2017-03-03 20:16

2017-03-03 20:16

En amerikan i Paris kommer till London

MUSIKAL: Gershwinmusikalen om Jerry som stannar i konstens Paris

Jerry i Paris. En dag, våren 1945, är kriget över, nazisterna besegrade, och Paris är befriat.
Men den amerikanske soldaten Jerry Mulligan stannar i den franska huvudstaden.
Han vill vara kvar i detta det moderna måleriets centrum, bli konstnär, och skapa ett nytt liv efter åratal av krigstragedier.
Mötet med dansösen Lise Dassin stärker Jerrys kärlek till Paris.
Men Lise kanske redan har en annan...

De ungas framtidsdrömmar och kärleken mellan Lise och Jerry, den moderna konsten i Paris, musiken, vänskaper, dans, det ljuva livet:

Detta är grundtemat i ”An American in Paris”, den berömda 50-talsfilmen med Gene Kelly och Leslie Caron.

Filmmusikalen byggde på George Gershwins musik, inte minst hans jazzinfluerade symfoniska stycke med samma titel som filmen.

Och med utgångspunkt i filmen skrev Craig Lucas för några år sedan ett manus för musikalscenen, och musikalen ”testspelades” sedan under tre veckor (december 2014 - januari 2015) på Théâtre du Châtelet i Paris innan ”amerikanen” flyttades från Paris till Broadway och klassiska Palace Theatre.

Där har den tills nyligen spelats för fulla hus.

Från Broadway till London

Nu har uppsättningen, regisserad av den engelske koreografen Christopher Wheeldon, gjort en ny resa över Atlanten, denna gång till Londons Dominion Theatre.

Med början denna lördag blir det ett antal så kallade ”pre-views”, förhandsvisningar inför publik.

Den egentliga West End-premiären äger rum den 21 mars, då med huvudrollsinnehavarna från Broadway, Leanne Cope som Lise Dassin och Robert Fairchild som Jerry Mulligan.

”An American in Paris” i London, en föreställning värd att biljettköa till för musikalintresserade Londonturister? Ja, och det utan minsta tvekan!

Men det gäller att passa på, det kommer att bli riv och slit efter biljetter - om nu Londonuppsättningen blir som i New York. En publikmagnet.

Konstens centrum

Handlingen i denna musikal är i tiden placerad strax efter fredsslutet. Jerry Mulligan bestämmer sig för att stanna i Paris för att försöka bli konstnär.

Det är naturligtvis en lockande tanke för en ung måleriintresserad amerikan; i Paris och det övriga Frankrike lever och arbetar några av samtidens största inom konsten: Picasso, Chagall, Braque.

För unga konstnärer hade Paris hade en oemotståndlig magnetism.

Det var i Paris man skulle vara, ansåg Jerry Mulligan, och ingen av hans vänner, kompositören Adam Hochberg och Henri Baurel, tillhörig en stenrik företagarfamilj och en ung man som vill göra scenkarriär, hade annan uppfattning.

In i handlingen kliver så den amerikanske sponsoren Milo Davenport, han ser Jerrys stora talang och hjälper honom i arbetet för att bli konstnär.

Lise Dassin dansar in i den mansdominerade världen där Jerry, Adam och Henri var och en och helst tillsammans vill skapa en ny framtid.

Jerry förälskar sig i Lise, Lise förälskar sig i Jerry.

Allt kompliceras av att Jerry och Adam har - ovetande om Lises identitet - försökt att få ”ihop det” mellan Lise och Henri.

Brödraduo

”An American in Paris” - och denna artikels intryck är hämtade från en föreställning på Broadway - är en musikal på toppnivå. George Gershwins musik garanterar egentligen det. George Gershwin skapade aldrig en dålig melodislinga, och i musikalen finns några av hans bästa sånger: ”But not for me”, ”They can`t take that away from me”, ”The man I love”.

Som sagt, sånger, och sånger behöver texter och texterna till George Gershwins sånger skrevs av brodern Ira Gershwin, inte sällan - och kanske begripligt nog - placerad i komponistbroderns skugga.

Men Ira, född 1896 och ett par år äldre än George, var en briljant textskrivare som efter Georges tidiga död (1937) etablerade samarbete med andra kompositörer, bland dem Kurt Weill, som tidigare hade samarbetat Bertolt Brecht om bland annat ”Tolvskillingsoperan”.

Brödraduon George och Ira Gershwin skapade tillsammans tolv uppsättningar för musikalscenen och fyra filmer.

Fondbilder

Den från Palace Theatre på Broadway till London överflyttade ”An American in Paris” är en fest för musikalbeundraren.

Musiken är det viktigaste, men regissören/koreografen Christopher Wheeldons danskonst har bidragit - givetvis - till att ”An American in Paris” tagit hem ett stort antal utmärkelser, bland dem fyra Tony, en bragd med tanke på den diamanthårda konkurrensen på den amerikanska musikalscenen, i synnerhet konkurrensen längs det krävande Broadway.

Bra musik och dans, imponerande rollgestaltningar och ett bra manus av Craig Lucas - till detta ska läggas teaterdesignern Bob Crowleys scenografi och kostymer.

Ett deltema i musikalen är Jerry Mulligans kamp för att bli en inte bara god konstnär utan en mästare inom måleriet.

Han utvecklas som konstnär, han utvecklas snabbt, och på ett genialiskt sätt visar scenografen Bob Crowley detta.

Crowley gestaltar ”sprången” i Jerrys konstnärliga utveckling med hjälp av bilder på en bakomstående scenfond. En bild visar några män som sitter och metar vid floden Seine i Paris. Bilden är mycket exakt och naturalistisk. Nästan som ett fotografi.

Men fondbilden ändras, förvandlas från det vardagligt autentiska till impressionism och från impressionism till en sorts kubism och abstrakt konst.

En spoiler...

Och kärleken, hur blir det då med kärleken mellan Jerry och Lise, mellan soldaten som stannar i Paris och dansösen som var tänkt för Jerrys kompis ?

Ja, vad tror ni?

Svaret på frågan - och nu kommer det en liten spoiler! - är att slutscenen visar hur Jerry och Lise vandrar iväg inåt scenen och mot en framtid. En gemensam framtid.

Denna vackra, musikaliskt underbara, bokstavligen färgrika och dansanta uppsättning inleder sin tid i London, på Dominion Theatre vid Totten Court Road, den 21 mars.

Av allt att döma kommer ”An American in Paris” att stanna där ett bra tag.

De ungas framtidsdrömmar och kärleken mellan Lise och Jerry, den moderna konsten i Paris, musiken, vänskaper, dans, det ljuva livet:

Detta är grundtemat i ”An American in Paris”, den berömda 50-talsfilmen med Gene Kelly och Leslie Caron.

Filmmusikalen byggde på George Gershwins musik, inte minst hans jazzinfluerade symfoniska stycke med samma titel som filmen.

Och med utgångspunkt i filmen skrev Craig Lucas för några år sedan ett manus för musikalscenen, och musikalen ”testspelades” sedan under tre veckor (december 2014 - januari 2015) på Théâtre du Châtelet i Paris innan ”amerikanen” flyttades från Paris till Broadway och klassiska Palace Theatre.

Där har den tills nyligen spelats för fulla hus.

Från Broadway till London

Nu har uppsättningen, regisserad av den engelske koreografen Christopher Wheeldon, gjort en ny resa över Atlanten, denna gång till Londons Dominion Theatre.

Med början denna lördag blir det ett antal så kallade ”pre-views”, förhandsvisningar inför publik.

Den egentliga West End-premiären äger rum den 21 mars, då med huvudrollsinnehavarna från Broadway, Leanne Cope som Lise Dassin och Robert Fairchild som Jerry Mulligan.

”An American in Paris” i London, en föreställning värd att biljettköa till för musikalintresserade Londonturister? Ja, och det utan minsta tvekan!

Men det gäller att passa på, det kommer att bli riv och slit efter biljetter - om nu Londonuppsättningen blir som i New York. En publikmagnet.

Konstens centrum

Handlingen i denna musikal är i tiden placerad strax efter fredsslutet. Jerry Mulligan bestämmer sig för att stanna i Paris för att försöka bli konstnär.

Det är naturligtvis en lockande tanke för en ung måleriintresserad amerikan; i Paris och det övriga Frankrike lever och arbetar några av samtidens största inom konsten: Picasso, Chagall, Braque.

För unga konstnärer hade Paris hade en oemotståndlig magnetism.

Det var i Paris man skulle vara, ansåg Jerry Mulligan, och ingen av hans vänner, kompositören Adam Hochberg och Henri Baurel, tillhörig en stenrik företagarfamilj och en ung man som vill göra scenkarriär, hade annan uppfattning.

In i handlingen kliver så den amerikanske sponsoren Milo Davenport, han ser Jerrys stora talang och hjälper honom i arbetet för att bli konstnär.

Lise Dassin dansar in i den mansdominerade världen där Jerry, Adam och Henri var och en och helst tillsammans vill skapa en ny framtid.

Jerry förälskar sig i Lise, Lise förälskar sig i Jerry.

Allt kompliceras av att Jerry och Adam har - ovetande om Lises identitet - försökt att få ”ihop det” mellan Lise och Henri.

Brödraduo

”An American in Paris” - och denna artikels intryck är hämtade från en föreställning på Broadway - är en musikal på toppnivå. George Gershwins musik garanterar egentligen det. George Gershwin skapade aldrig en dålig melodislinga, och i musikalen finns några av hans bästa sånger: ”But not for me”, ”They can`t take that away from me”, ”The man I love”.

Som sagt, sånger, och sånger behöver texter och texterna till George Gershwins sånger skrevs av brodern Ira Gershwin, inte sällan - och kanske begripligt nog - placerad i komponistbroderns skugga.

Men Ira, född 1896 och ett par år äldre än George, var en briljant textskrivare som efter Georges tidiga död (1937) etablerade samarbete med andra kompositörer, bland dem Kurt Weill, som tidigare hade samarbetat Bertolt Brecht om bland annat ”Tolvskillingsoperan”.

Brödraduon George och Ira Gershwin skapade tillsammans tolv uppsättningar för musikalscenen och fyra filmer.

Fondbilder

Den från Palace Theatre på Broadway till London överflyttade ”An American in Paris” är en fest för musikalbeundraren.

Musiken är det viktigaste, men regissören/koreografen Christopher Wheeldons danskonst har bidragit - givetvis - till att ”An American in Paris” tagit hem ett stort antal utmärkelser, bland dem fyra Tony, en bragd med tanke på den diamanthårda konkurrensen på den amerikanska musikalscenen, i synnerhet konkurrensen längs det krävande Broadway.

Bra musik och dans, imponerande rollgestaltningar och ett bra manus av Craig Lucas - till detta ska läggas teaterdesignern Bob Crowleys scenografi och kostymer.

Ett deltema i musikalen är Jerry Mulligans kamp för att bli en inte bara god konstnär utan en mästare inom måleriet.

Han utvecklas som konstnär, han utvecklas snabbt, och på ett genialiskt sätt visar scenografen Bob Crowley detta.

Crowley gestaltar ”sprången” i Jerrys konstnärliga utveckling med hjälp av bilder på en bakomstående scenfond. En bild visar några män som sitter och metar vid floden Seine i Paris. Bilden är mycket exakt och naturalistisk. Nästan som ett fotografi.

Men fondbilden ändras, förvandlas från det vardagligt autentiska till impressionism och från impressionism till en sorts kubism och abstrakt konst.

En spoiler...

Och kärleken, hur blir det då med kärleken mellan Jerry och Lise, mellan soldaten som stannar i Paris och dansösen som var tänkt för Jerrys kompis ?

Ja, vad tror ni?

Svaret på frågan - och nu kommer det en liten spoiler! - är att slutscenen visar hur Jerry och Lise vandrar iväg inåt scenen och mot en framtid. En gemensam framtid.

Denna vackra, musikaliskt underbara, bokstavligen färgrika och dansanta uppsättning inleder sin tid i London, på Dominion Theatre vid Totten Court Road, den 21 mars.

Av allt att döma kommer ”An American in Paris” att stanna där ett bra tag.