skapade och arrangerade mycket sevärda utställningar.

Just sådana utställningar som fungerar som ögonöppnare och stimulans. Ögonen öppnades för inte ofta sedd konst, och konstnärskapen stimulerade ett möjligen latent och vilande intresse...

Efter att Bertil Bengtsson lämnat länsmuseet i Karlstad knöts han tillfälligt till Rackstadmuseet i Arvika.

Också tecknare

Bertil Bengtsson är 58 år, har haft ett stort antal utställningar - ensam och i samarbete med andra - och han har utfört offentliga utsmyckningar (på Centralsjukhuset i Karlstad) och illustrerat ett par böcker.

Av det senare kan hans sambo Birgitta Szögis Samtal om psykisk hälsa nämnas; bokens text är högst läsvärd, de bengtssonska illustrationerna har väldigt mycket att ge.

Bilderna har både allvar och humor och visar också att konstnären, mest känd för sitt gouachemåleri, är en skicklig tecknare.

Sannolikt ett delresultat av utbildningen på Kyrkerud. Där hade Bertil Bengtsson konstnären Herman Reijers som en av lärarna.

Att de båda senare förblev vänner under återstoden av Herman Reijers liv - han gick bort 2001 - är värt att notera: Reijers var en komplicerad personlighet men också en utvecklande personlighet.

Han krävde mycket av konst för att konsten skulle betraktas som god konst, seriös konst, sevärd och skapande konst.

Och något av denna positivt strama inställningen till konst finns hos den yngre och före detta eleven Bertil Bengtsson.

Individer

Bertil Bengtsson målar ofta gestalter, enstaka individer och individer i starkt stiliserade miljöer.

Han är en de dämpade färgernas mästare och gestalterna i hans bildvärld väcker betraktarens tankar och frågor.

Och så bör god konst vara: Tankeväckande.

Bertil Bengtsson har sina familjerötter i värmländsk arbetsmiljö, både på farssidan och morssidan. Han växte upp i Grums - pappan jobbade på Gruvön - och hans morfar arbetade tvärs över Vänerns vatten, på Skoghalls bruk.

Om sin morfar har Bertil Bengtsson berättat att han var en bokläsare. Sådant kan sätta spår i ett barnbarns själ och mycket riktigt har konstnären böcker och läsande som ett starkt delintresse.

Konstnären har vidare berättat att hans mormor var en av landets första kvinnliga fotbollsspelare. Det var i början av 1920-talet när kvinnliga fotbollsspelare var en sällsynt raritet.

I synnerhet om de - likt mormodern - var målvakt.

I ett lag med i övrigt enbart män.

Afrika

Under flera år har Bertil Bengtsson intresserat sig för afrikansk konst, inte minst afrikanska masker.

Det är välkänt att en stor föregångare till utställaren på Galleri Lars Hjelm hade samma intresse.

Men för Pablo Picasso innebar mask-intresset mer än vad det möjligen har betytt för den yngre och nutida kollegan i Karlstad. Picassos sneglingar mot afrikansk konst knöt (i viss mån) an till ett bland franska konstnärer och författare intresse för s k ”négritude” som kulturell och politisk rörelse.

Någonting liknande har inte Bertil Bengtssons intresse för afrikansk konst lett till.

Men det han gör är spännande nog. Ett nutida och högst sevärt konstnärskap, som nu åter visas i Karlstad och det efter nästan tio års uppehåll.