2017-04-22 06:00

2017-04-23 11:35

Hon skapar konst i fristaden Botorp

KONST: Marie Sjölin inför sin debututställning i Stockholm

Hon talar om Botorp utanför Karlstad som vore det ett oförstört lantligt paradis.
– Här har jag fått inspirationen till mina bilder, för mig är Botorp en sorts fristad, säger konstnären Marie Sjölin.
En fristad, översatt till franska blir fristad ungefär: ”sanctuaire”.
Och Sanctuaire är också namnet på Marie Sjölins debututställning i Stockholm.

Utställningen i Stockholm öppnar om en vecka, på Galleri Helle Knudsen vid Karlavägen.

Till galleriet på Östermalm har Marie Sjölin lämnat in sexton bilder, linoleumtryck på målad grund: Gestalter, miljöer, stämningar.

Allt i bilderna är harmoniskt, lugnt, stillsamt.

Med dem vill Marie Sjölin beskriva den där sköna känslan av att ha hittat en fristad, tillflyktsorten.

– Stället där man kan andas ut, föreslår hon.

Men, säger hon också, hennes konstverk har ingenting med den dagsaktuella politiska situationen att göra: Bilderna handlar inte om människor som flyr till fristaden Sverige.

Linoleumbilderna på målad bakgrund är mer personliga och handlar till vissa delar om konstnären själv.

Åtminstone handlar de om just de stämningar - frånvaron av oro och stress - hon har lätt att identifiera sig med.

”Tiden står stilla”

Botorp, en plats ett stycke norr om Karlstad, norr om Skåre där Marie Sjölin, maken (och konstnärskollegan) Henrik Malmborg samt barnen Emma Albin och Emil bodde förr.

– Det känns ibland som att tiden står stilla här, säger hon.

Så är det naturligtvis inte; tiden rullar på och hejdas inte. Men där hon och familjen bor går det långsammare i Naturen och Livet har ett makligare tempo.

– Jag har hittat växter som jag aldrig tidigare sett någon annanstans, här får fällda träd ligga kvar, så mycket är orört ...

Ju mer Marie Sjölin talar om platsen där hon bor desto mer innehåll ges åt orden ”fristad” och ”sanctuaire”.

I grund och botten är ganska många av hennes konstbilder en sorts hyllning till livet på landet.

Tre år på Liljevalchs

Utställningen på Galleri Helle Knudsen är Marie Sjölins Stockholmsdebut, och den arrangeras bara några få år efter en viktig separatutställning på Galleri Bergman i Karlstad.

Stockholmsdebuten måste dock ses mot en viss bakgrund.

Under tre år har Marie Sjölin medverkat med konst på Liljevalchs vårsalong i Stockholm, en inte så vanlig bedrift som blir än mer beundransvärd om man vet att konstnären sålt bra på Liljevalchs.

Nu har hon nästan en månad på sig - fram till och med den 24 maj - att upprepa det.

Sker så bör väl debututställningen beskrivas som ett genombrott.

Ett genombrott eller en början därtill.

Inte alla kan

Marie Sjölin, för närvarande tjänstledig från arbetet som förskollärare, kommer från Karlstad, gjorde små bilder redan som liten flicka, och började med konst mer seriöst för tjugo år sedan.

– Men då var det mest samlingsutställningar för mig, inte egna utställningar, understryker hon.

Marie Sjölin anser att hon har hittat den plats där hon inspireras och kan få utlopp för all den erfarenhet hon skaffat sig: Bildmässig i lika hög grad som teknisk.

Och - än en gång - platsen är en liten punkt på den värmländska landsbygdskartan.

Alla borde göra samma sak, resonerar hon om flytten ut bland skog och grusvägar, ängar, kor och hästar och kvarliggande fallna träd.

– Och samtidigt vet jag att jag måste vara ödmjuk och inse att alla inte kan göra det, säger hon.

Men Marie Sjölin kunde det.

Hon hittade en fristad.

Resultatet visas snart på utställning i Stockholm.

Utställningen i Stockholm öppnar om en vecka, på Galleri Helle Knudsen vid Karlavägen.

Till galleriet på Östermalm har Marie Sjölin lämnat in sexton bilder, linoleumtryck på målad grund: Gestalter, miljöer, stämningar.

Allt i bilderna är harmoniskt, lugnt, stillsamt.

Med dem vill Marie Sjölin beskriva den där sköna känslan av att ha hittat en fristad, tillflyktsorten.

– Stället där man kan andas ut, föreslår hon.

Men, säger hon också, hennes konstverk har ingenting med den dagsaktuella politiska situationen att göra: Bilderna handlar inte om människor som flyr till fristaden Sverige.

Linoleumbilderna på målad bakgrund är mer personliga och handlar till vissa delar om konstnären själv.

Åtminstone handlar de om just de stämningar - frånvaron av oro och stress - hon har lätt att identifiera sig med.

”Tiden står stilla”

Botorp, en plats ett stycke norr om Karlstad, norr om Skåre där Marie Sjölin, maken (och konstnärskollegan) Henrik Malmborg samt barnen Emma Albin och Emil bodde förr.

– Det känns ibland som att tiden står stilla här, säger hon.

Så är det naturligtvis inte; tiden rullar på och hejdas inte. Men där hon och familjen bor går det långsammare i Naturen och Livet har ett makligare tempo.

– Jag har hittat växter som jag aldrig tidigare sett någon annanstans, här får fällda träd ligga kvar, så mycket är orört ...

Ju mer Marie Sjölin talar om platsen där hon bor desto mer innehåll ges åt orden ”fristad” och ”sanctuaire”.

I grund och botten är ganska många av hennes konstbilder en sorts hyllning till livet på landet.

Tre år på Liljevalchs

Utställningen på Galleri Helle Knudsen är Marie Sjölins Stockholmsdebut, och den arrangeras bara några få år efter en viktig separatutställning på Galleri Bergman i Karlstad.

Stockholmsdebuten måste dock ses mot en viss bakgrund.

Under tre år har Marie Sjölin medverkat med konst på Liljevalchs vårsalong i Stockholm, en inte så vanlig bedrift som blir än mer beundransvärd om man vet att konstnären sålt bra på Liljevalchs.

Nu har hon nästan en månad på sig - fram till och med den 24 maj - att upprepa det.

Sker så bör väl debututställningen beskrivas som ett genombrott.

Ett genombrott eller en början därtill.

Inte alla kan

Marie Sjölin, för närvarande tjänstledig från arbetet som förskollärare, kommer från Karlstad, gjorde små bilder redan som liten flicka, och började med konst mer seriöst för tjugo år sedan.

– Men då var det mest samlingsutställningar för mig, inte egna utställningar, understryker hon.

Marie Sjölin anser att hon har hittat den plats där hon inspireras och kan få utlopp för all den erfarenhet hon skaffat sig: Bildmässig i lika hög grad som teknisk.

Och - än en gång - platsen är en liten punkt på den värmländska landsbygdskartan.

Alla borde göra samma sak, resonerar hon om flytten ut bland skog och grusvägar, ängar, kor och hästar och kvarliggande fallna träd.

– Och samtidigt vet jag att jag måste vara ödmjuk och inse att alla inte kan göra det, säger hon.

Men Marie Sjölin kunde det.

Hon hittade en fristad.

Resultatet visas snart på utställning i Stockholm.