2016-09-21 06:00

2016-09-21 06:00

Här bodde och arbetade målaren Imants Sinka

KONST: Dottern tömmer faderns konstnärshem i Lindfors

Platsen heter Källorna och ligger invid väg 63 mellan Molkom och Brattfors.
Här, i kanten av den stora och vackra Brattforsheden, bodde konstnären Imants Sinka.Med tiden blev han en känd och respekterad värmländsk konstnär.

I många år har konstnärshemmet i trakten av Lindfors skötts av dottern och konstnärskollegan Silvija.

Pappan avled 1993 vid 78 års ålder, Silvijas mamma Sofia gick bort för några år sedan.

– Det är tyvärr dags – och nödvändigt – att jag lämnar Källorna, säger Silvija Sinka. Jag bor i Stockholm och för mig är det svårt att ha kvar hemmet i Värmland.

Konstnärsbostaden – med uthus och stor ateljé – är såld.

Och om några dar arrangerar Silvija Sinka en – ja, vad ska man kalla det? – en utflyttnings- och minnesutställning.

Under fyra dagar med början nu på lördag förvandlas konstnärshemmet tillfälligt till ett galleri. Imants Sinkas efterlämnade målningar och grafik ställs ut.

– Pappa var så oerhört produktiv att det är mycket kvar, säger dottern, och det kanske finns intresse bland en del..?

Flykt till Sverige

Imants Sinka föddes 1915, utbildade sig till apotekare, och levde med ett stort intresse för konst. Ännu störrevar hans intresse för att vara fri och slippa leva under politiskt förtryck.

Andra världskrigets katastrofer drabbade hemlandet Lettland på samma sätt som i stort sett övriga Europa.

År 1944 bestämde sig den då knappt trettioårige Imants att fly.

Han tog sig till Sverige, fann en hustru, Sofia, började att rota sig i det nya hemlandet på andra sidan Östersjön.

Under en tid arbetade han på apotek i Kristinehamn, men det fanns nog inte tid över för konsten. Och Imants Sinka ville arbeta med konst.

Hade han någon konstutbildning? Nej. Var han amatör? Ja, och det var han i ordets mest positiva mening.

Så vad gjorde han, ställd inför problemet: Hur få tid också för konsten..?

Skogsarbete

På den tiden, under sent 40-tal och begynnande 50-tal, fanns det gott om hårt arbete i skogen för den som var beredd att slita ont.

Det var Imants Sinka. Under hårda vintrar och höstar arbetade han som skogshuggare i bolagsskogen.

Det övriga året ägnades åt konsten. Hemmet i Källorna, hustrun Sofia och – från 1955 – dottern Silvija var hans värld.

Han målade landskap och skogsbilder, föreställande, realistiskt. Han sålde en del i trakten, och många uppskattade den långe och karismatiske exilbalten och hans bilder.

Andra reagerade och kallade honom för ”konstnasare”.

– Det var grymma ord, säger Silvija, det höll nog på att knäcka pappa.

Verkligen?

Nej, Imants Sinka lät sig inte brytas ner av ett och annat skitord! Han jobbade på, vann respekt, ställde ut, och sålde med tiden ganska bra.

”Dåligt samvete”

Under 1960-talet ”mörknade” hans måleri, berättar dottern, och anledningen var pappans djupa engagemang för hemlandet och dess öde. Lettland var ju, i likhet med Estland och Litauen, delar av Sovjetunionen.

Under 60-talets verkligt hårda år var utsikterna till en frigörelse inte stora.

Frigörelsen kom långt senare; i dag är ju de tre baltiska staterna självständiga och fria republiker som ingår i både EU och NATO.

Men då, för ett halvsekel sedan, var det andra signaler som nådde konstnären i Källorna.

– Faktiskt tror jag att pappa led av dåligt samvete för att han flydde från Lettland, säger Silvija.

Imants Sinkas måleri kunde ibland – kanske påverkat av detta dåliga samvete – få ett övertydligt innehåll: Blod som rinner, knivar stuckna i ett lands hjärta, närmast desperata protestbilder.

Kontroversiell

Och så fanns det en annan sida av konstnärskapet: De öländska landskapen, de höga himlarna och blommande ängarna, värmländsk vinter, granskog i snö.

– Trots allt så såg pappa så mycket skönhet i tillvaron. Det ville han ge uttryck för i bilderna.

Under 70-talet började Sinka arbeta med grafik. Både träsnitt och linoleumsnitt.

Motiven var de samma som i målningarna: Landskap, hus, blommande träd, båtar på en öländsk strand.

Han kombinerade livet vid Källorna med vistelser i familjens hus på Öland.

Närheten till havet och det vidsträckta landskapet hade en positiv inverkan på honom och hans konst.

Vilket inte innebar att han på något sätt mildrade sina politiska ställningstaganden, inte minst de som riktade sig mot de konstgrupperingar han ansåg gick honom emot.

Imants Sinka var en kontroversiell person i den meningen att han inte teg om sina åsikter. Sånt kan upplevas som kontroversiellt.

Kritik för kritik

Imants Sinka fick kritik för sin kritik: Kritiken mot sovjetsystemet.

Dock tystnade den kritiken i och med Murens fall, Sovjetunionens sammanbrott och de baltiska staternas frigörelse.

Men när det inträffade hade konstnären vid Källorna i Lindfors bara några få år kvar att leva.

Och som sagt, han dog vid 78 års ålder år 1993.

Den som vill se vad han sysslade som konstnärmed kan med början på lördag ta en tur till just Källorna i trakten av Lindfors.

För där inleddes och där avslutades ett intressant konstnärsöde.

I många år har konstnärshemmet i trakten av Lindfors skötts av dottern och konstnärskollegan Silvija.

Pappan avled 1993 vid 78 års ålder, Silvijas mamma Sofia gick bort för några år sedan.

– Det är tyvärr dags – och nödvändigt – att jag lämnar Källorna, säger Silvija Sinka. Jag bor i Stockholm och för mig är det svårt att ha kvar hemmet i Värmland.

Konstnärsbostaden – med uthus och stor ateljé – är såld.

Och om några dar arrangerar Silvija Sinka en – ja, vad ska man kalla det? – en utflyttnings- och minnesutställning.

Under fyra dagar med början nu på lördag förvandlas konstnärshemmet tillfälligt till ett galleri. Imants Sinkas efterlämnade målningar och grafik ställs ut.

– Pappa var så oerhört produktiv att det är mycket kvar, säger dottern, och det kanske finns intresse bland en del..?

Flykt till Sverige

Imants Sinka föddes 1915, utbildade sig till apotekare, och levde med ett stort intresse för konst. Ännu störrevar hans intresse för att vara fri och slippa leva under politiskt förtryck.

Andra världskrigets katastrofer drabbade hemlandet Lettland på samma sätt som i stort sett övriga Europa.

År 1944 bestämde sig den då knappt trettioårige Imants att fly.

Han tog sig till Sverige, fann en hustru, Sofia, började att rota sig i det nya hemlandet på andra sidan Östersjön.

Under en tid arbetade han på apotek i Kristinehamn, men det fanns nog inte tid över för konsten. Och Imants Sinka ville arbeta med konst.

Hade han någon konstutbildning? Nej. Var han amatör? Ja, och det var han i ordets mest positiva mening.

Så vad gjorde han, ställd inför problemet: Hur få tid också för konsten..?

Skogsarbete

På den tiden, under sent 40-tal och begynnande 50-tal, fanns det gott om hårt arbete i skogen för den som var beredd att slita ont.

Det var Imants Sinka. Under hårda vintrar och höstar arbetade han som skogshuggare i bolagsskogen.

Det övriga året ägnades åt konsten. Hemmet i Källorna, hustrun Sofia och – från 1955 – dottern Silvija var hans värld.

Han målade landskap och skogsbilder, föreställande, realistiskt. Han sålde en del i trakten, och många uppskattade den långe och karismatiske exilbalten och hans bilder.

Andra reagerade och kallade honom för ”konstnasare”.

– Det var grymma ord, säger Silvija, det höll nog på att knäcka pappa.

Verkligen?

Nej, Imants Sinka lät sig inte brytas ner av ett och annat skitord! Han jobbade på, vann respekt, ställde ut, och sålde med tiden ganska bra.

”Dåligt samvete”

Under 1960-talet ”mörknade” hans måleri, berättar dottern, och anledningen var pappans djupa engagemang för hemlandet och dess öde. Lettland var ju, i likhet med Estland och Litauen, delar av Sovjetunionen.

Under 60-talets verkligt hårda år var utsikterna till en frigörelse inte stora.

Frigörelsen kom långt senare; i dag är ju de tre baltiska staterna självständiga och fria republiker som ingår i både EU och NATO.

Men då, för ett halvsekel sedan, var det andra signaler som nådde konstnären i Källorna.

– Faktiskt tror jag att pappa led av dåligt samvete för att han flydde från Lettland, säger Silvija.

Imants Sinkas måleri kunde ibland – kanske påverkat av detta dåliga samvete – få ett övertydligt innehåll: Blod som rinner, knivar stuckna i ett lands hjärta, närmast desperata protestbilder.

Kontroversiell

Och så fanns det en annan sida av konstnärskapet: De öländska landskapen, de höga himlarna och blommande ängarna, värmländsk vinter, granskog i snö.

– Trots allt så såg pappa så mycket skönhet i tillvaron. Det ville han ge uttryck för i bilderna.

Under 70-talet började Sinka arbeta med grafik. Både träsnitt och linoleumsnitt.

Motiven var de samma som i målningarna: Landskap, hus, blommande träd, båtar på en öländsk strand.

Han kombinerade livet vid Källorna med vistelser i familjens hus på Öland.

Närheten till havet och det vidsträckta landskapet hade en positiv inverkan på honom och hans konst.

Vilket inte innebar att han på något sätt mildrade sina politiska ställningstaganden, inte minst de som riktade sig mot de konstgrupperingar han ansåg gick honom emot.

Imants Sinka var en kontroversiell person i den meningen att han inte teg om sina åsikter. Sånt kan upplevas som kontroversiellt.

Kritik för kritik

Imants Sinka fick kritik för sin kritik: Kritiken mot sovjetsystemet.

Dock tystnade den kritiken i och med Murens fall, Sovjetunionens sammanbrott och de baltiska staternas frigörelse.

Men när det inträffade hade konstnären vid Källorna i Lindfors bara några få år kvar att leva.

Och som sagt, han dog vid 78 års ålder år 1993.

Den som vill se vad han sysslade som konstnärmed kan med början på lördag ta en tur till just Källorna i trakten av Lindfors.

För där inleddes och där avslutades ett intressant konstnärsöde.