2017-05-03 16:39

2017-05-03 16:39

Den planerade diktsamlingen som inte blev av

KULTUR: Några minnen från tiden som Noréns förläggare...

Lägenheten var stor och sparsamt möblerad.
På en vägg satt en målning av Peter Tillberg: Blå himmel med vita molntussar.
I ett rumshörn stod en ljusgrön Bianchicykel. En soffa, ett skrivbord, några stolar.
Inte så mycket mer.
Det är så här jag minns den: Lars Noréns lägenhet på Kungsholmen en höstdag 1980.

En vecka tidigare, innan mötet i Lars Noréns bostad vid Hantverkargatan i Stockholm, hade ett brev från konstnären Peter Tillberg nått mig.

Med ganska grov blyertspenna skrev han: ”Jag heter Peter Tillberg och är konstnär...”

Och så fortsatte han med att föreslå utgivningen av en diktbok med texter av Lars Norén och kolteckningar av honom själv.

Den där hösten 1980 hade jag - redan då journalist på NWT - och min sambo startat ett pyttelitet bokförlag, en dyr men också spännande hobbyverksamhet.

Bokförlaget Promenad i Molkom. Den första utgåvan var en numrerad upplaga med några dikter av Tranströmer.

Expressen hyllade utgåvan med en helsidesartikel av poeten Magnus Ringgren. Det var den artikeln som fick Tillberg att kontakta mig, sannolikt uppmanad av Lars Norén.

Lunch på golvet

Och så en vacker höstdag satt vi på golvet i Noréns lägenhet och åt mörkt surdegsbröd, pumpernickel, och corned beef.

Under denna tidiga lunch talade vi om en tänkt diktsamling: Nyskrivet av Norén, nya och äldre kolteckningar av Tillberg.

En tidsplan fastställdes. Utgivning i april?

Vad ska boken heta?

”Vår”, föreslog Norén med ett brett leende.

Och på det sättet fortsatte det, småpratandet, planeringen, betraktandet av kolteckningar i ett av Tillbergs skissblock.

Betraktandet också av fotografier av kolteckningar alltför stora för att fraktas i bil från Tillbergs bostad utanför Vallentuna och in till Kungsholmen.

Efter ett par timmar hade vi nått långt i planeringen. Sällskapetet skingrades och Bokförlaget Promenads andra utgivning var under arbete.

Inga fler dikter

Men det blev ingen diktsamling. Lars Norén, som det året publicerat ”Hjärta i hjärta” på Bonniers, bestämde sig för att inte längre ge ut dikter.

I ett brev om detta föreslog han i stället att bokförlaget i Molkom ger ut en av hans pjäser, ”En fruktansvärd lycka”, med stor framgång spelad på Stockholms stadsteater i regi av Suzanne Osten, som bodde granne med Norén i det stora flervåningshuset på Kungsholmen.

Det blev nya diskussioner och nya besök i den stora lägenheten.

En dag - och nu var vi inne i 1981 - sitter Norén tillsammans med ”bokförläggaren” - dvs undertecknad - vid ett skrivbord och går igenom stencilmanuset till pjäsen om Teo, Tessa, Erik och Helen och deras relationer.

Det märkliga, minnesvärda och möjligen inte så ofta förekommande inträffade att: Lars Norén dikterade ändringar i texten, tillägg, strykningar, förkortningar.

Förmodligen var det inte alls improviserat, men det verkade så för mig, som tog författarens diktamen.

Efter några timmar - två, tre - var vi klara.

Ingen bästsäljare

Samma år utkom ”En fruktansvärd lycka”, tryckt i 1300 exemplar varav 100 signerades och numrerades av Lars Norén.

Exemplar skickades till skådespelarna som agerat i pjäsen: Agneta Ekmanner och Helge Skoog, Lise-Lotte Nilsson och Etienne Glaser.

Om det molkomitiska bokförlagets Norénbok blev en stor försäljningsframgång? Nej.

Men det var faktiskt inte det viktigaste.

En vecka tidigare, innan mötet i Lars Noréns bostad vid Hantverkargatan i Stockholm, hade ett brev från konstnären Peter Tillberg nått mig.

Med ganska grov blyertspenna skrev han: ”Jag heter Peter Tillberg och är konstnär...”

Och så fortsatte han med att föreslå utgivningen av en diktbok med texter av Lars Norén och kolteckningar av honom själv.

Den där hösten 1980 hade jag - redan då journalist på NWT - och min sambo startat ett pyttelitet bokförlag, en dyr men också spännande hobbyverksamhet.

Bokförlaget Promenad i Molkom. Den första utgåvan var en numrerad upplaga med några dikter av Tranströmer.

Expressen hyllade utgåvan med en helsidesartikel av poeten Magnus Ringgren. Det var den artikeln som fick Tillberg att kontakta mig, sannolikt uppmanad av Lars Norén.

Lunch på golvet

Och så en vacker höstdag satt vi på golvet i Noréns lägenhet och åt mörkt surdegsbröd, pumpernickel, och corned beef.

Under denna tidiga lunch talade vi om en tänkt diktsamling: Nyskrivet av Norén, nya och äldre kolteckningar av Tillberg.

En tidsplan fastställdes. Utgivning i april?

Vad ska boken heta?

”Vår”, föreslog Norén med ett brett leende.

Och på det sättet fortsatte det, småpratandet, planeringen, betraktandet av kolteckningar i ett av Tillbergs skissblock.

Betraktandet också av fotografier av kolteckningar alltför stora för att fraktas i bil från Tillbergs bostad utanför Vallentuna och in till Kungsholmen.

Efter ett par timmar hade vi nått långt i planeringen. Sällskapetet skingrades och Bokförlaget Promenads andra utgivning var under arbete.

Inga fler dikter

Men det blev ingen diktsamling. Lars Norén, som det året publicerat ”Hjärta i hjärta” på Bonniers, bestämde sig för att inte längre ge ut dikter.

I ett brev om detta föreslog han i stället att bokförlaget i Molkom ger ut en av hans pjäser, ”En fruktansvärd lycka”, med stor framgång spelad på Stockholms stadsteater i regi av Suzanne Osten, som bodde granne med Norén i det stora flervåningshuset på Kungsholmen.

Det blev nya diskussioner och nya besök i den stora lägenheten.

En dag - och nu var vi inne i 1981 - sitter Norén tillsammans med ”bokförläggaren” - dvs undertecknad - vid ett skrivbord och går igenom stencilmanuset till pjäsen om Teo, Tessa, Erik och Helen och deras relationer.

Det märkliga, minnesvärda och möjligen inte så ofta förekommande inträffade att: Lars Norén dikterade ändringar i texten, tillägg, strykningar, förkortningar.

Förmodligen var det inte alls improviserat, men det verkade så för mig, som tog författarens diktamen.

Efter några timmar - två, tre - var vi klara.

Ingen bästsäljare

Samma år utkom ”En fruktansvärd lycka”, tryckt i 1300 exemplar varav 100 signerades och numrerades av Lars Norén.

Exemplar skickades till skådespelarna som agerat i pjäsen: Agneta Ekmanner och Helge Skoog, Lise-Lotte Nilsson och Etienne Glaser.

Om det molkomitiska bokförlagets Norénbok blev en stor försäljningsframgång? Nej.

Men det var faktiskt inte det viktigaste.