2016-06-26 17:17

2016-06-26 17:17

Mäktig spökhistoria i Berättarladan

SUNNE: Västanås premiär på midsommardagen

När unge Adrian förtrollas, förförs, sånär förgörs, av Generalen är det The Phantom of the Opera på värmländska. Mörk i sin skönhet, spännande, sagolik och lättillgänglig – men med djup och blänk inte bara från Selma Lagerlöf och den värmländska tradition hon bär.
Västanå teater har gjort en fantastiskt fin uppsättning av Löwensköldska ringen.

På midsommardagen var det premiär i Berättarladan i Rottneros utanför Sunne.

Jämförelsen med den massälskade musikalen är enkel och täcker ögonblicket. Västanå teater skapar återigen stor teater med en roman av Selma Lagerlöf som utgångspunkt.

Regissör Leif Stinnerbom och kompositör Magnus Stinnerbom skapar vidare i det sällsamma och fängslande Västanåberättandet där musiken och det ordlösa gestaltandet i lika hög grad som det sagda driver historien, och det kollektiva skådespeleriet ofta står i centrum. Och där det konstnärliga har speglingar i den folkliga musiken och berättarkonsten.

Den här uppsättningen bekräftar Västanås ställning som egensinnigt intressant teaterhus.

Sagan om ringen är en ruskigt spännande spökhistoria. General Löwensköld har tjänat ära och rikedom under Stora nordiska kriget. När hans dagar är över ska ringen, den dyrbara han fick av kungen, symbolen för hans gärningar, för kriget självt begravas med honom.

Lysande humor

Bård Bårdsson, bonden, kan inte låta bli. Jakob Hultkrantz Hansson och Britt-Inger Ekelund bjuder på lysande humor när de som paret Bård försöker övertyga sig själva om att det nog inte riktigt är deras eget fel ändå om de skulle råka till att plundra en grav.

Hannu Böök gör en mäktig tolkning av Generalen som reser sig ur sin grav och jagar efter människorna som bär hans ring. Det är eld och död, olycka, lidande och djupaste sorg.

Det är en föreställning som är lätt att följa med i och tycka om, och passar säkert bra också för familjer åtminstone med äldre barn. Den som söker mer än så finner, för det är en fin tolkning av Selma Lagerlöfs första roman i trilogin Leif Stinnerbom gjort och det är en välregisserad föreställning med bra musik.

Musiken driver

Orkestern under kapellmästare Sophia Stinnerbom har en ledande roll. Orkestermedlemmarna spelar en rad instrument och Magnus Stinnerboms melodier driver, berättar, hejdar och tystar, smeker och piskar historien.

Adriana Savin imponerar som Marit Eriksdotter, den till synes sorgbrutna kvinnan som hukar över sin stickning men som nog ser till att samla ihop trådarna tills hon rår över liv och död och själv kan slunga förbannelser.

Lika imponerande är Daniel L Agorander som spelar unge Adrian elegant och känsligt och Hilda Rydman som jungfru Spaak.

Björn Söderbäck övertygar som alltid med utstrålning och närvaro i flera roller. En av föreställningens höjdpunkter är när Söderbäck som Prosten och Daniel L Agorander (då i rollen som Ingelbert) tillsammans med ensemblen tar sig över myren i en dramatisk balansakt där den osynliga hästen halkar på smala stockar.

Hanna Kulle spelar Augusta Löwensköld med hårdhet och värdighet men nyanserar trovärdigt i de stunder livets allvar river sociala konstruktioner.

Häpnadsväckande scenografi

Hela ensemblen är som vanligt viktig i Västanås uppsättning, och är trots några inledande missar är det bra driv i spelet.

Scenografin, som Bo Jonzon skapat, är häpnadsväckande. Byggd på höjden i den vackra Berättarladan, med till synes enkla lösningar tar den publiken från kyrkogård till herrgård utan ommöblering, och Prosten lämnar sin ståtliga gård, far med största övertygelse miltals genom Värmland och stiger in i torpstugans kammare utan en enda scenförändring. Inger Hallström Stinnerboms dräkter i naturmaterial, i genomtänkt djup färgskala, stämd mot personligheterna är fantastiska och avgörande för den mäktiga berättelsen.

Föreställningen slutar med en cliffhanger för nästa sommar. Löwensköldska ringen är den första av tre i Selma Lagerlöfs trilogi, och lär så bli även för Västanå teater.

 

På midsommardagen var det premiär i Berättarladan i Rottneros utanför Sunne.

Jämförelsen med den massälskade musikalen är enkel och täcker ögonblicket. Västanå teater skapar återigen stor teater med en roman av Selma Lagerlöf som utgångspunkt.

Regissör Leif Stinnerbom och kompositör Magnus Stinnerbom skapar vidare i det sällsamma och fängslande Västanåberättandet där musiken och det ordlösa gestaltandet i lika hög grad som det sagda driver historien, och det kollektiva skådespeleriet ofta står i centrum. Och där det konstnärliga har speglingar i den folkliga musiken och berättarkonsten.

Den här uppsättningen bekräftar Västanås ställning som egensinnigt intressant teaterhus.

Sagan om ringen är en ruskigt spännande spökhistoria. General Löwensköld har tjänat ära och rikedom under Stora nordiska kriget. När hans dagar är över ska ringen, den dyrbara han fick av kungen, symbolen för hans gärningar, för kriget självt begravas med honom.

Lysande humor

Bård Bårdsson, bonden, kan inte låta bli. Jakob Hultkrantz Hansson och Britt-Inger Ekelund bjuder på lysande humor när de som paret Bård försöker övertyga sig själva om att det nog inte riktigt är deras eget fel ändå om de skulle råka till att plundra en grav.

Hannu Böök gör en mäktig tolkning av Generalen som reser sig ur sin grav och jagar efter människorna som bär hans ring. Det är eld och död, olycka, lidande och djupaste sorg.

Det är en föreställning som är lätt att följa med i och tycka om, och passar säkert bra också för familjer åtminstone med äldre barn. Den som söker mer än så finner, för det är en fin tolkning av Selma Lagerlöfs första roman i trilogin Leif Stinnerbom gjort och det är en välregisserad föreställning med bra musik.

Musiken driver

Orkestern under kapellmästare Sophia Stinnerbom har en ledande roll. Orkestermedlemmarna spelar en rad instrument och Magnus Stinnerboms melodier driver, berättar, hejdar och tystar, smeker och piskar historien.

Adriana Savin imponerar som Marit Eriksdotter, den till synes sorgbrutna kvinnan som hukar över sin stickning men som nog ser till att samla ihop trådarna tills hon rår över liv och död och själv kan slunga förbannelser.

Lika imponerande är Daniel L Agorander som spelar unge Adrian elegant och känsligt och Hilda Rydman som jungfru Spaak.

Björn Söderbäck övertygar som alltid med utstrålning och närvaro i flera roller. En av föreställningens höjdpunkter är när Söderbäck som Prosten och Daniel L Agorander (då i rollen som Ingelbert) tillsammans med ensemblen tar sig över myren i en dramatisk balansakt där den osynliga hästen halkar på smala stockar.

Hanna Kulle spelar Augusta Löwensköld med hårdhet och värdighet men nyanserar trovärdigt i de stunder livets allvar river sociala konstruktioner.

Häpnadsväckande scenografi

Hela ensemblen är som vanligt viktig i Västanås uppsättning, och är trots några inledande missar är det bra driv i spelet.

Scenografin, som Bo Jonzon skapat, är häpnadsväckande. Byggd på höjden i den vackra Berättarladan, med till synes enkla lösningar tar den publiken från kyrkogård till herrgård utan ommöblering, och Prosten lämnar sin ståtliga gård, far med största övertygelse miltals genom Värmland och stiger in i torpstugans kammare utan en enda scenförändring. Inger Hallström Stinnerboms dräkter i naturmaterial, i genomtänkt djup färgskala, stämd mot personligheterna är fantastiska och avgörande för den mäktiga berättelsen.

Föreställningen slutar med en cliffhanger för nästa sommar. Löwensköldska ringen är den första av tre i Selma Lagerlöfs trilogi, och lär så bli även för Västanå teater.

 

Löwensköldska ringen

Ett skådespel av Leif Stinnerbom efter Selma Lagerlöfs roman

Med: Västanå teater

Plats: Berättarladan, Sunne

Regi: Leif Stinnerbom

Kompositör/ musikansvarig: Magnus Stinnerbom

Koreografi: Jimmy Meurling

Scenografi: Bo Jonzon

Kostym: Inger Hallström Stinnerbom

Kapellmästare: Sophia Stinnerbom

Med bl a: Daniel l Agorander, Jakob Hultkrantz Hansson, Hanna Kulle, Hilda Rydman, Adriana Savin, Björn Söderbäck

Musiker: Sophia Stinnerbom, Jonas Brandin, Klas-Anders Haglund, Niklas Bertilsson, Thomas Eriksson

Källa: