2017-03-17 17:35

2017-03-23 16:41

En poet och målare från Saint Lucia

KULTUR: Nobelpristagaren Derek Walcott har avlidit

Derek Walcott, en av den västindiska övärldens tre Nobelpristagare i litteratur, har avlidit.
Walcott, som var poet och dramatiker, fick Nobelpriset år 1992.
Han var född 1930 på ön Saint Lucia, och där avled han under fredag vid 87 års ålder.

Derek Walcott debuterade vid arton års ålder med en diktsamling (”25 poems”) som han med hjälp av sin mors sparpengar gav ut på eget förlag.

Ganska snart framstod han som en stor poetisk begåvning, och han kom att uppmärksammas i inte minst den engelskspråkiga världen.

T S Eliots och Ezra Pounds diktning påverkade honom starkt, men de motiv och teman han utnyttjade i sitt eget författarskap var mycket personligt.

Eller rättare sagt: Personligt i den meningen att de hämtades ur den karibiska ö-världens historia.

Det koloniala förtrycket och slaveriet - det senare med utomordentlig smaklöshet av Trumpministern Ben Carson nyligen beskrivet som ”immigration” - blev några av Walcotts ämnen.

Walcotts främsta verk utkom 1990, ”Omeros”, och är ett diktverk som på flera sätt knyter an till Homeros och till ”Iliaden”.

Aktuell i Sverige

Redan innan han år 1992 belönades med Nobelpriset var Walcott aktuell i Sverige.

Dramaten (då ledd av Lars Löfgren från Ekshärad) satte upp pjäsen ”Sista karnevalen” med b and andra Rikard Wolff i en av rollerna.

Författaren kom själv till Stockholm för att regissera, och i bagaget hade han som alltid sin målarutrustning. Walcott var nämligen även bildkonstnär, faktiskt en mycket fin målare som i sin ungdom hade mer än lekt med tanken på en karriär som konstnär. Cézanne var hans store förebild.

”Sista karnevalen” blev inte en stor succé och Walcotts regikonst ansågs av vissa som skäligen begränsad.

Det var som poet han var en av de viktiga.

Och som sagt, han var en av tre Nobelpristagare från Karibien. De två övriga var romanförfattaren V.S. Naipaul, och poeten och diplomaten Saint-John Perse, född på Guadeloupe.

Derek Walcott debuterade vid arton års ålder med en diktsamling (”25 poems”) som han med hjälp av sin mors sparpengar gav ut på eget förlag.

Ganska snart framstod han som en stor poetisk begåvning, och han kom att uppmärksammas i inte minst den engelskspråkiga världen.

T S Eliots och Ezra Pounds diktning påverkade honom starkt, men de motiv och teman han utnyttjade i sitt eget författarskap var mycket personligt.

Eller rättare sagt: Personligt i den meningen att de hämtades ur den karibiska ö-världens historia.

Det koloniala förtrycket och slaveriet - det senare med utomordentlig smaklöshet av Trumpministern Ben Carson nyligen beskrivet som ”immigration” - blev några av Walcotts ämnen.

Walcotts främsta verk utkom 1990, ”Omeros”, och är ett diktverk som på flera sätt knyter an till Homeros och till ”Iliaden”.

Aktuell i Sverige

Redan innan han år 1992 belönades med Nobelpriset var Walcott aktuell i Sverige.

Dramaten (då ledd av Lars Löfgren från Ekshärad) satte upp pjäsen ”Sista karnevalen” med b and andra Rikard Wolff i en av rollerna.

Författaren kom själv till Stockholm för att regissera, och i bagaget hade han som alltid sin målarutrustning. Walcott var nämligen även bildkonstnär, faktiskt en mycket fin målare som i sin ungdom hade mer än lekt med tanken på en karriär som konstnär. Cézanne var hans store förebild.

”Sista karnevalen” blev inte en stor succé och Walcotts regikonst ansågs av vissa som skäligen begränsad.

Det var som poet han var en av de viktiga.

Och som sagt, han var en av tre Nobelpristagare från Karibien. De två övriga var romanförfattaren V.S. Naipaul, och poeten och diplomaten Saint-John Perse, född på Guadeloupe.