2016-09-26 16:24

2016-09-26 16:24

Minnesjakt och minnen från Gröndal

BOK: Fröding-sällskapets årsbok med vackra texter och nytryck

Bland det vackraste som uttalats om Fröding finns Harry Martinsons tal på Gunnerud i augusti 1960.
Det var vid detta firande av 100-årsjubileet av Frödings födelse som Martinson inledningsvis slog fast:
”Stora folkskalder bli med tiden landskap”.
Talet i sin helhet finns nu tryckt i Gustaf Fröding-sällskapets årsbok för 2016.

Årsboken ges ut i samarbete med Bild, Text & Form förlag i Karlstad. På bokens omslag finns en bild av Malin Biller, en bild som illustrerar hennes ”serietolkning” av dikten Säv, säv susa.

Och just den dikten tas upp av Frödingforskaren Erik Zillén i en lika originell som läsvärd analys av just Billers illustrationer och gruppen Mando Diaos musikvideo.

Erik Zilléns grund är diktens anknytningar till svensk balladkonst.

Årsboken inleds dock av Harry Martinsons underbara text om den poet han själv kände sig starkt påverkad av.

Texten är inte lång - och har tryckts tidigare - men innehåller mycket citervärt och tänkvärt. Som exempelvis: ”Genom att läsa Fröding minskar vi risken att tappa bort oss själva i det enbart nya.”

Det var aktuellt 1960, på Gunneruds herrgård utanför Karlstad, och den blivande Nobelpristagarens ord har sannerligen inte förlorat sin aktualitet.

Minnen från Gröndal

En annan tidigare tryckt text repriseras i årsboken; det är bara att tacka och ta emot: Märta Fröding-von Philips minnen från Frödings sista nyårsdag.

Hon och hennes make hade till julen 1910 - inte 2010 som korrekturfelet i årsboken påstår! - fåt boken Efterskörd av Fröding.

Makarna blev också inbjudna till att tillbringa nyårsdagen 1911 på Gröndal på Djurgården i Stockholm, Frödings sista bostad: Det var på Gröndal han avled bara några veckor senare.

Berättelsen om detta möte på Gröndal har - om uttrycket tillåts - hög trivselfaktor. Skildringen av umgänget med Fröding i hans sista bostad, den värmländska julmaten, närvaron av systern Cecilia och konstnären Anders Forsberg, Frödings sköterska Signe Trotzig och kokerskan Lotten Johansson: Det är en varm och mycket gemytlig text, dock med den tragiska bakgrunden av Frödings snara bortgång.

Michaneks minnesjakt

Bland årsbokens övriga texter finns Frödingforskaren Germund Michaneks På jakt efter Frödingminnen, också det en tidigare publicerad men fram till nu ganska svårhittad text.

Den berättar om hur den unga Michanek, i Uppsala under 50-talet, söker upp personer som på ett eller annat sätt haft någon betydelse i Frödings liv. Bland dem Hedda Fröding, skaldens yngsta syster.

Germund Michanek beskriver vidare mötet med den åldrade Hildegard Alstermark, den kvinna som Fröding förälskade sig i som ung.

Rolf Erik Solheim tar i Med Gustaf Fröding i Kosmos - via Arvika upp den ”världsharmoni” och de ”inre syner” som karakteriserade delar av Frödings senare produktion.

Fröding skrev inte

I det sammanhanget bör man se den dikt - Tvivlet - som årsbokens redaktionsgrupp citerar inledningsvis.

Och som bidrar med årsbokens titel: ”Kanhända jag tror att jag vet”.

Tomas Sköld, sällskapets vice ordförande, svävar dock inte på målet om vad han vet. Efter en hel del grävande och forskande kan han konstatera att Frödings förbjudna är inte Frödings.

Vi talar alltså om de bajs - och sexdikter som felaktigt tillskrivits Gustaf Fröding.

Årsboken ges ut i samarbete med Bild, Text & Form förlag i Karlstad. På bokens omslag finns en bild av Malin Biller, en bild som illustrerar hennes ”serietolkning” av dikten Säv, säv susa.

Och just den dikten tas upp av Frödingforskaren Erik Zillén i en lika originell som läsvärd analys av just Billers illustrationer och gruppen Mando Diaos musikvideo.

Erik Zilléns grund är diktens anknytningar till svensk balladkonst.

Årsboken inleds dock av Harry Martinsons underbara text om den poet han själv kände sig starkt påverkad av.

Texten är inte lång - och har tryckts tidigare - men innehåller mycket citervärt och tänkvärt. Som exempelvis: ”Genom att läsa Fröding minskar vi risken att tappa bort oss själva i det enbart nya.”

Det var aktuellt 1960, på Gunneruds herrgård utanför Karlstad, och den blivande Nobelpristagarens ord har sannerligen inte förlorat sin aktualitet.

Minnen från Gröndal

En annan tidigare tryckt text repriseras i årsboken; det är bara att tacka och ta emot: Märta Fröding-von Philips minnen från Frödings sista nyårsdag.

Hon och hennes make hade till julen 1910 - inte 2010 som korrekturfelet i årsboken påstår! - fåt boken Efterskörd av Fröding.

Makarna blev också inbjudna till att tillbringa nyårsdagen 1911 på Gröndal på Djurgården i Stockholm, Frödings sista bostad: Det var på Gröndal han avled bara några veckor senare.

Berättelsen om detta möte på Gröndal har - om uttrycket tillåts - hög trivselfaktor. Skildringen av umgänget med Fröding i hans sista bostad, den värmländska julmaten, närvaron av systern Cecilia och konstnären Anders Forsberg, Frödings sköterska Signe Trotzig och kokerskan Lotten Johansson: Det är en varm och mycket gemytlig text, dock med den tragiska bakgrunden av Frödings snara bortgång.

Michaneks minnesjakt

Bland årsbokens övriga texter finns Frödingforskaren Germund Michaneks På jakt efter Frödingminnen, också det en tidigare publicerad men fram till nu ganska svårhittad text.

Den berättar om hur den unga Michanek, i Uppsala under 50-talet, söker upp personer som på ett eller annat sätt haft någon betydelse i Frödings liv. Bland dem Hedda Fröding, skaldens yngsta syster.

Germund Michanek beskriver vidare mötet med den åldrade Hildegard Alstermark, den kvinna som Fröding förälskade sig i som ung.

Rolf Erik Solheim tar i Med Gustaf Fröding i Kosmos - via Arvika upp den ”världsharmoni” och de ”inre syner” som karakteriserade delar av Frödings senare produktion.

Fröding skrev inte

I det sammanhanget bör man se den dikt - Tvivlet - som årsbokens redaktionsgrupp citerar inledningsvis.

Och som bidrar med årsbokens titel: ”Kanhända jag tror att jag vet”.

Tomas Sköld, sällskapets vice ordförande, svävar dock inte på målet om vad han vet. Efter en hel del grävande och forskande kan han konstatera att Frödings förbjudna är inte Frödings.

Vi talar alltså om de bajs - och sexdikter som felaktigt tillskrivits Gustaf Fröding.