2017-09-01 15:15

2017-09-06 12:08

Naturfotografens abstrakta bilder

GÄSTUTSTÄLLARE HOS LARS LERIN I KARLSTAD: Hans Strand samarbetade med författaren/landshövdingen Rolf Edberg

Det står en lång och gråmålad träbänk på golvet i en sal i Lerins konsthall i Karlstad.
På den bänken sitter Hans Strand, fotograf och konstnär, 62 år ung, född i Helsingland, bosatt i Hägersten.
Under lördagen öppnar han sin gästutställning hos Lerin.
Utställningen består av 24 stora färgfotografier och titeln på hela samlingen är: ”Utan horisont”.

– Det var Bo Landin som föreslog titeln, säger Hans Strand och syftar på den värmlandsbaserade TV-producenten.

Tillsammans gjorde Hans Strand och Bo Landin en uppmärksammad bok, ”Den åttonde dagen” (2002).

– Lustigt nog har jag gjort böcker med tre kända värmlänningar, säger gästutställaren och räknar upp:

Bo Landin, meteorologen Lage Larsson (från Kristinehamn) och Rolf Edberg.

Böckerna har alltid och på något sätt handlat om naturen och om vädret. Samarbetet med Rolf Edberg, miljöförfattaren och den före landshövdingen, resulterade i ”Och havet vilar aldrig” (1995) och ”Så länge skoghen växer” (1998).

Tre stora bilder ur den senare Edbergboken har Hans Strand tagit med till Karlstad.

Självkritisk

Hans Strand har alls ingenting emot att beskriva sig själv som en ”kompositionssäker” fotograf som har ”bra koll på balansen i bilderna”.

Men han väjer inte undan för en viss och mild självkritik, svår att förstå för den som ser hans färgbilder:

– Ibland kan jag bli alltför petnoga, det kan bli alltför perfekt...

Ändå är han ”ingen pedant som fotograf” klargör han. Han är bara väldigt angelägen om att bilderna ska bli bra.

Men några vackra och tilltalande färgbilder handlar det inte om.

– Solnedgångar finns inte på kartan hos mig! säger han med en lätt antydan till irritation.

Som fotograf är Hans Strand inte (längre!) av det mer traditionella slaget; hans bilder kan mycket väl ses som abstrakt konst. Men abstrakt konst i den meningen att utgångspunkten, grundmotivet är en björkdunge i Grödinge söder om Stockholm eller ett isälvsdelta på Island.

Som Pollock

Det är också om konstnärer Hans Strand talar när han talar om sina impulsgivare, inte fotografkolleger.

– Visst, säger han och kastar en blick mot en bild i utställningssalens ena hörn, visst tänker man på amerikanen Jackson Pollock!

Och den där bilden, fortsätter han och byter blickriktning, där finns det en hel del Miro, eller hur?

– Men betraktaren behöver inte förstå allt i bilderna, betonar fotografen/konstnären, den som ser mina bilder får mycket gärna bilda sig egna uppfattningar.

Han tycker - säger han med ett leende - att det är intressant att ”göra utställningsbesökarna förbryllade”.

Vilket är mycket lätt; bilder av ett uråldrigt jordbrukslandskap i spanska Aragonien ser ovanligt ut om det fotograferas från ett flygplan på 400 meters höjd.

Abstrakt delta

Samma känsla infinner sig nog hos den som står framför Hans Strands bild av den isländska isälvens delta

– Landskapet är så platt att vattnet inte riktigt vet vart det ska rinna iväg...

Därför blir det flygfotograferade ”mönstret” som det blir: Abstrakt konst, som om bilden vore helt skapad i en ateljé.

Men det är den alltså inte, Hans Strands verkar i stället söka motiv som inte behöver förstärkas eller manipuleras på något sätt.

Det är väl i grunden inte hans förtjänst.

Världen är ju sådan.

Till New York

Alltså, gästutställaren i Lerins konsthall i Karlstad är 62 år, kommer från Marmaverken i Hälsingland, har sysslat med fotografering sedan ungdomsåren.

Dock var det inte fotografering och absolut inte fotokonst som skulle bli hans försörjning, så var det inte tänkt när han studerade till civilingenjör och blev maskintekniker på Facit.

På Facit arbetade han i flera år, fotograferade ”vid sidan av jobbet”, och hade alltså något att gå på när han och många med honom fick lämna företaget.

Facit hade totalt felbedömt den tekniska utvecklingen av kontorsmaskiner.

De första åren som heltidsfotograf arbetade Hans Strand för bildbyråer; han levererade arkivbilder av diverse.

Men också där skedde en förändring som tvingade honom att byta riktning.

– Det var för åtta - tio år sedan...

Som du mer permanent blev fotokonstnär?

– Ja, ungefär så.

Och nu i september ska han ha en utställning i New York. Så kan det gå.

– Det var Bo Landin som föreslog titeln, säger Hans Strand och syftar på den värmlandsbaserade TV-producenten.

Tillsammans gjorde Hans Strand och Bo Landin en uppmärksammad bok, ”Den åttonde dagen” (2002).

– Lustigt nog har jag gjort böcker med tre kända värmlänningar, säger gästutställaren och räknar upp:

Bo Landin, meteorologen Lage Larsson (från Kristinehamn) och Rolf Edberg.

Böckerna har alltid och på något sätt handlat om naturen och om vädret. Samarbetet med Rolf Edberg, miljöförfattaren och den före landshövdingen, resulterade i ”Och havet vilar aldrig” (1995) och ”Så länge skoghen växer” (1998).

Tre stora bilder ur den senare Edbergboken har Hans Strand tagit med till Karlstad.

Självkritisk

Hans Strand har alls ingenting emot att beskriva sig själv som en ”kompositionssäker” fotograf som har ”bra koll på balansen i bilderna”.

Men han väjer inte undan för en viss och mild självkritik, svår att förstå för den som ser hans färgbilder:

– Ibland kan jag bli alltför petnoga, det kan bli alltför perfekt...

Ändå är han ”ingen pedant som fotograf” klargör han. Han är bara väldigt angelägen om att bilderna ska bli bra.

Men några vackra och tilltalande färgbilder handlar det inte om.

– Solnedgångar finns inte på kartan hos mig! säger han med en lätt antydan till irritation.

Som fotograf är Hans Strand inte (längre!) av det mer traditionella slaget; hans bilder kan mycket väl ses som abstrakt konst. Men abstrakt konst i den meningen att utgångspunkten, grundmotivet är en björkdunge i Grödinge söder om Stockholm eller ett isälvsdelta på Island.

Som Pollock

Det är också om konstnärer Hans Strand talar när han talar om sina impulsgivare, inte fotografkolleger.

– Visst, säger han och kastar en blick mot en bild i utställningssalens ena hörn, visst tänker man på amerikanen Jackson Pollock!

Och den där bilden, fortsätter han och byter blickriktning, där finns det en hel del Miro, eller hur?

– Men betraktaren behöver inte förstå allt i bilderna, betonar fotografen/konstnären, den som ser mina bilder får mycket gärna bilda sig egna uppfattningar.

Han tycker - säger han med ett leende - att det är intressant att ”göra utställningsbesökarna förbryllade”.

Vilket är mycket lätt; bilder av ett uråldrigt jordbrukslandskap i spanska Aragonien ser ovanligt ut om det fotograferas från ett flygplan på 400 meters höjd.

Abstrakt delta

Samma känsla infinner sig nog hos den som står framför Hans Strands bild av den isländska isälvens delta

– Landskapet är så platt att vattnet inte riktigt vet vart det ska rinna iväg...

Därför blir det flygfotograferade ”mönstret” som det blir: Abstrakt konst, som om bilden vore helt skapad i en ateljé.

Men det är den alltså inte, Hans Strands verkar i stället söka motiv som inte behöver förstärkas eller manipuleras på något sätt.

Det är väl i grunden inte hans förtjänst.

Världen är ju sådan.

Till New York

Alltså, gästutställaren i Lerins konsthall i Karlstad är 62 år, kommer från Marmaverken i Hälsingland, har sysslat med fotografering sedan ungdomsåren.

Dock var det inte fotografering och absolut inte fotokonst som skulle bli hans försörjning, så var det inte tänkt när han studerade till civilingenjör och blev maskintekniker på Facit.

På Facit arbetade han i flera år, fotograferade ”vid sidan av jobbet”, och hade alltså något att gå på när han och många med honom fick lämna företaget.

Facit hade totalt felbedömt den tekniska utvecklingen av kontorsmaskiner.

De första åren som heltidsfotograf arbetade Hans Strand för bildbyråer; han levererade arkivbilder av diverse.

Men också där skedde en förändring som tvingade honom att byta riktning.

– Det var för åtta - tio år sedan...

Som du mer permanent blev fotokonstnär?

– Ja, ungefär så.

Och nu i september ska han ha en utställning i New York. Så kan det gå.