2017-06-16 16:31

2017-06-16 16:31

En hemsk natt på stranden

BOK: Elena Ferrantes barnbok om en docka som blir övergiven

Vem är Elena Ferrante?
Vem är den italienska författaren som vunnit världsberömmelse med sina Neapel-romaner?
Elena Ferrante är en pseudonym.

Stranden om natten av Elena Ferrante är en barnbok. En inte så vanlig barnbok.

Elsa Ferrantes hittills enda bok för unga läsare är översatt till svenska av Barbro Andersson, som tidigare översatt både Umberto Eco och Claudio Magris.

Stranden om natten (med underbara bilder av Mara Cerri) är utgiven av Rabén och Sjögren.

Boken är både skrämmande och mångtydig med mörka inslag, psykologiska djupdykningar och en sorglig separation.

Det senare är bokens upptakt: Femåriga flickan Mati får en kattunge av sin pappa. Plötsligt ligger Celina, Matis älskade docka, övergiven i solen på sandstranden vid havet.

Stranden och havet är scenen för detta drama.

En strandvakt

Efter en stund går Matis mamma hem, sedan följer Mati och hennes bror och pappa med.

Och Mati bär sin kattunge, en svart och vit krabat som som döpts till Minou.

Dockan Celina ligger kvar i den varma sanden, ensam, rädd. Ännu så länge omedveten om att hemska saker följer på ”skismässan”.

Det börjar på allvar när den elaka strandvakten kommer bärande på sin vasstandade kumpan Stora räfsan. Det är skymning och det är dags att kratta badstranden.

Och har man tur så kanske man hittar något kvarglömt av visst värde.

Men Elaka strandvakten har ingen tur, och till Stora räfsan säger han:

– Vi har inte hittat ett enda guldarmband och inget halsband av äkta pärlor. Det enda vi har hittat är den här fula dockan”.

Ordfiskare

Det som sedan händer är hemskt. Strandvakten försöker fiska ord ur dockan med hjälp av en fiskkrok.

Ett enda ord drar han ur dockan, hennes namn, Celina, och nu har dockan inget namn.

Och något vidare värde har hon inte för Elaka strandvakten, som kastar dockan och tänder en eld, en brasa som hotar Celina.

Då kommer havets skummande vågor närmare och närmare och - ja, räddar Celina undan elden.

Men drar i stället den övergivna och rädda dockan ut i havet...

Tassande räddare

Här skulle allt ha kunnat slut: En docka på havsbotten, i dess sand där enda sällskapet är krabbor och plåtburkar och nyfikna fiskar.

Där kan inte en saga sluta, inte en som berättas av en lysande människokännare som pseudonymen Elena Ferrante, och därför sker det mirakulösa: Dockan tar sig - med ordens hjälp! - tillbaka till den solvarma sandstranden.

Och där kommer en mörk skepnad tassande, når dockan och tar med varsam mun Celina och bär henne hem till den lessna Mati, som nu återförenas med sin älskade dockvän.

Slutet gott, allting gott.

Behöver det sägas att skepnaden heter Minou och är katt?

Stranden om natten av Elena Ferrante är en barnbok. En inte så vanlig barnbok.

Elsa Ferrantes hittills enda bok för unga läsare är översatt till svenska av Barbro Andersson, som tidigare översatt både Umberto Eco och Claudio Magris.

Stranden om natten (med underbara bilder av Mara Cerri) är utgiven av Rabén och Sjögren.

Boken är både skrämmande och mångtydig med mörka inslag, psykologiska djupdykningar och en sorglig separation.

Det senare är bokens upptakt: Femåriga flickan Mati får en kattunge av sin pappa. Plötsligt ligger Celina, Matis älskade docka, övergiven i solen på sandstranden vid havet.

Stranden och havet är scenen för detta drama.

En strandvakt

Efter en stund går Matis mamma hem, sedan följer Mati och hennes bror och pappa med.

Och Mati bär sin kattunge, en svart och vit krabat som som döpts till Minou.

Dockan Celina ligger kvar i den varma sanden, ensam, rädd. Ännu så länge omedveten om att hemska saker följer på ”skismässan”.

Det börjar på allvar när den elaka strandvakten kommer bärande på sin vasstandade kumpan Stora räfsan. Det är skymning och det är dags att kratta badstranden.

Och har man tur så kanske man hittar något kvarglömt av visst värde.

Men Elaka strandvakten har ingen tur, och till Stora räfsan säger han:

– Vi har inte hittat ett enda guldarmband och inget halsband av äkta pärlor. Det enda vi har hittat är den här fula dockan”.

Ordfiskare

Det som sedan händer är hemskt. Strandvakten försöker fiska ord ur dockan med hjälp av en fiskkrok.

Ett enda ord drar han ur dockan, hennes namn, Celina, och nu har dockan inget namn.

Och något vidare värde har hon inte för Elaka strandvakten, som kastar dockan och tänder en eld, en brasa som hotar Celina.

Då kommer havets skummande vågor närmare och närmare och - ja, räddar Celina undan elden.

Men drar i stället den övergivna och rädda dockan ut i havet...

Tassande räddare

Här skulle allt ha kunnat slut: En docka på havsbotten, i dess sand där enda sällskapet är krabbor och plåtburkar och nyfikna fiskar.

Där kan inte en saga sluta, inte en som berättas av en lysande människokännare som pseudonymen Elena Ferrante, och därför sker det mirakulösa: Dockan tar sig - med ordens hjälp! - tillbaka till den solvarma sandstranden.

Och där kommer en mörk skepnad tassande, når dockan och tar med varsam mun Celina och bär henne hem till den lessna Mati, som nu återförenas med sin älskade dockvän.

Slutet gott, allting gott.

Behöver det sägas att skepnaden heter Minou och är katt?