2017-01-28 06:00

2017-08-25 13:39

Jag är inte religiös

Biskop Sören Dalevi är ny krönikör i NWT

Vad innebär det egentligen att ”tro” på något? Se där en fråga som många människor i norra Europa missförstått å det gruvligaste, med resultatet att många här uppe inbillar sig att ”tro” handlar om att hålla vissa påståenden för ”sanna”.

Att tro innebär för dessa att bokstavligt tro att Gud skapade världen på sju dagar; och att världen därmed skulle vara 5 777 år gammal. Under de år som jag undervisade på Karlstads universitet, var detta en hållning som dök upp ganska ofta bland studenter; ”judar och kristna tror att jorden är skapad på sju dagar”.

När jag då citerade flera antika kristna och judiska tänkare, som inte tolkade skapelseberättelsen bokstavligt utan symboliskt, blev dessa studenter ofta snopna. För många har orden ”Att vara religiös” fått klangen av att tro saker på det sättet; att vara lite småknäpp. Att ”vara religiös” är därmed något som andra är, gärna utomlands, medan själv ”så tror jag på mitt eget sätt”. Att vara troende har fått underbetydelsen av att vara märklig, att hålla sig med en antik världsbild, att vara fundamentalist.

Men det är inte det ”tro” handlar om. Läser vi bibeln, som är skriven på hebreiska (Gamla testamentet) och grekiska (Nya testamentet), används där begreppen ”emuna” (hebreiska) och ”pistis” (grekiska) för att uttrycka ordet ”tro”. Men inget av dessa ord betyder ”tro” i betydelsen att hålla vissa påståenden som ”sanna”. Snarare betyder dessa ord ”tillit”, ”trohet”, ”att ha något att hålla sig till”. Att tro, att vara religiös, är i bibeln att ha sin tillit till något. Min tioåriga dotter har till exempel en tilltro och en tillit till mig, hon litar på mig.

Att ”tro på mitt eget sätt”, att ha sin tillit och sin tilltro till något som är större, utanför sig själv, det är alltså just det som de bibliska orden uttrycker. Så varje gång du läser i Nya testamentet att Jesus säger ”gå, din tro har hjälpt dig” kunde det lika gärna översättas ”gå, din tillit har hjälpt dig”. Och notera att de människor som Jesus säger detta till ofta är personer som inte vet ett skvatt om honom eller om kristen tro. De kan med andra ord inte ”tro” på Jesus i betydelsen att de håller påståenden för sanna om honom, eftersom de ju knappt vet vem han är.

I motsats till detta står den bokstavliga tolkning, som utmärkte den grupp som dök upp i början på 1900-talet i Amerika. Denna grupp hävdade att det fanns vissa ”fundament” som man var tvungen att tro på bokstavligt för att vara kristen. På så sätt gjorde de en lång lista med närmare hundratalet påståenden som man kunde pricka av: ”Tror du att Gud skapat världen på sju dagar” check. De flesta kristna ställde inte upp på denna hållning, och gav dem öknamnet ”fundamentalister”, just för deras fixering vid vissa fundament som man var tvungen att tro på. Ett nytt ord var fött, och ett ord som tyvärr påverkat fler religioner än kristendomen.

Så vad är det då att vara kristen, att vara troende, om man inte vill fastna i en fundamentalistisk förståelse av ordet? Jag skulle landa i en bred religionsdefinition. Firar du jul? Firar du påsk? Kanske döper du dina barn, och vill begravas i Svenska kyrkan? Då är du en del av en kristen tradition, och sålunda kristen. Så skulle merparten av världens befolkning tolka begreppet religion. Om man så vill: de är troende, men inte religiösa.

Att tro innebär för dessa att bokstavligt tro att Gud skapade världen på sju dagar; och att världen därmed skulle vara 5 777 år gammal. Under de år som jag undervisade på Karlstads universitet, var detta en hållning som dök upp ganska ofta bland studenter; ”judar och kristna tror att jorden är skapad på sju dagar”.

När jag då citerade flera antika kristna och judiska tänkare, som inte tolkade skapelseberättelsen bokstavligt utan symboliskt, blev dessa studenter ofta snopna. För många har orden ”Att vara religiös” fått klangen av att tro saker på det sättet; att vara lite småknäpp. Att ”vara religiös” är därmed något som andra är, gärna utomlands, medan själv ”så tror jag på mitt eget sätt”. Att vara troende har fått underbetydelsen av att vara märklig, att hålla sig med en antik världsbild, att vara fundamentalist.

Men det är inte det ”tro” handlar om. Läser vi bibeln, som är skriven på hebreiska (Gamla testamentet) och grekiska (Nya testamentet), används där begreppen ”emuna” (hebreiska) och ”pistis” (grekiska) för att uttrycka ordet ”tro”. Men inget av dessa ord betyder ”tro” i betydelsen att hålla vissa påståenden som ”sanna”. Snarare betyder dessa ord ”tillit”, ”trohet”, ”att ha något att hålla sig till”. Att tro, att vara religiös, är i bibeln att ha sin tillit till något. Min tioåriga dotter har till exempel en tilltro och en tillit till mig, hon litar på mig.

Att ”tro på mitt eget sätt”, att ha sin tillit och sin tilltro till något som är större, utanför sig själv, det är alltså just det som de bibliska orden uttrycker. Så varje gång du läser i Nya testamentet att Jesus säger ”gå, din tro har hjälpt dig” kunde det lika gärna översättas ”gå, din tillit har hjälpt dig”. Och notera att de människor som Jesus säger detta till ofta är personer som inte vet ett skvatt om honom eller om kristen tro. De kan med andra ord inte ”tro” på Jesus i betydelsen att de håller påståenden för sanna om honom, eftersom de ju knappt vet vem han är.

I motsats till detta står den bokstavliga tolkning, som utmärkte den grupp som dök upp i början på 1900-talet i Amerika. Denna grupp hävdade att det fanns vissa ”fundament” som man var tvungen att tro på bokstavligt för att vara kristen. På så sätt gjorde de en lång lista med närmare hundratalet påståenden som man kunde pricka av: ”Tror du att Gud skapat världen på sju dagar” check. De flesta kristna ställde inte upp på denna hållning, och gav dem öknamnet ”fundamentalister”, just för deras fixering vid vissa fundament som man var tvungen att tro på. Ett nytt ord var fött, och ett ord som tyvärr påverkat fler religioner än kristendomen.

Så vad är det då att vara kristen, att vara troende, om man inte vill fastna i en fundamentalistisk förståelse av ordet? Jag skulle landa i en bred religionsdefinition. Firar du jul? Firar du påsk? Kanske döper du dina barn, och vill begravas i Svenska kyrkan? Då är du en del av en kristen tradition, och sålunda kristen. Så skulle merparten av världens befolkning tolka begreppet religion. Om man så vill: de är troende, men inte religiösa.