2016-09-03 06:00

2016-09-03 06:00

Grått är dödens färg i havet

KONST: Chatrine Rinmans utställning är hämtad ur en skräckfylld snorkelupplevelse

De mjuka silversmyckena som hämtats ur en skräckfylld snorkelupplevelse utanför Fiji vilar mot grått.
För att grått är dödens färg i havet.

Chatrine Rinman, som är verksam som smyckekonstnär i Göteborg sedan 2001, återvänder till hemstaden Karlstad för en separatutställning hos Konsthantverkarna.

Med sig har hon berlocker, örhängen och broscher i silver.

Passionerad

– Det egot, säger hon och passionen syns i varje rörelse när hon berättar om sitt arbete.

– Tänk att ha en bit silver, och med hammare och punsar ge det en form, en mjukhet som man inte alls förknippar med metall.

– Det egot! Att få forma metallen så är en jättehärlig känsla.

Fijiöarna

Formerna i utställningen är runda, mjuka, lugna trots att de är hämtade ur en stund då Chatrine Rinman gick upp mot något av det hon fasar mest för här i världen.

– Jag är livrädd för vatten. Men jag övervann rädslan... jag blev tvingad.

Hon snorklade utanför en av Fijiöarna.

– Helt fruktansvärt. Jag var rädd hela tiden. Det första som hände var att det kom en orm under mig.

Men där hände något med den skapande människan. 10 år senare presenterar hon en separatutställning som är helt och fullt inspirerad av denna upplevelse.

– Färgerna. Formerna. Det var som block av koraller. Det är därför jag gör sfärerna. Och alla mönster. Man fick ju inte ta på korallerna men man skulle haft förstoringsglas så mycket mönster fanns det. Jag har alltid kunnat gå tillbaka och vila i det här och hämta inspiration– det är bara att ta en slev inspiration när jag behöver.

Omslutas av det okända

Men det är inte koraller hon gör, inte snäckor eller andra varelser hon mötte i havet. Chatrine Rinman har inget behov eller intresse av att kopiera naturen. Hur kan man ens tro att man kan göra det med samma fulländning menar hon. Hennes smycken inspireras av upplevelsen i havet.

– Att omslutas av det som man inte vet något om. Som är så stort. Så vackert. Men också så hotat. Havet är dött i vissa områden. Jag är inte så insatt, men jag såg det. På vissa ställen fanns det inga koraller kvar. Den som kan, en marinbiolog ser naturligtvis mycket mer.

– Det är därför utställningen är silverfärgad och grå. Ingen färg. Grått är det som är kvar. Det döda. En liten påminnelse om att vi ska tänka på vad vi gör med naturen.

Utställningen som bär rubriken Öar finns kvar hos Konsthantverkarna Karlstad till den 28 september.

Chatrine Rinman, som är verksam som smyckekonstnär i Göteborg sedan 2001, återvänder till hemstaden Karlstad för en separatutställning hos Konsthantverkarna.

Med sig har hon berlocker, örhängen och broscher i silver.

Passionerad

– Det egot, säger hon och passionen syns i varje rörelse när hon berättar om sitt arbete.

– Tänk att ha en bit silver, och med hammare och punsar ge det en form, en mjukhet som man inte alls förknippar med metall.

– Det egot! Att få forma metallen så är en jättehärlig känsla.

Fijiöarna

Formerna i utställningen är runda, mjuka, lugna trots att de är hämtade ur en stund då Chatrine Rinman gick upp mot något av det hon fasar mest för här i världen.

– Jag är livrädd för vatten. Men jag övervann rädslan... jag blev tvingad.

Hon snorklade utanför en av Fijiöarna.

– Helt fruktansvärt. Jag var rädd hela tiden. Det första som hände var att det kom en orm under mig.

Men där hände något med den skapande människan. 10 år senare presenterar hon en separatutställning som är helt och fullt inspirerad av denna upplevelse.

– Färgerna. Formerna. Det var som block av koraller. Det är därför jag gör sfärerna. Och alla mönster. Man fick ju inte ta på korallerna men man skulle haft förstoringsglas så mycket mönster fanns det. Jag har alltid kunnat gå tillbaka och vila i det här och hämta inspiration– det är bara att ta en slev inspiration när jag behöver.

Omslutas av det okända

Men det är inte koraller hon gör, inte snäckor eller andra varelser hon mötte i havet. Chatrine Rinman har inget behov eller intresse av att kopiera naturen. Hur kan man ens tro att man kan göra det med samma fulländning menar hon. Hennes smycken inspireras av upplevelsen i havet.

– Att omslutas av det som man inte vet något om. Som är så stort. Så vackert. Men också så hotat. Havet är dött i vissa områden. Jag är inte så insatt, men jag såg det. På vissa ställen fanns det inga koraller kvar. Den som kan, en marinbiolog ser naturligtvis mycket mer.

– Det är därför utställningen är silverfärgad och grå. Ingen färg. Grått är det som är kvar. Det döda. En liten påminnelse om att vi ska tänka på vad vi gör med naturen.

Utställningen som bär rubriken Öar finns kvar hos Konsthantverkarna Karlstad till den 28 september.