2016-07-13 15:32

2016-07-13 15:32

Än är det väl ingen ko på isen..?

TIDSKRIFT: Värmländsk kultur om ko-konst, mjölkbord och framtiden

Det är ”långt mellan mjölkkorna” påstår en rubriken i det nya numret av Värmländsk kultur.
Rubriken speglar onekligen en värmländsk verklighet.
För 65 år sedan fanns det 19 000 nötkreatursbesättningar. Kor i nästan alla.
I dag finns mjölkkor i 100 av 700 kvarvarande besättningar med nötkreatur.

Sifferuppgifterna här ovan är plockade ur en artikel av Karl-Ivar Kumm, docent i lantbruksekonomi, och medverkande i Värmländsk kulturs temanummer om kor.

Redaktörerna Lena Bonnevier och Claes Åkerblom har - eftersom ämnet är omfattande - kostat på ett dubbelnummer.

Nyssnämnde Karl-Ivar Kumm redogör för delar av den värmländska ko-historien.

Möjligen kan hans läsvärda stycke skapa viss oro.

Mot bakgrund av det han skriver finns inte mycket som motsäger, att vi inom överskådlig tid får höra talas om Värmlands siste mjölkbonde.

Inte mycket, nej.

Men utvecklingen är verkligen inte enkelriktad och ohejdbar. Det har Wermlands Mejeris stora framgångar under senare tid visat. De återstående mjölkbönderna har anledning att dela mejeriledningens optimism.

Ko-målning

Temanumret har ett riktigt fint omslag, något som för övrigt är vanligt när det gäller tidskriften Värmländsk kultur.

Omslaget är en målning av den för några månader sedan avlidne konstnären Åke Grützelius från Karlstad: En sextett kor i grönska och vid ett rangligt staket.

Detta är inte den enda ko-målningen av Grützelius, han gjorde flera och de fann sina köpare i lika stor utsträckning som konstnärens målningar av pelargoner.

I det nya temanumret har Lena Bonnevier en intervjuartikel med och om Grützelius, som i vintras förlorade en mångårig kamp mot en svår sjukdom.

Artikeln berättar om hur konstnären av tillfällighet blev ”komålare”.

Egentligen var det väl inte det han ville göra - måla kossor! - men det blev så och hux flux var målningarna sålda.

Så kan det gå.

Avskydde mjölk

En annan konstnär som målade kor var Thor Fagerkvist, vegan och pacifist, bokillustratör, målare bosatt utanför Filipstad.

Hans-Olof Boström, professor i konstvetenskap, publicerade för 32 år sedan en bok om Fagerkvist. Den egna boken har han utgått ifrån när han skrev sitt bidrag till Värmländsk kultur, Konstiga kor i konsten, en artikel som i allt väsentligt handlar om den märklige Fagerkvist. Det är framför allt Fagerkvists målning Förberedelse till fest (finns på Värmlands museum) som Boström tar upp.

Centralt i konstverket är slaktandet av en ko, något som för Fagerkvist var lika avskyvärt som konsumtion av - mjölk!

Ja, faktum är att han just avskydde mjölkdrickandet och - enligt Hans-Olof Boström - gav uttryck för det i målningen Mjölkdrickaren (1930).

Kons namn

Docent Katharina Leibring tar i sin tidskriftsartikel upp kors namn. Genom åren har namngivandet återspeglat synen på kon som en sorts medlem av bondefamiljen: Stjärna, Krona, Rödsida...

Nu för tiden har den stora mångfalden namn försvunnit och ersatts med en tråkig sifferkombination.

Men kanske, skriver Katharina Leibring, är det dags att ”återuppväcka” namnen igen?

Ja, varför inte! Snällros är trots allt ett vackrare namn på en mjölkproducent än 3064.

Mjölkbordet i Avelsäter

Det finns mycket mer att läsa i temanumret , faktaartiklar och dikter (av bland andra den välkände läroboksförfattaren Bengt Brodow).

En riktigt fin sak är Claes Åkerbloms berättelse om värmländska mjölkbord, en gång i tiden en samlingsplats för byborna.

I dag finns inte många mjölkbord kvar, och de som eventuellt går att leta upp är inte till för att underlätta transporterna av mjölk.

Claes Åkerblom har hittat ett mjölkbord, relativt nyproducerat, och det finns i Avelsäter i Tveta.

Men kanske finns det fler?

I så fall vill nog redaktionen för Värmländsk kultur gärna veta det: kansliet@varmlandsk-kultur.com, det är mejladressen.

Sifferuppgifterna här ovan är plockade ur en artikel av Karl-Ivar Kumm, docent i lantbruksekonomi, och medverkande i Värmländsk kulturs temanummer om kor.

Redaktörerna Lena Bonnevier och Claes Åkerblom har - eftersom ämnet är omfattande - kostat på ett dubbelnummer.

Nyssnämnde Karl-Ivar Kumm redogör för delar av den värmländska ko-historien.

Möjligen kan hans läsvärda stycke skapa viss oro.

Mot bakgrund av det han skriver finns inte mycket som motsäger, att vi inom överskådlig tid får höra talas om Värmlands siste mjölkbonde.

Inte mycket, nej.

Men utvecklingen är verkligen inte enkelriktad och ohejdbar. Det har Wermlands Mejeris stora framgångar under senare tid visat. De återstående mjölkbönderna har anledning att dela mejeriledningens optimism.

Ko-målning

Temanumret har ett riktigt fint omslag, något som för övrigt är vanligt när det gäller tidskriften Värmländsk kultur.

Omslaget är en målning av den för några månader sedan avlidne konstnären Åke Grützelius från Karlstad: En sextett kor i grönska och vid ett rangligt staket.

Detta är inte den enda ko-målningen av Grützelius, han gjorde flera och de fann sina köpare i lika stor utsträckning som konstnärens målningar av pelargoner.

I det nya temanumret har Lena Bonnevier en intervjuartikel med och om Grützelius, som i vintras förlorade en mångårig kamp mot en svår sjukdom.

Artikeln berättar om hur konstnären av tillfällighet blev ”komålare”.

Egentligen var det väl inte det han ville göra - måla kossor! - men det blev så och hux flux var målningarna sålda.

Så kan det gå.

Avskydde mjölk

En annan konstnär som målade kor var Thor Fagerkvist, vegan och pacifist, bokillustratör, målare bosatt utanför Filipstad.

Hans-Olof Boström, professor i konstvetenskap, publicerade för 32 år sedan en bok om Fagerkvist. Den egna boken har han utgått ifrån när han skrev sitt bidrag till Värmländsk kultur, Konstiga kor i konsten, en artikel som i allt väsentligt handlar om den märklige Fagerkvist. Det är framför allt Fagerkvists målning Förberedelse till fest (finns på Värmlands museum) som Boström tar upp.

Centralt i konstverket är slaktandet av en ko, något som för Fagerkvist var lika avskyvärt som konsumtion av - mjölk!

Ja, faktum är att han just avskydde mjölkdrickandet och - enligt Hans-Olof Boström - gav uttryck för det i målningen Mjölkdrickaren (1930).

Kons namn

Docent Katharina Leibring tar i sin tidskriftsartikel upp kors namn. Genom åren har namngivandet återspeglat synen på kon som en sorts medlem av bondefamiljen: Stjärna, Krona, Rödsida...

Nu för tiden har den stora mångfalden namn försvunnit och ersatts med en tråkig sifferkombination.

Men kanske, skriver Katharina Leibring, är det dags att ”återuppväcka” namnen igen?

Ja, varför inte! Snällros är trots allt ett vackrare namn på en mjölkproducent än 3064.

Mjölkbordet i Avelsäter

Det finns mycket mer att läsa i temanumret , faktaartiklar och dikter (av bland andra den välkände läroboksförfattaren Bengt Brodow).

En riktigt fin sak är Claes Åkerbloms berättelse om värmländska mjölkbord, en gång i tiden en samlingsplats för byborna.

I dag finns inte många mjölkbord kvar, och de som eventuellt går att leta upp är inte till för att underlätta transporterna av mjölk.

Claes Åkerblom har hittat ett mjölkbord, relativt nyproducerat, och det finns i Avelsäter i Tveta.

Men kanske finns det fler?

I så fall vill nog redaktionen för Värmländsk kultur gärna veta det: kansliet@varmlandsk-kultur.com, det är mejladressen.