2016-10-13 18:02

2016-10-13 18:03

Djärvt och spännande

KRÖNIKA: MATS DAHLBERG

Äntligen får han sitt Nobelpris, äntligen, och det är inte svårt att hitta hyllningar:

Ett starkt och klokt beslut av Svenska Akademien, detta att ge Bob Dylan litteraturpriset.

Men samtidigt finns det bedömare som vill döma ut både Dylan och de akademiledamöter som röstade fram honom.

Till den kategorin kan vi räkna de kritiker som gärna ser Dylan som enbart en ”rockpoet”, inte en poet som händelsevis råkar kompa sig själv på gitarr.

Dessa kritiker blundar för Bob Dylans storhet som efterföljare och banbrytare inom amerikansk sångpoesi.

De ser inte sambandet mellan Dylan och Woody Guthrie, mellan årets Nobelpristagare och Pete Seeger.

Eller det samband som finns mellan Dylan och den betydelsefulla 50-talsgenerationen: Ginsberg, Kerouac, Ferlinghetti, Gary Snyder och många med dem.

Bästa texten

Bob Dylan - ständigt turnerande, två gånger på konsertbesök i Karlstad - blev en ”ikon” redan under det tidiga 60-talet.

Blowin`in the Wind, Maggie `s Farm, Mr Tambourine Man, Love Minus Zero: Hans sånger med deras mångbottnade och både vackra och spännande texter plockades upp av dåtidens soloartister och rockband.

På så sätt fick hans sånger en enormt ökad spridning över i stort sett hela världen.

Han påverkade - och påverkar! - och han var stilbildande i lika hög grad då som i dag.

Som scenartist har Dylan varit ojämn, hans sångkonst har inte alltid imponerat.

Men hans melodier och hans texter tillhör det bästa. Då inte bara inom populärmusiken utan i högre grad inom viskonsten, sångkonsten, den tonsatta poesin.

Det är ingen slump att Andrew Motion, en gång engelsk hovpoet, utsåg Dylans Visions of Johanna till den bästa sångtexten.

Dylan och Fo

Nu har Svenska Akademien utsett den störste av vår tids vispoeter till Nobelpristagare. För detta får Akademien både hyllningar och kritik. Något som påminner om reaktionerna på valet av Dario Fo som pristagare. Den italienske dramatikern och skådespelaren borde inte ha prisbelönats, tyckte en del.

Andra ansåg att Nobelpriset till Fo kom en aning sent.

Båda pristagarna måste betraktas som en aning udda i Nobelsammanhang, men priset till Dylan och till Fo visade och visar att det finns rättvisa i världen.

Men också tragik. Ty samma dag som Bob Dylan utses till pristagare kommer beskedet att Dario Fo har avlidit vid 90 års ålder och efter en lång karriär som teaterkonstens förnyare.

Bob Dylan är också han scenartist och sin konstarts förnyare.

Djärvt och spännande att Svenska Akademien uppmärksammar detta faktum och - förhoppningsvis - fortsätter på den inslagna vägen: Nytänkande och vidgande av de litterära begreppen.

Äntligen får han sitt Nobelpris, äntligen, och det är inte svårt att hitta hyllningar:

Ett starkt och klokt beslut av Svenska Akademien, detta att ge Bob Dylan litteraturpriset.

Men samtidigt finns det bedömare som vill döma ut både Dylan och de akademiledamöter som röstade fram honom.

Till den kategorin kan vi räkna de kritiker som gärna ser Dylan som enbart en ”rockpoet”, inte en poet som händelsevis råkar kompa sig själv på gitarr.

Dessa kritiker blundar för Bob Dylans storhet som efterföljare och banbrytare inom amerikansk sångpoesi.

De ser inte sambandet mellan Dylan och Woody Guthrie, mellan årets Nobelpristagare och Pete Seeger.

Eller det samband som finns mellan Dylan och den betydelsefulla 50-talsgenerationen: Ginsberg, Kerouac, Ferlinghetti, Gary Snyder och många med dem.

Bästa texten

Bob Dylan - ständigt turnerande, två gånger på konsertbesök i Karlstad - blev en ”ikon” redan under det tidiga 60-talet.

Blowin`in the Wind, Maggie `s Farm, Mr Tambourine Man, Love Minus Zero: Hans sånger med deras mångbottnade och både vackra och spännande texter plockades upp av dåtidens soloartister och rockband.

På så sätt fick hans sånger en enormt ökad spridning över i stort sett hela världen.

Han påverkade - och påverkar! - och han var stilbildande i lika hög grad då som i dag.

Som scenartist har Dylan varit ojämn, hans sångkonst har inte alltid imponerat.

Men hans melodier och hans texter tillhör det bästa. Då inte bara inom populärmusiken utan i högre grad inom viskonsten, sångkonsten, den tonsatta poesin.

Det är ingen slump att Andrew Motion, en gång engelsk hovpoet, utsåg Dylans Visions of Johanna till den bästa sångtexten.

Dylan och Fo

Nu har Svenska Akademien utsett den störste av vår tids vispoeter till Nobelpristagare. För detta får Akademien både hyllningar och kritik. Något som påminner om reaktionerna på valet av Dario Fo som pristagare. Den italienske dramatikern och skådespelaren borde inte ha prisbelönats, tyckte en del.

Andra ansåg att Nobelpriset till Fo kom en aning sent.

Båda pristagarna måste betraktas som en aning udda i Nobelsammanhang, men priset till Dylan och till Fo visade och visar att det finns rättvisa i världen.

Men också tragik. Ty samma dag som Bob Dylan utses till pristagare kommer beskedet att Dario Fo har avlidit vid 90 års ålder och efter en lång karriär som teaterkonstens förnyare.

Bob Dylan är också han scenartist och sin konstarts förnyare.

Djärvt och spännande att Svenska Akademien uppmärksammar detta faktum och - förhoppningsvis - fortsätter på den inslagna vägen: Nytänkande och vidgande av de litterära begreppen.