2016-09-30 14:41

2016-09-30 14:41

"Språket är det mest mänskliga vi har"

KULTUR: Akademiledamoten Tomas Riad i Karlstad där morfar var biskop

Ämnesordet ”grammatik” och allt vad det står för kan nog ge dåliga vibbar...
Säger Tomas Riad, språkprofessor och ledamot av Svenska Akademien, under ett samtal på hotellet i Karlstad.
Han är i Karlstad för att möta lärare på gymnasiets humanistiska program.
Och för att tala om grammatik, om hur verb och adjektiv, pluskvamperfekt och substantiv kan populariseras.

Tomas Riad har gott hopp om att grammatikstudier kan göras tilldragande och populära, fascinerande, till och med spännande.

– Alla tycker ju om att klara ut och reda ut olika mönster, säger han, och grammatik handlar om bland annat det: Mönster.

Mot den bakgrunden - analys av mönster - har grammatiklösningar provats i gymnasieklasser.

– Och det har fungerat bra, konstaterar han.

Att han anser att studier i grammatik är grundläggande viktiga, avgörande viktiga, det behöver inte påpekas.

Men för tydlighetens skull:

– Språket, säger han, språket är det mest mänskliga som vi har. Och det räcker för att motivera att vi studerar det...

Biskopar i släkten

Tomas Riad, född 1959, är professor i nordiska språk i Stockholm.

Hans efternamn antyder utländska rötter. Delvis är det så; hans far, arkitekt, kommer från Egypten.

Mammans efternamn (som ogift) leder tankarna till Karlstad och Biskopsgården. Hennes far var Arvid Runestam, den kände biskopen.

Och genom honom är Tomas Riad också släkt med den legendariske ärkebiskopen Nathan Söderblom, fredspristagare och ledamot av den akademi där Tomas Riad sitter på stol 6.

För övrigt är det en stol som tidigare utnyttjats av forskningsresanden Sven Hedin och F A Dahlgren (”Fredrek på Rannsätt”) samt författare som Sten Selander, Olle Hedberg, P O Sundman och Birgitta Trotzig.

Tomas Riad efterträdde Birgitta Trotzig 2011.

Sedan dess har han bland annat varit med om utdelandet av fyra Nobelpris i litteratur: Alice Munro, Mo Yan, Patrick Modiano och Svetlana Aleksjevitj.

Utryckningar och byråkrati

Under vårterminen 2016 var Tomas Riad ständig sekreterare i Svenska Akademien; han ersatte tillfälligt Sara Danius under hennes sjukskrivning.

– Ett ganska roligt uppdrag, säger han, även om det många dagar är arbete av rent byråkratisk art. Men ibland får man ägna sig åt det som Peter Englund (tidigare ständig sekreterare, red. anm.) kallar för ”brandkårsutryckningar”.

Under Tomas Riad ledning fick Svenska Akademien ”rycka ut” för att - sent omsider - kritisera den iranska fatwan mot författaren Salman Rushdie och även yttra sig över förslaget till ny kyrkohandbok, det senare ett yttrande som - rätt läst - bjuder på god underhållning.

Men som sagt, oftast är uppdraget som ständig sekreterare förenat med byråkrati, pappersvändande och rapporter.

Dock är uppdraget - vikariat eller ej - synnerligen fint. När Tomas Riad tillfälligt satte sig i ständige sekreterarens vackra rum i Svenska Akademiens lokaler hade han anledning att tänka på företrädarna.

En av dem var Anders Österling, poeten som bidrog till några av efterkrigstidens viktigaste Nobelpris.

Långt tidigare hette ständige sekreteraren Frans Michael Franzén, författare, psalmdiktare, och ett stycke in på 1900-talet sköttes uppgiften av Erik Axel Karlfeldt.

Musik och grammatik

Tomas Riad hade möjligen kunnat fastna i annat land, då som stråkmusiker, om musikstudierna i London och orkesterarbetet fångat in honom på allvar.

Men han kom alltmer in på språkstudier och språkforskning, studerade och arbetade vid Stanford i USA, i Paris, i Litauen, och blev med tiden alltmer uppmärksammad som forskare.

Vilket på intet sätt gjorde honom förutbestämd för en plats i Svenska Akademien.

Så när telefonen ringde år 2011 och frågan ställdes - av Peter Englund - så blev Tomas Riad a/mycket överraskad och b/mycket glad.

Han tackade ja per omgående, mycket beroende på att Svenska Akademiens kanske allra viktigaste arbetsuppgift är precis det som han ägnar sig åt: Språkets historia, språkets utveckling, grammatiken, betydelserna.

Tycker om Munro

Nu sitter han på stol 6 i en akademi som i dagarna sannolikt har bestämt vem som får årets Nobelpris i litteratur.

Det kanske bekantgörs kanske nästa vecka, i så fall på torsdag och då direkt efter De Adertons veckosammanträde.

Om just detta - vem det blir - talar vi inte under mötet på hotellet mitt emot den stora biskopsgård där morfar Arvid bodde.

Det aktuella ämnet är icke pratbart och omgärdas av stor sekretess. Så vi ser tillbaka på de senaste åren:

– Bland de pristagare jag varit med om att utse så...ja, Alice Munro tycker jag mest om, säger han, hennes böcker kände jag till innan jag hamnade i akademien. Men Mo Yan hade jag inte läst. Av Modiano bara lite grann, inte alls mycket.

Ingen politik

Under den gångna sommaren har Tomas Riad och övriga ledamöter läst och läst och läst böcker av den handfull författare som finns på akademiens s k kortlista.

– Nobelkommittén kokar ner kandidaterna till en kortlista med fem namn. Och så får ledamöterna läsa och ha åsikter om kandidaterna...

Tar ni hänsyn, politiska hänsyn, när ni väljer?

– Nej, sånt finns inte med i bedömningen, det är inget giltigt argument när pristagaren utses. Det som gäller litterär kvalitet, inget annat, säger språkprofessorn Tomas Riad

Tomas Riad har gott hopp om att grammatikstudier kan göras tilldragande och populära, fascinerande, till och med spännande.

– Alla tycker ju om att klara ut och reda ut olika mönster, säger han, och grammatik handlar om bland annat det: Mönster.

Mot den bakgrunden - analys av mönster - har grammatiklösningar provats i gymnasieklasser.

– Och det har fungerat bra, konstaterar han.

Att han anser att studier i grammatik är grundläggande viktiga, avgörande viktiga, det behöver inte påpekas.

Men för tydlighetens skull:

– Språket, säger han, språket är det mest mänskliga som vi har. Och det räcker för att motivera att vi studerar det...

Biskopar i släkten

Tomas Riad, född 1959, är professor i nordiska språk i Stockholm.

Hans efternamn antyder utländska rötter. Delvis är det så; hans far, arkitekt, kommer från Egypten.

Mammans efternamn (som ogift) leder tankarna till Karlstad och Biskopsgården. Hennes far var Arvid Runestam, den kände biskopen.

Och genom honom är Tomas Riad också släkt med den legendariske ärkebiskopen Nathan Söderblom, fredspristagare och ledamot av den akademi där Tomas Riad sitter på stol 6.

För övrigt är det en stol som tidigare utnyttjats av forskningsresanden Sven Hedin och F A Dahlgren (”Fredrek på Rannsätt”) samt författare som Sten Selander, Olle Hedberg, P O Sundman och Birgitta Trotzig.

Tomas Riad efterträdde Birgitta Trotzig 2011.

Sedan dess har han bland annat varit med om utdelandet av fyra Nobelpris i litteratur: Alice Munro, Mo Yan, Patrick Modiano och Svetlana Aleksjevitj.

Utryckningar och byråkrati

Under vårterminen 2016 var Tomas Riad ständig sekreterare i Svenska Akademien; han ersatte tillfälligt Sara Danius under hennes sjukskrivning.

– Ett ganska roligt uppdrag, säger han, även om det många dagar är arbete av rent byråkratisk art. Men ibland får man ägna sig åt det som Peter Englund (tidigare ständig sekreterare, red. anm.) kallar för ”brandkårsutryckningar”.

Under Tomas Riad ledning fick Svenska Akademien ”rycka ut” för att - sent omsider - kritisera den iranska fatwan mot författaren Salman Rushdie och även yttra sig över förslaget till ny kyrkohandbok, det senare ett yttrande som - rätt läst - bjuder på god underhållning.

Men som sagt, oftast är uppdraget som ständig sekreterare förenat med byråkrati, pappersvändande och rapporter.

Dock är uppdraget - vikariat eller ej - synnerligen fint. När Tomas Riad tillfälligt satte sig i ständige sekreterarens vackra rum i Svenska Akademiens lokaler hade han anledning att tänka på företrädarna.

En av dem var Anders Österling, poeten som bidrog till några av efterkrigstidens viktigaste Nobelpris.

Långt tidigare hette ständige sekreteraren Frans Michael Franzén, författare, psalmdiktare, och ett stycke in på 1900-talet sköttes uppgiften av Erik Axel Karlfeldt.

Musik och grammatik

Tomas Riad hade möjligen kunnat fastna i annat land, då som stråkmusiker, om musikstudierna i London och orkesterarbetet fångat in honom på allvar.

Men han kom alltmer in på språkstudier och språkforskning, studerade och arbetade vid Stanford i USA, i Paris, i Litauen, och blev med tiden alltmer uppmärksammad som forskare.

Vilket på intet sätt gjorde honom förutbestämd för en plats i Svenska Akademien.

Så när telefonen ringde år 2011 och frågan ställdes - av Peter Englund - så blev Tomas Riad a/mycket överraskad och b/mycket glad.

Han tackade ja per omgående, mycket beroende på att Svenska Akademiens kanske allra viktigaste arbetsuppgift är precis det som han ägnar sig åt: Språkets historia, språkets utveckling, grammatiken, betydelserna.

Tycker om Munro

Nu sitter han på stol 6 i en akademi som i dagarna sannolikt har bestämt vem som får årets Nobelpris i litteratur.

Det kanske bekantgörs kanske nästa vecka, i så fall på torsdag och då direkt efter De Adertons veckosammanträde.

Om just detta - vem det blir - talar vi inte under mötet på hotellet mitt emot den stora biskopsgård där morfar Arvid bodde.

Det aktuella ämnet är icke pratbart och omgärdas av stor sekretess. Så vi ser tillbaka på de senaste åren:

– Bland de pristagare jag varit med om att utse så...ja, Alice Munro tycker jag mest om, säger han, hennes böcker kände jag till innan jag hamnade i akademien. Men Mo Yan hade jag inte läst. Av Modiano bara lite grann, inte alls mycket.

Ingen politik

Under den gångna sommaren har Tomas Riad och övriga ledamöter läst och läst och läst böcker av den handfull författare som finns på akademiens s k kortlista.

– Nobelkommittén kokar ner kandidaterna till en kortlista med fem namn. Och så får ledamöterna läsa och ha åsikter om kandidaterna...

Tar ni hänsyn, politiska hänsyn, när ni väljer?

– Nej, sånt finns inte med i bedömningen, det är inget giltigt argument när pristagaren utses. Det som gäller litterär kvalitet, inget annat, säger språkprofessorn Tomas Riad