2017-04-19 10:57

2017-04-23 14:07

Mord, kärlek, svartsjuka i en värmländsk socken

Robert Warholm debuterar med en berättelse om ond och bråd död

Vid mogen ålder bestämmer sig Robert Warholm för att debutera som författare.
Det sker denna vår med en kriminalroman, Skam.
Romanen utspelas i en fiktiv landsortsförsamling (”Frykeboda”) i Värmland samt i residensstaden Karlstad.
Tiden är det slutande 1800-talet, och bokens handling är inspirerad av ett lika berömt som ökänt rättsfall:
Mordet år 1889 på 22-åriga Hanna Johansdotter i skånska Yngsjö.

Om författaren till Skam kan det påminnas om hans förflutna (Folkpartiet och - senare - Kvastpartiet) i Karlstad.

Som kommunpolitiker under många år var Robert Warholm debattglad, välartikulerad och utrustad med en bland politiker inte alltför vanlig egenskap, humor.

Men just humor är inte den författarens egenskap som är tydligast i romanen Skam.

Däremot hittar läsaren snabbt nog ett starkt kyrkligt intresse, stora kunskaper om det sena 1800-talets liv på landsbygden samt en påfallande berättarglädje.

Sammantaget gör detta Skam till en ovanligt läsvärd kriminalroman.

Mor och son

Berättelsen inleds i mitten av juli år 1890.

Den inte så klipske bonden Erik upptäcker sin hustru Olga liggande på golvet nedanför en trappa: ”Ögonen är öppna, men oseende”, skriver författaren.

Också andra tecken gör att till och med Olgas make inser att hustrun är avliden.

Detta till trots är Eriks första reaktion inte att kontakta fjärdingsmannen - dåtidens polis - utan i stället rådfråga sin mor, Kristina Persdotter, en kvinna med inte alltför varma känslor för svärdottern.

Denna brist på svärmoderlig ömhet får till slut sin tydligast tänkbara förklaring.

Och den som har kunskaper om det autentiska Yngsjömordet - författarens inspirationskälla - inser vad det i grund och botten handlar om: En lyckligtvis inte alltför vanlig relation mellan mor och son.

Romanens länsman

Robert Warholms kriminalroman inleds alltså med ond och bråd död, men det som sedan följer är en mängd annat, bland annat tillbakablickar på Erik Olssons liv.

Samt het kärlek, svartsjuka - Olga är vacker och har annan beundrare än Erik - och landsbygdsfolkets snara utpekande av en skyldig till Olgas död, ”tattaren” Fredrik.

Berättelsens persongalleri innehåller också en del kyrkliga och rättsvårdande auktoriteter. Till den senare kategorin hör romanens länsman om vilken författaren skriver i romanens förklarande slutord:

”Särskilt har det berett mig ett nöje att skapa bokens länsman, som väl får sägas representera svenskt polisarbete när det är som sämst. Eventuella likheter med sentida polismästare är med stor sannolikhet avsiktliga.”

Resandefolket

Om det kan tyckas svårt att hitta ”avsiktliga” likheter med ”sentida polismästare” så är det lättare att upptäcka någonting annat, något som ofelbart leder tankarna till mer modern tid än den som bokens berättelse utspelas i.

Robert Warholm skildrar Fredrik och dennes kringresande släkt och vänner (förr kallade ”tattare”, numera ”resandefolk”) med sympati och medkänsla.

Det är vid läsningen inte svårt att bli påmind om bristen på den sortens empati i dag.

Men i dag är det inte resandefolket som drabbas.

Vältecknade gestalter

Robert Warholms debutbok är inte det skånska Yngsjömordet överflyttat till en fiktiv värmländsk socken.

Men själva grundidén är hämtad ur svensk kriminalhistoria och från en tid när svenska dödsdomar både avkunnades och verkställdes.

In i romanen Skam har författaren fört en rad vältecknade och påhittade gestalter. Bland annat en pratsam och småfjäskande lanthandlare, en törstig advokat, och en rik storbonde.

Alla är de på något sätt indragna i den hemska berättelsen om Olgas död, och hennes hastiga bortgång orsakas inte av ett fall nedför en trappa, det bör sägas.

Och det kan tilläggas att Olga inte är den enda som mördas i Robert Warholms debutbok.

En överraskande läsvärd roman som inte har ett lyckligt slut.

Om författaren till Skam kan det påminnas om hans förflutna (Folkpartiet och - senare - Kvastpartiet) i Karlstad.

Som kommunpolitiker under många år var Robert Warholm debattglad, välartikulerad och utrustad med en bland politiker inte alltför vanlig egenskap, humor.

Men just humor är inte den författarens egenskap som är tydligast i romanen Skam.

Däremot hittar läsaren snabbt nog ett starkt kyrkligt intresse, stora kunskaper om det sena 1800-talets liv på landsbygden samt en påfallande berättarglädje.

Sammantaget gör detta Skam till en ovanligt läsvärd kriminalroman.

Mor och son

Berättelsen inleds i mitten av juli år 1890.

Den inte så klipske bonden Erik upptäcker sin hustru Olga liggande på golvet nedanför en trappa: ”Ögonen är öppna, men oseende”, skriver författaren.

Också andra tecken gör att till och med Olgas make inser att hustrun är avliden.

Detta till trots är Eriks första reaktion inte att kontakta fjärdingsmannen - dåtidens polis - utan i stället rådfråga sin mor, Kristina Persdotter, en kvinna med inte alltför varma känslor för svärdottern.

Denna brist på svärmoderlig ömhet får till slut sin tydligast tänkbara förklaring.

Och den som har kunskaper om det autentiska Yngsjömordet - författarens inspirationskälla - inser vad det i grund och botten handlar om: En lyckligtvis inte alltför vanlig relation mellan mor och son.

Romanens länsman

Robert Warholms kriminalroman inleds alltså med ond och bråd död, men det som sedan följer är en mängd annat, bland annat tillbakablickar på Erik Olssons liv.

Samt het kärlek, svartsjuka - Olga är vacker och har annan beundrare än Erik - och landsbygdsfolkets snara utpekande av en skyldig till Olgas död, ”tattaren” Fredrik.

Berättelsens persongalleri innehåller också en del kyrkliga och rättsvårdande auktoriteter. Till den senare kategorin hör romanens länsman om vilken författaren skriver i romanens förklarande slutord:

”Särskilt har det berett mig ett nöje att skapa bokens länsman, som väl får sägas representera svenskt polisarbete när det är som sämst. Eventuella likheter med sentida polismästare är med stor sannolikhet avsiktliga.”

Resandefolket

Om det kan tyckas svårt att hitta ”avsiktliga” likheter med ”sentida polismästare” så är det lättare att upptäcka någonting annat, något som ofelbart leder tankarna till mer modern tid än den som bokens berättelse utspelas i.

Robert Warholm skildrar Fredrik och dennes kringresande släkt och vänner (förr kallade ”tattare”, numera ”resandefolk”) med sympati och medkänsla.

Det är vid läsningen inte svårt att bli påmind om bristen på den sortens empati i dag.

Men i dag är det inte resandefolket som drabbas.

Vältecknade gestalter

Robert Warholms debutbok är inte det skånska Yngsjömordet överflyttat till en fiktiv värmländsk socken.

Men själva grundidén är hämtad ur svensk kriminalhistoria och från en tid när svenska dödsdomar både avkunnades och verkställdes.

In i romanen Skam har författaren fört en rad vältecknade och påhittade gestalter. Bland annat en pratsam och småfjäskande lanthandlare, en törstig advokat, och en rik storbonde.

Alla är de på något sätt indragna i den hemska berättelsen om Olgas död, och hennes hastiga bortgång orsakas inte av ett fall nedför en trappa, det bör sägas.

Och det kan tilläggas att Olga inte är den enda som mördas i Robert Warholms debutbok.

En överraskande läsvärd roman som inte har ett lyckligt slut.