2016-07-30 17:52

2016-07-31 08:05

"Mitt sätt att kommunicera"

KONST: Mångsidiga Kakan ställer ut i Karlstad

Kakan Hermansson är den senaste gästutställaren hos Lars Lerin på Sandgrund.
– Det känns coolt, säger konstnären innan lördagens vernissage.

Bara några minuter innan besökarna släpps in i lokalen byter hon om.

Har det varit det stressigt att få det klart?

– Nej, jag har fått bra hjälp av Hanna Hellquist och Marie Brinkebark. De har byggt utställningen. De har fått göra det tråkiga, skruva ihop bokhyllor, städa och sånt. Men att ha vernissage är känslomässigt dränerande, då man måste vara trevlig i fem timmar, säger Kakan Hermansson och skrattar.

Utställningen består främst av keramikverk i form av krukor och kedjor. Kakan Hermansson berättar om sitt skapande.

– Keramik är mitt sätt att kommunicera, och det jag stället ut är små kapitel som hör ihop. Det handlar om kollektivet, systerskap och att vara stark samtidigt som allt kan ändras på en sekund, säger hon och kommer in på Stockholm Pride som pågått denna vecka med den stora paraden som final under lördagen.

– Vi säger att allt blir bättre hela tiden, men det blir bara sämre. Det är så många hatiska åsikter som florerar i vårt samhälle.

Känns det tråkigt att missa paraden?

– Nej, det är rätt skönt, jag är hellre här och visar min konst, jag är inte så mycket för att festa, säger hon och ler.

Ensamt yrke

Utställningen hos Lars Lerin är hennes första i Värmland. De två ställde ut tillsammans förra året, även Nino Ramsby fanns med, i Stockholm, på Sven-Harrys konstmuseum.

– Det är kul att Lars bjuder in mig hit och att han uppskattar min konst. Och som jag har förstått det så har det varit mest bildkonst, så det är kul att bidra med något, vågar jag säga diametralt? Jo.

Har du försökt harmonisera med Lars konst när nu valt objekt? Finns det några likheter?

– Nej, men vi är båda homosexuella, och det har varit något fundamentalt i våra liv så vi bär på många historier.

Kakan Hermansson har studerat på Konstfack, där hon numera är adjunkt. Hon beskriver platsen som utvecklande.

– Man lever där från morgon till sen natt, och skapar sig ett nätverk av samtida konstnärer. Samtidigt är det ensamt att vara konstnär, och man kommer ut med en examen som inte ger några jobb.

Familjen stort stöd

På plats under lördagen fanns också flera ur Kakan Hermanssons familj och släkt.

– De kom i torsdags och är ett stort stöd för mig. De hade inga valmöjligheter när de var unga, men jag och min syster har fått göra vad vi vill.

Hennes mor och far, Kerstin Hermansson och Jan Hermanson, brukar vara med på dotterns vernissage.

– Vi åker på de vi kan och har varit med överallt från Kiruna till Malmö, säger Kerstin.

Vad tror ni att det betyder för henne?

– Att föräldrarna stället upp betyder mycket, och vi har fått vara med under hela utvecklingen och det har verkligen varit en utveckling, säger pappa Jan.

Utställningen, som har namnet Kedjan mellan berget och elden, pågår till slutet av september. Under samma månad släpper hon sin första bok, Hela Kakan.

– Det är en bra bok, kul och lite gnällig, säger hon innan hon går för att ta emot besökarna.

Bara några minuter innan besökarna släpps in i lokalen byter hon om.

Har det varit det stressigt att få det klart?

– Nej, jag har fått bra hjälp av Hanna Hellquist och Marie Brinkebark. De har byggt utställningen. De har fått göra det tråkiga, skruva ihop bokhyllor, städa och sånt. Men att ha vernissage är känslomässigt dränerande, då man måste vara trevlig i fem timmar, säger Kakan Hermansson och skrattar.

Utställningen består främst av keramikverk i form av krukor och kedjor. Kakan Hermansson berättar om sitt skapande.

– Keramik är mitt sätt att kommunicera, och det jag stället ut är små kapitel som hör ihop. Det handlar om kollektivet, systerskap och att vara stark samtidigt som allt kan ändras på en sekund, säger hon och kommer in på Stockholm Pride som pågått denna vecka med den stora paraden som final under lördagen.

– Vi säger att allt blir bättre hela tiden, men det blir bara sämre. Det är så många hatiska åsikter som florerar i vårt samhälle.

Känns det tråkigt att missa paraden?

– Nej, det är rätt skönt, jag är hellre här och visar min konst, jag är inte så mycket för att festa, säger hon och ler.

Ensamt yrke

Utställningen hos Lars Lerin är hennes första i Värmland. De två ställde ut tillsammans förra året, även Nino Ramsby fanns med, i Stockholm, på Sven-Harrys konstmuseum.

– Det är kul att Lars bjuder in mig hit och att han uppskattar min konst. Och som jag har förstått det så har det varit mest bildkonst, så det är kul att bidra med något, vågar jag säga diametralt? Jo.

Har du försökt harmonisera med Lars konst när nu valt objekt? Finns det några likheter?

– Nej, men vi är båda homosexuella, och det har varit något fundamentalt i våra liv så vi bär på många historier.

Kakan Hermansson har studerat på Konstfack, där hon numera är adjunkt. Hon beskriver platsen som utvecklande.

– Man lever där från morgon till sen natt, och skapar sig ett nätverk av samtida konstnärer. Samtidigt är det ensamt att vara konstnär, och man kommer ut med en examen som inte ger några jobb.

Familjen stort stöd

På plats under lördagen fanns också flera ur Kakan Hermanssons familj och släkt.

– De kom i torsdags och är ett stort stöd för mig. De hade inga valmöjligheter när de var unga, men jag och min syster har fått göra vad vi vill.

Hennes mor och far, Kerstin Hermansson och Jan Hermanson, brukar vara med på dotterns vernissage.

– Vi åker på de vi kan och har varit med överallt från Kiruna till Malmö, säger Kerstin.

Vad tror ni att det betyder för henne?

– Att föräldrarna stället upp betyder mycket, och vi har fått vara med under hela utvecklingen och det har verkligen varit en utveckling, säger pappa Jan.

Utställningen, som har namnet Kedjan mellan berget och elden, pågår till slutet av september. Under samma månad släpper hon sin första bok, Hela Kakan.

– Det är en bra bok, kul och lite gnällig, säger hon innan hon går för att ta emot besökarna.