2017-03-10 17:15

2017-03-10 17:21

Han var Hotel Chelsea i N.Y.

KRÖNIKA: MATS DAHLBERG

The Economist, den brittiska tidskriften, skriver om förre hotelldirektören Stanley Bard och hur glädjens ljus i hans ögon slocknade de sista åren.
Stanley Bard var chef för legendariska Hotel Chelsea i New York.
Det var han i många år och han fick ta över av sin far, en i en tidig ägartrio.

För tio år sedan kickades Stanley Bard åt sidan av en ny hotellstyrelse.

Det var då som ljuset i de annars så pigga ögonen började dämpas och slockna.

För några veckor sedan slocknade allt, Stanley Bard avled.

Han blev 82 och han hade sett och mött och tagit hand om ett oräkneligt antal kändisar: Konstnärer, rockmusiker, tonsättare, författare, nykterister, fyllon.

En del kunde inte betala för boendet. Det fixade Bard, av vissa betraktad som en sorts hotellbranschen Robin Hood. Andra hyrde boende i decennier.

Så gjorde tonsättaren Virgil Thomson.

Poeten Dylan Thomas var hotellgäst, han hinkade i sig dryga dussinet glas ren whiskey, togs till sjukhus och dog.

En annan Dylan, Bob, skrev mästerverket ”Visions of Johanna” på Hotel Chelsea som ligger vid West 23rd Street på Manhattan, är tolv våningar högt, och har mellan 200 och 300 rum.

Tegelfasad och gjutjärnsbalkonger, det är det yttre.

Det inre karakteriseras av bland annat en lobby fylld med konst av ett urval gästande skapare.

Just konstnärer har oftya sökt sig till Hotel Chelsea: Jasper Johns och Christo, Larry Rivers, Pollock och de Kooning har bott på hotellet. Och här gjorde Andy Warhol filmen ”Chelsea Girls”.

Hotellgästen Jack Kerouac stängde in sig på ett rum och skrev ”On the road”. Det hade nog räckt för att förvandla Hotel Chelsea till ett amerikanskt kulturminne.

Men det fanns också andra författare, som av en eller annan orsak hamnade i tolvvåningshuset.

Tre av dem: Mark Twain, Sam Shepard och Gore Vidal.

Och science fictionmästaren Arthur C Clarke bokade in sig som gäst på 60-talet och skrev ”2001: a space odyssey”, manuset till filmen som Stanley Kubrick regisserade. Ja, Kubrick var också hotellgäst på the Chelsea. Precis som Milos Forman och Dennis Hopper och Woody Allen och Uma Thurman och Tom Waits och Patti Smith och Leonard Cohen och Jimi Hendrix och gruppen The Grateful Dead...

Och Joni Mitchell som gjorde den underbara låten ”Chelsea Morning”.

Huset byggdes under första hälften av 1880-talet. Tjugo år senare blev lägenhetsbyggnaden hotell, 1939 klev Stanley Bards far David och ett par kolleger till honom in som ägare, och från 60-talet och till 2007 var det Stanley som styrde och ställde och höll ordning på det som hände på hotellet.

Och det hände en del. Bland annat begick Sid Vicious (Sex Pistols) kvinnliga partner självmord på Chelsea.

Själv bodde Stanley Bard inte på det hotell som var hans liv och allt. Han lär ha levt i en flott lägenhet vid Park Avenue.

Eller levt?.Det kanske han inte gjorde, åtminstone inte de sista tio åren av sitt liv.

För Stanley Bard var Chelsea Hotel ett slags liv och när ett nytt styre föste honom åt sidan, ja då inträffade det där som hände med Stanley Bard:

Ögonens ljus slocknade.

För tio år sedan kickades Stanley Bard åt sidan av en ny hotellstyrelse.

Det var då som ljuset i de annars så pigga ögonen började dämpas och slockna.

För några veckor sedan slocknade allt, Stanley Bard avled.

Han blev 82 och han hade sett och mött och tagit hand om ett oräkneligt antal kändisar: Konstnärer, rockmusiker, tonsättare, författare, nykterister, fyllon.

En del kunde inte betala för boendet. Det fixade Bard, av vissa betraktad som en sorts hotellbranschen Robin Hood. Andra hyrde boende i decennier.

Så gjorde tonsättaren Virgil Thomson.

Poeten Dylan Thomas var hotellgäst, han hinkade i sig dryga dussinet glas ren whiskey, togs till sjukhus och dog.

En annan Dylan, Bob, skrev mästerverket ”Visions of Johanna” på Hotel Chelsea som ligger vid West 23rd Street på Manhattan, är tolv våningar högt, och har mellan 200 och 300 rum.

Tegelfasad och gjutjärnsbalkonger, det är det yttre.

Det inre karakteriseras av bland annat en lobby fylld med konst av ett urval gästande skapare.

Just konstnärer har oftya sökt sig till Hotel Chelsea: Jasper Johns och Christo, Larry Rivers, Pollock och de Kooning har bott på hotellet. Och här gjorde Andy Warhol filmen ”Chelsea Girls”.

Hotellgästen Jack Kerouac stängde in sig på ett rum och skrev ”On the road”. Det hade nog räckt för att förvandla Hotel Chelsea till ett amerikanskt kulturminne.

Men det fanns också andra författare, som av en eller annan orsak hamnade i tolvvåningshuset.

Tre av dem: Mark Twain, Sam Shepard och Gore Vidal.

Och science fictionmästaren Arthur C Clarke bokade in sig som gäst på 60-talet och skrev ”2001: a space odyssey”, manuset till filmen som Stanley Kubrick regisserade. Ja, Kubrick var också hotellgäst på the Chelsea. Precis som Milos Forman och Dennis Hopper och Woody Allen och Uma Thurman och Tom Waits och Patti Smith och Leonard Cohen och Jimi Hendrix och gruppen The Grateful Dead...

Och Joni Mitchell som gjorde den underbara låten ”Chelsea Morning”.

Huset byggdes under första hälften av 1880-talet. Tjugo år senare blev lägenhetsbyggnaden hotell, 1939 klev Stanley Bards far David och ett par kolleger till honom in som ägare, och från 60-talet och till 2007 var det Stanley som styrde och ställde och höll ordning på det som hände på hotellet.

Och det hände en del. Bland annat begick Sid Vicious (Sex Pistols) kvinnliga partner självmord på Chelsea.

Själv bodde Stanley Bard inte på det hotell som var hans liv och allt. Han lär ha levt i en flott lägenhet vid Park Avenue.

Eller levt?.Det kanske han inte gjorde, åtminstone inte de sista tio åren av sitt liv.

För Stanley Bard var Chelsea Hotel ett slags liv och när ett nytt styre föste honom åt sidan, ja då inträffade det där som hände med Stanley Bard:

Ögonens ljus slocknade.