2017-05-03 14:00

2017-05-03 14:00

"En längtan efter något som är äkta"

POESI: Ismael Ataria ger ut diktsamling och album

Ismael Ataria ser sig lika mycket som en artist som en poet.
Nu är han aktuell med en samling texter i bok och på skiva där längtan är ett genomgående tema.

– För mig är poesi lika mycket något talat som något man läser, säger Ismael Ataria hemma vid köksbordet i Hagfors.

– Därför känns det naturligt att släppa både en bok och en skiva, fortsätter han.

Han bjuder in till sina 65 kvadratmetrar i det fina trähuset längs vägen som skär genom bruksorten. Kaffe och kladdkaka står på bordet. Där ligger också boken ”Längtan till Whatever” som ges ut av Heidruns förlag och albumet ”Blod, svett, kalorier & korstecken” som släpps av det nystartade Verbal Alfa i Göteborg.

Ismael Ataria, eller Anders Broqvist som det står i passet, fingrar stolt på utgåvorna. Albumet har han gjort i samarbete med den värmländske musikern David Engström. Resultatet är en slags spoken word-skiva där Atarias texter möter pulserande ljudlandskap. De flesta texterna på albumet finns även i boken.

– Jag tänker musik när jag skriver poesi. På samma sätt tänker jag album när jag gör en bok. Jag komponerar boken, tänker på hur den ska vara uppbyggd. Först ett intro och så vidare, så som ett album med två sidor är dramaturgiskt uppbyggt. Många av mina dikter har refränger, berättar Ataria förtjust.

– Jag använder gärna en musikalisk inramning, för mig har alltid poesi och musik hängt ihop. Poesi är sjungen litteratur.

En blues

Tidigare har han spelat punk i lokala band, ”det var väldigt länge sedan”, skrattar han. ”Längtan till Whatever” blir hans tredje diktsamling och likt de tidigare samlas texterna runt ett tema.

– Min första bok handlade om min brors missbruk, den andra kretsade kring min uppväxt med adhd och den här handlar om ett förhållande som går sönder.

Han beskriver texterna som både mörkare och ljusare än något han gjort tidigare.

– Det handlar om ett förhållande, men det går också att läsa texterna som en blues över hur världen ser ut i dag. Förhållandet går sönder, liksom världen. ”Vi”:et i boken kan läsas både som ett ”kärleks-vi” och ett ”vi” som står för oss människor, mänskligheten.

”Botten i dig är botten också i andra”

Skrivandet är ett sätt för honom att tackla omvärlden, en form av terapi.

– När jag skriver lägger jag rätt pusselbitarna för mig själv. Jag får en större förståelse för det jag upplevt. Så har det alltid varit, även om jag inte alltid insett det. Skrivandet får mig att må bättre.

Ibland ryggar han när det känns för personligt, för utlämnande.

– Det är jättekul att bli klar med något och ge ut det. Samtidigt läskigt. Det här ligger så nära mig personligen, det jag skrivit. Närmare än någon gång tidigare.

En strof från en av hans favoriter har varit hjälpsam.

– ”Botten i dig är botten också i andra”. Det är ett citat från Gunnar Ekelöf. Den meningen är den enda utbildning jag har, brukar jag skämtsamt säga. I allt jag skriver lutar jag mig mot det citatet.

Kött, blod och evolution

Ett genomgående drag i texterna är längtan.

– Jag är en väldigt andlig människa. Men kan inte ansluta mig till någon tro på det sättet. Jag tror snarare på en energi som omger oss, lite som The Force i ”Star Wars”, säger han och skrattar.

– Det finns en högre mening bakom vår plats i världen. Bakom vårt behov av varandra och gemenskap. Jag tror att saker och ting är besjälade. Det finns en mening, ett syfte med vår existens – jag tror inte vi är bara kött, blod och evolution. Det finns ett högre värde.

– Jag tror att många människor har en längtan till gemenskap. Det återkommer jag till hela tiden i texterna. Längtan efter autenticitet, efter något som är äkta. Det behovet är jättestort hos människor nu. Folk vill ha dignitet och riktigt värde i sina liv.

Skogen, mörkret och avstånden

Hagforsdialekten, där orden stundtals kortas och språket verkar effektiviserat, ger intryck av att hans meningar rör sig något framåtlutade. Men sättet på vilket han pratar tror han inte har färgat hans sätt att skriva.

– Nej, men Värmland i sig sätter nog sin prägel. Skogen, mörkret och avstånden. Det ger ett visst sätt att se på livet kanske.

Det är i Värmland och Mellansverige som hans största publik finns.

– De som hör av sig, köper böcker och kommer till mina uppläsningar är i alla åldrar. Oavsett om jag läser på en skola eller i ett sammanhang för äldre, så tror jag att jag har en förmåga att prata till människor, inte till en ålder.

Uppläsningarna är viktiga för honom. Han trivs på scenen, ser sig lika mycket som en artist som en poet.

– Scenen är ett fantastisk forum. Jag förstår inte poeter som bara skriver för papperet. En scen ger fantastiska möjligheter. Att få höra en poets röst är som att få en nyckel till texterna.

På nwt.se läser Ismael Ataria en dikt ur den nya boken. Släppfest för boken och skivan blir det på Galleri Bergman i Karlstad den 6 maj.

– För mig är poesi lika mycket något talat som något man läser, säger Ismael Ataria hemma vid köksbordet i Hagfors.

– Därför känns det naturligt att släppa både en bok och en skiva, fortsätter han.

Han bjuder in till sina 65 kvadratmetrar i det fina trähuset längs vägen som skär genom bruksorten. Kaffe och kladdkaka står på bordet. Där ligger också boken ”Längtan till Whatever” som ges ut av Heidruns förlag och albumet ”Blod, svett, kalorier & korstecken” som släpps av det nystartade Verbal Alfa i Göteborg.

Ismael Ataria, eller Anders Broqvist som det står i passet, fingrar stolt på utgåvorna. Albumet har han gjort i samarbete med den värmländske musikern David Engström. Resultatet är en slags spoken word-skiva där Atarias texter möter pulserande ljudlandskap. De flesta texterna på albumet finns även i boken.

– Jag tänker musik när jag skriver poesi. På samma sätt tänker jag album när jag gör en bok. Jag komponerar boken, tänker på hur den ska vara uppbyggd. Först ett intro och så vidare, så som ett album med två sidor är dramaturgiskt uppbyggt. Många av mina dikter har refränger, berättar Ataria förtjust.

– Jag använder gärna en musikalisk inramning, för mig har alltid poesi och musik hängt ihop. Poesi är sjungen litteratur.

En blues

Tidigare har han spelat punk i lokala band, ”det var väldigt länge sedan”, skrattar han. ”Längtan till Whatever” blir hans tredje diktsamling och likt de tidigare samlas texterna runt ett tema.

– Min första bok handlade om min brors missbruk, den andra kretsade kring min uppväxt med adhd och den här handlar om ett förhållande som går sönder.

Han beskriver texterna som både mörkare och ljusare än något han gjort tidigare.

– Det handlar om ett förhållande, men det går också att läsa texterna som en blues över hur världen ser ut i dag. Förhållandet går sönder, liksom världen. ”Vi”:et i boken kan läsas både som ett ”kärleks-vi” och ett ”vi” som står för oss människor, mänskligheten.

”Botten i dig är botten också i andra”

Skrivandet är ett sätt för honom att tackla omvärlden, en form av terapi.

– När jag skriver lägger jag rätt pusselbitarna för mig själv. Jag får en större förståelse för det jag upplevt. Så har det alltid varit, även om jag inte alltid insett det. Skrivandet får mig att må bättre.

Ibland ryggar han när det känns för personligt, för utlämnande.

– Det är jättekul att bli klar med något och ge ut det. Samtidigt läskigt. Det här ligger så nära mig personligen, det jag skrivit. Närmare än någon gång tidigare.

En strof från en av hans favoriter har varit hjälpsam.

– ”Botten i dig är botten också i andra”. Det är ett citat från Gunnar Ekelöf. Den meningen är den enda utbildning jag har, brukar jag skämtsamt säga. I allt jag skriver lutar jag mig mot det citatet.

Kött, blod och evolution

Ett genomgående drag i texterna är längtan.

– Jag är en väldigt andlig människa. Men kan inte ansluta mig till någon tro på det sättet. Jag tror snarare på en energi som omger oss, lite som The Force i ”Star Wars”, säger han och skrattar.

– Det finns en högre mening bakom vår plats i världen. Bakom vårt behov av varandra och gemenskap. Jag tror att saker och ting är besjälade. Det finns en mening, ett syfte med vår existens – jag tror inte vi är bara kött, blod och evolution. Det finns ett högre värde.

– Jag tror att många människor har en längtan till gemenskap. Det återkommer jag till hela tiden i texterna. Längtan efter autenticitet, efter något som är äkta. Det behovet är jättestort hos människor nu. Folk vill ha dignitet och riktigt värde i sina liv.

Skogen, mörkret och avstånden

Hagforsdialekten, där orden stundtals kortas och språket verkar effektiviserat, ger intryck av att hans meningar rör sig något framåtlutade. Men sättet på vilket han pratar tror han inte har färgat hans sätt att skriva.

– Nej, men Värmland i sig sätter nog sin prägel. Skogen, mörkret och avstånden. Det ger ett visst sätt att se på livet kanske.

Det är i Värmland och Mellansverige som hans största publik finns.

– De som hör av sig, köper böcker och kommer till mina uppläsningar är i alla åldrar. Oavsett om jag läser på en skola eller i ett sammanhang för äldre, så tror jag att jag har en förmåga att prata till människor, inte till en ålder.

Uppläsningarna är viktiga för honom. Han trivs på scenen, ser sig lika mycket som en artist som en poet.

– Scenen är ett fantastisk forum. Jag förstår inte poeter som bara skriver för papperet. En scen ger fantastiska möjligheter. Att få höra en poets röst är som att få en nyckel till texterna.

På nwt.se läser Ismael Ataria en dikt ur den nya boken. Släppfest för boken och skivan blir det på Galleri Bergman i Karlstad den 6 maj.

Saul Williams inspirerar

Anders Broqvist, 35, är född och uppvuxen i Hagfors.

Aktuell: Med sin tredje diktsamling ”Längtan till Whatever” samt albumet ”Blod, svett, kalorier & korstecken”.

Viktiga inspirationskällor: Saul Williams och Tomas Tranströmer.

Källa: