2017-06-22 16:11

2017-06-22 16:11

Balders vandringar i skogen

KULTUR

Ett klokt förord inleder kulturtidskriften Balders senaste nummer, ett temanummer om någonting mycket viktigt.
Vi håller på att slarva bort ”nycklarna till naturens överlevnad”, skriver Balders redaktör Mats Ahlberg.
Tappar vi bort ”nycklarna” så hjälper det inte att dricka grönt te och källsortera sopor, menar han.
För att förstå naturens hemligheter så måste vi vara där naturen är.

I temanumret om Skogen blandas artiklar om naturnära skogsbruk (bland annat alternativ till kalhyggen), värdet av mångfald (barrträd och lövträd) och skogen som frihetssymbol. Om detta det senaste skriver kulturjournalisten och författaren Johannes Ekman. Om honom bör det berättas - eller kanske snarare: påminnas! - att en av hans kulturkrönikor för radions Dagens Eko stoppades i december 2011.

Inte för att han svor och lät runda ord rulla ur munnen, inte för att han hädade kungen och drottningen och fosterlandet.

Nej, Johannes Ekman stoppades därför att hans kulturkrönika handlade om hur skogen förändras: Mångfalden, det typiskt ”skoglika” ersätts med en sorts skogsbrukets likriktning: Jämngamla gran - och tallplantager.

Ämnet Skogsbruk i dag och igår är alltså känsligt, alltför känsligt för Dagens Ekos ömhudade ledning år 2011.

Fattigmans päls

I Balder skriver Johannes Ekman om flera av de författare som vandrat i svenska skogar. Han nämner Tranströmer och Aspenström, Setterlind och Almquist, Harry Martinson och Lars Gustafsson. Bland andra.

De flesta svenska författare har förr eller senare satt på sig ”oömma kläder” - det var skoltidens råd inför friluftsutflykten - och gått på spaning efter naturens hemligheter.

En norrman, Knut Hamsun, upplevde skogen som ”Guds mummel mellan träden”. Rolf Edberg satt i trakten av värmländska Vägsjöfors och skrev om de ur skog och folklig fantasi utdrivna trollen som återvänder: ”De kommer tillbaka som svavel och väte och dioxiner”.

Sven Rosendahl kallade skogen för ”fattigmans päls”, ofta sålde fattiga skogsbönder sin ”päls” för några hundralappar till bolagen.

Värmlänningen Sven Rosendahl stod på skogsfolkets sida.

Karelensång

I sin Balderessä (”Skogen - civilisationens skugga”) tar Johannes Ekman fram också något av det yppersta ur den svenska 1900-talslitteraturen, Harry Martinsons ”Sång om Karelen”, en dikt inspirerad till innehåll och versmått av det finska nationaleposet Kalevala.

”Sång om Karelen” är de minnen berättaren i Martinsons rymdepos ”Aniara” har från den strålningsförgiftade och övergivna Jorden.

Berättaren i rymdgoldondern Aniara minns det vackraste han vet, ”den juniljusa tiden” då den ”träflöjtsklara göken ropar” i ”det susande Karelen”.

Ekmans essä i temanumret är bland mycket annat också en bra samling för den som söker tips om god litteratur.

Rynell i skogarna

Tomas Tranströmer skrev många skogsdikter, till och med en prosadikt om värmländska kalhyggen, och hans 60-talsdikt ”Genom skogen” trycks i Balder. Det 'är i den dikten Tranströmers lysande dogm-metafor återfinns: ”Den knäckta björken multnar där/i upprätt ställning som en dogm”. I samma dikt dricker granen ”skuggan av ett regn”.

Och bläddrar man tillbaka några sidor till tidskriftsnumrets början finns ytterligare en underbar skogsdikt, Elisabeth Rynells ”Vid elden”, kanske nyskriven, i varje fall publicerad för första gången i temanumret.

Rynells författarskap har ofta haft skogen som andlig och fysisk miljö; mästerverket, romanen ”Hohaj” är bara ett av flera exempel.

Men redan för nästan 40 år sedan befann sig Elisabeth Rynell på vandring i skogen: ”Jag går i skogen igen/den villande skogen igen/och trädens kronor viskar mitt hemligaste/åt den stumgrå himlen”.

Fäbodsliv

Elisabeth Rynells prosa - och poesikollega Birgitta Lillpers bidrar inte med någon dikt; hennes text handlar om ”Farfar och skogen”. Hennes farfar dföddes 1884 i Orsa, hemmet var ett ordinärt skogsbondehemman, inte utfattigt men ”med begränsade materiella resurser”. Birgitta Lillpers berättar med tydlig fascination och känsla för detaljer om farfars ”årsböcker” om vardag, om skogsarbete och om fotogen och skorpor och snus.

Och om hästarna som arbetade tillsammans med folket.

Det arbetades också på fäbodarna, och i ett samtal med Anna Ivarsdotter , professor emerita i musikvetenskap, tar redaktören för Balder fram stämningar och motiv från fäboden.

Han kan det tack vare professorn eftersom hon skrivit en doktorsavhandling om fäbodslivet.

Riksteaterns framgångsrika föreställning ”Fäbodland” bygger på Anna Ivarsdotters avhandling.

Sköljda ögon

Två starka tidskriftsbidrag är signerade Anna-Karin Palm, novell - och romanförfattaren, och texten om den i Frankrike bosatta svenska konstnären Katarina Axelsson är verkligen en ögonöppnare.

”Att skölja ögonen med grönt”, orden går tillbaka på konstnärens berättelse om upplevelsen av den gröna färgens lugnande verkan: Grön skog som ren terapi!

Och någonting av detta erfar man vid betraktandet av Katarina Axelssons i tidskriften reproducerade akrylmålningar av skog, bördig skog, skog i olika nyanser grönt, skogsbilder av sällan skådad kvalitet.

Omedelbart därpå, direkt efter artikeln om konstnären, skriver Anna-Karin Palm novellen ”I rörelse”, en berättelse om en ung flicka på väg genom skogen mot framtid och vuxenliv.

Fotnot: Den som är intresserad av att i fortsättningen följa utgivningen av Balder: Hemsidan har adressen www.baldersforlag.se. Tidskriften utkommer fyra gånger per år.

I temanumret om Skogen blandas artiklar om naturnära skogsbruk (bland annat alternativ till kalhyggen), värdet av mångfald (barrträd och lövträd) och skogen som frihetssymbol. Om detta det senaste skriver kulturjournalisten och författaren Johannes Ekman. Om honom bör det berättas - eller kanske snarare: påminnas! - att en av hans kulturkrönikor för radions Dagens Eko stoppades i december 2011.

Inte för att han svor och lät runda ord rulla ur munnen, inte för att han hädade kungen och drottningen och fosterlandet.

Nej, Johannes Ekman stoppades därför att hans kulturkrönika handlade om hur skogen förändras: Mångfalden, det typiskt ”skoglika” ersätts med en sorts skogsbrukets likriktning: Jämngamla gran - och tallplantager.

Ämnet Skogsbruk i dag och igår är alltså känsligt, alltför känsligt för Dagens Ekos ömhudade ledning år 2011.

Fattigmans päls

I Balder skriver Johannes Ekman om flera av de författare som vandrat i svenska skogar. Han nämner Tranströmer och Aspenström, Setterlind och Almquist, Harry Martinson och Lars Gustafsson. Bland andra.

De flesta svenska författare har förr eller senare satt på sig ”oömma kläder” - det var skoltidens råd inför friluftsutflykten - och gått på spaning efter naturens hemligheter.

En norrman, Knut Hamsun, upplevde skogen som ”Guds mummel mellan träden”. Rolf Edberg satt i trakten av värmländska Vägsjöfors och skrev om de ur skog och folklig fantasi utdrivna trollen som återvänder: ”De kommer tillbaka som svavel och väte och dioxiner”.

Sven Rosendahl kallade skogen för ”fattigmans päls”, ofta sålde fattiga skogsbönder sin ”päls” för några hundralappar till bolagen.

Värmlänningen Sven Rosendahl stod på skogsfolkets sida.

Karelensång

I sin Balderessä (”Skogen - civilisationens skugga”) tar Johannes Ekman fram också något av det yppersta ur den svenska 1900-talslitteraturen, Harry Martinsons ”Sång om Karelen”, en dikt inspirerad till innehåll och versmått av det finska nationaleposet Kalevala.

”Sång om Karelen” är de minnen berättaren i Martinsons rymdepos ”Aniara” har från den strålningsförgiftade och övergivna Jorden.

Berättaren i rymdgoldondern Aniara minns det vackraste han vet, ”den juniljusa tiden” då den ”träflöjtsklara göken ropar” i ”det susande Karelen”.

Ekmans essä i temanumret är bland mycket annat också en bra samling för den som söker tips om god litteratur.

Rynell i skogarna

Tomas Tranströmer skrev många skogsdikter, till och med en prosadikt om värmländska kalhyggen, och hans 60-talsdikt ”Genom skogen” trycks i Balder. Det 'är i den dikten Tranströmers lysande dogm-metafor återfinns: ”Den knäckta björken multnar där/i upprätt ställning som en dogm”. I samma dikt dricker granen ”skuggan av ett regn”.

Och bläddrar man tillbaka några sidor till tidskriftsnumrets början finns ytterligare en underbar skogsdikt, Elisabeth Rynells ”Vid elden”, kanske nyskriven, i varje fall publicerad för första gången i temanumret.

Rynells författarskap har ofta haft skogen som andlig och fysisk miljö; mästerverket, romanen ”Hohaj” är bara ett av flera exempel.

Men redan för nästan 40 år sedan befann sig Elisabeth Rynell på vandring i skogen: ”Jag går i skogen igen/den villande skogen igen/och trädens kronor viskar mitt hemligaste/åt den stumgrå himlen”.

Fäbodsliv

Elisabeth Rynells prosa - och poesikollega Birgitta Lillpers bidrar inte med någon dikt; hennes text handlar om ”Farfar och skogen”. Hennes farfar dföddes 1884 i Orsa, hemmet var ett ordinärt skogsbondehemman, inte utfattigt men ”med begränsade materiella resurser”. Birgitta Lillpers berättar med tydlig fascination och känsla för detaljer om farfars ”årsböcker” om vardag, om skogsarbete och om fotogen och skorpor och snus.

Och om hästarna som arbetade tillsammans med folket.

Det arbetades också på fäbodarna, och i ett samtal med Anna Ivarsdotter , professor emerita i musikvetenskap, tar redaktören för Balder fram stämningar och motiv från fäboden.

Han kan det tack vare professorn eftersom hon skrivit en doktorsavhandling om fäbodslivet.

Riksteaterns framgångsrika föreställning ”Fäbodland” bygger på Anna Ivarsdotters avhandling.

Sköljda ögon

Två starka tidskriftsbidrag är signerade Anna-Karin Palm, novell - och romanförfattaren, och texten om den i Frankrike bosatta svenska konstnären Katarina Axelsson är verkligen en ögonöppnare.

”Att skölja ögonen med grönt”, orden går tillbaka på konstnärens berättelse om upplevelsen av den gröna färgens lugnande verkan: Grön skog som ren terapi!

Och någonting av detta erfar man vid betraktandet av Katarina Axelssons i tidskriften reproducerade akrylmålningar av skog, bördig skog, skog i olika nyanser grönt, skogsbilder av sällan skådad kvalitet.

Omedelbart därpå, direkt efter artikeln om konstnären, skriver Anna-Karin Palm novellen ”I rörelse”, en berättelse om en ung flicka på väg genom skogen mot framtid och vuxenliv.

Fotnot: Den som är intresserad av att i fortsättningen följa utgivningen av Balder: Hemsidan har adressen www.baldersforlag.se. Tidskriften utkommer fyra gånger per år.