2016-06-20 19:04

2016-06-20 19:04

Selma Lagerlöfs spöklika saga om ringen

TEATER: Leif Stinnerbom och Västanå och första delen av tre

Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen är ett spöklikt drama, som utspelas år 1741.
Det är några årtionden efter Karl de tolftes död. Det stora nordiska kriget är över.
Slut är också Sveriges ställning som europeisk stormakt. Men landet håller på att återfå krafterna.
Detta efter år av djup fattigdom orsakade av ”hjältekonungens” krigiska framfart i andra länder.
Hur ser det då ut i Värmland..?

En bra bild av situationen i Värmland anno 1741 ger Selma Lagerlöf själv i just romanen Löwensköldska ringen.

Vi bläddrar fram till bokens sjunde kapitel och läser:

”Det ska inte förnekas, att hos oss i Värmland var skogarna vida på den tiden och åkrarna små, gårdsplanerna stora, men stugorna trånga, vägarna smala, men backarna branta, dörrarna låga, men trösklarna höga, kyrkorna oansenliga, men gudstjänsterna långa, levnadsdagarna få, men bekymmerna oräkneliga. Men inte var väl värmlänningarna några jämmerlappar eller tråkmånsar fördenskull”.

Att vara bonde och kanske till och med en fattig bonde var inte lätt.

Säden frös bort, skördarna uteblev, vilddjur gick på boskapen, sjukdomar härjade bland barnaskarorna.

Ändå hade värmlänningen ”humöret i behåll i det längsta”, skriver Selma Lagerlöf och ställer frågan till dem som läser hennes spännande och mångtydiga berättelse:

”Vart skulle det eljest ha burit i väg med dem?”

En tacksam regissör

Löwensköldska ringen är en riktigt spännande roman, knappt hundra sidor tjock i den senaste pocketupplagan.

Den som läser om bonden Bård Bårdssons stöld av en fin och dyrbar ring och stöldens våldsamma konsekvenser - ja, den drabbas nog av ”mersmak”:

Vad hände sen? blir läsarens fråga.

Selma Lagerlöf såg till att både hennes samtids och all framtids bokläsare skulle få svar på frågan.

Svaret kom i form av Charlotte Löwensköld och Anna Svärd, de två romaner som fullbordar den Löwensköldska trilogin.

Och ingen är väl mer tacksam än regissören Leif Stinnerbom för att det blev tre romaner och inte enbart en.

Känner lättnad

– Löwensköldska ringen, som vi spelar hela sommaren i år, är ju en del av en trilogi. Och vi på Västanå Teater planerar att spela allt, alla de tre romanerna i dramatisering. Jag har bokat in tre somrar, säger Leif Stinnerbom.

Sedan säger han att han känner en sorts lättnad.

– På ett speciellt sätt så underlättar det för mig att vi planerar att spela hela trilogin under tre somrar: Jag kan gå in i romanernas tankevärld på ett hela annat sätt, jag kan vara i en slags ”bubbla” och jag behöver inte börja att planera redan nu för nästa sommar och sommaren därpå.

Nej, han slipper. Allt är fastställt. Och inte nog med att spelprogrammet för tre somrar ligger fast.

– En mycket intressant sak är att i de två romaner som följer på Löwensköldska ringen - det vill säga Charlotte Löwensköld och Anna Svärd - så är huvudpersonerna desamma. Det gäller ”bara” att hitta skådespelare som kan vara med två somrar framåt.

Kända skådespelare

Leif Stinnerbom är - som vanligt - regissör, hustrun Inger har gjort kostymerna, Magnus Stinnerbom är kompositör och musikansvarig, Sophia Stinnerbom är kapellmästare för orkestern (och spelar fiol med mera).

Sedan tillkommer välkända medarbetare som inte tillhör familjen.

En av dem är scenografen Bo Jonzon, en annan koreografen Jimmy Meurling.

Susanne Marko har i många år arbetat som dramaturg tillsammans med Leif Stinnerbom. Hon finns kvar i det konstnärliga teamet, men nu - tillfälligt - i en mer tillbakadragen roll.

– I år håller hon ögonen på mig lite mer utifrån, skämtar Leif Stinnerbom.

Bland skådespelarna finns välkända Västanå-namn: Jakob Hultcrantz Hansson, Hanna Kulle, Björn Söderbäck, Adriana Savin.

Och efter midsommardagenms premiär i Berättarladan i Rottneros spelas Löwensköldska ringen fram till 4 september.

En spökhistoria

– Berättelsen är verkligen en spökhistoria, säger regissören.

Det spökar i romanen och i Berättarladan. En stor general under Karl den tolfte har gått ur tiden och begravts.

Den ring han en gång fick av kungen - som också gav honom en adelstitel - har general Löwensköld tagit med sig i graven och in i döden.

Ringen är mycket värdefull och många kan tänka sig att både äga och sälja ringen.

Av en händelse (som ser mycket ut som en plan) hamnar ringen hos bonden Bård och hans hustru.

Tyvärr inser det inte att ringen bär med sig en fasansfull förbannelse...

Anti-krigshistoria

Egentligen är berättelsen en anti-krigshistoria, säger Leif Stinnerbom. Ringen är en symbol för kriget, och när nu kriget är över (sedan tjugo år) och en av krigsgeneralerna är död så ska ringen - d v s kriget! -begravas med honom.

Ringen får inte stjälas! Men tyvärr så kan bonden Bård inte stå emot frestelsen.

Dessutom hejas han på i stjälandet av sin hustru.

Och allt går som man kan tänka sig: Åt pipan.

Önskelista

Selma Lagerlöf är Västanå Teaters ”husförfattare”, säger Leif Stinnerbom. Han är verkligen lycklig över att ha kunnat sätta upp ”sagan om ringen”.

Än mer glad är han över att kunna spela hela trilogin under tre somrar, ett unikt projekt i svensk teaterhistoria.

Och sedan, efter nästnästa sommar, vad planerar du, Leif Stinnerbom?

– Jag har en önskelista med olika saker jag skulle vilja sätta upp i Berättarladan...

Som till exempel vad?

– Hahaha, nej du, det berättar jag inte!

Men det är i varje fall en sak han kan avslöja:

– Västanå Teater är inte klara med Selma Lagerlöf i och med Löwensköld-trilogin, det finns mycket kvar av henne att göra. Både sånt jag aldrig tiodigare har gjort och sånt som man kan titta på igen.

Fotnot: Premiär på Löwensköldska ringen blir det på midsommardagen, Västanå Teaters traditionella premiärdag för sommaruppsättningar.

En bra bild av situationen i Värmland anno 1741 ger Selma Lagerlöf själv i just romanen Löwensköldska ringen.

Vi bläddrar fram till bokens sjunde kapitel och läser:

”Det ska inte förnekas, att hos oss i Värmland var skogarna vida på den tiden och åkrarna små, gårdsplanerna stora, men stugorna trånga, vägarna smala, men backarna branta, dörrarna låga, men trösklarna höga, kyrkorna oansenliga, men gudstjänsterna långa, levnadsdagarna få, men bekymmerna oräkneliga. Men inte var väl värmlänningarna några jämmerlappar eller tråkmånsar fördenskull”.

Att vara bonde och kanske till och med en fattig bonde var inte lätt.

Säden frös bort, skördarna uteblev, vilddjur gick på boskapen, sjukdomar härjade bland barnaskarorna.

Ändå hade värmlänningen ”humöret i behåll i det längsta”, skriver Selma Lagerlöf och ställer frågan till dem som läser hennes spännande och mångtydiga berättelse:

”Vart skulle det eljest ha burit i väg med dem?”

En tacksam regissör

Löwensköldska ringen är en riktigt spännande roman, knappt hundra sidor tjock i den senaste pocketupplagan.

Den som läser om bonden Bård Bårdssons stöld av en fin och dyrbar ring och stöldens våldsamma konsekvenser - ja, den drabbas nog av ”mersmak”:

Vad hände sen? blir läsarens fråga.

Selma Lagerlöf såg till att både hennes samtids och all framtids bokläsare skulle få svar på frågan.

Svaret kom i form av Charlotte Löwensköld och Anna Svärd, de två romaner som fullbordar den Löwensköldska trilogin.

Och ingen är väl mer tacksam än regissören Leif Stinnerbom för att det blev tre romaner och inte enbart en.

Känner lättnad

– Löwensköldska ringen, som vi spelar hela sommaren i år, är ju en del av en trilogi. Och vi på Västanå Teater planerar att spela allt, alla de tre romanerna i dramatisering. Jag har bokat in tre somrar, säger Leif Stinnerbom.

Sedan säger han att han känner en sorts lättnad.

– På ett speciellt sätt så underlättar det för mig att vi planerar att spela hela trilogin under tre somrar: Jag kan gå in i romanernas tankevärld på ett hela annat sätt, jag kan vara i en slags ”bubbla” och jag behöver inte börja att planera redan nu för nästa sommar och sommaren därpå.

Nej, han slipper. Allt är fastställt. Och inte nog med att spelprogrammet för tre somrar ligger fast.

– En mycket intressant sak är att i de två romaner som följer på Löwensköldska ringen - det vill säga Charlotte Löwensköld och Anna Svärd - så är huvudpersonerna desamma. Det gäller ”bara” att hitta skådespelare som kan vara med två somrar framåt.

Kända skådespelare

Leif Stinnerbom är - som vanligt - regissör, hustrun Inger har gjort kostymerna, Magnus Stinnerbom är kompositör och musikansvarig, Sophia Stinnerbom är kapellmästare för orkestern (och spelar fiol med mera).

Sedan tillkommer välkända medarbetare som inte tillhör familjen.

En av dem är scenografen Bo Jonzon, en annan koreografen Jimmy Meurling.

Susanne Marko har i många år arbetat som dramaturg tillsammans med Leif Stinnerbom. Hon finns kvar i det konstnärliga teamet, men nu - tillfälligt - i en mer tillbakadragen roll.

– I år håller hon ögonen på mig lite mer utifrån, skämtar Leif Stinnerbom.

Bland skådespelarna finns välkända Västanå-namn: Jakob Hultcrantz Hansson, Hanna Kulle, Björn Söderbäck, Adriana Savin.

Och efter midsommardagenms premiär i Berättarladan i Rottneros spelas Löwensköldska ringen fram till 4 september.

En spökhistoria

– Berättelsen är verkligen en spökhistoria, säger regissören.

Det spökar i romanen och i Berättarladan. En stor general under Karl den tolfte har gått ur tiden och begravts.

Den ring han en gång fick av kungen - som också gav honom en adelstitel - har general Löwensköld tagit med sig i graven och in i döden.

Ringen är mycket värdefull och många kan tänka sig att både äga och sälja ringen.

Av en händelse (som ser mycket ut som en plan) hamnar ringen hos bonden Bård och hans hustru.

Tyvärr inser det inte att ringen bär med sig en fasansfull förbannelse...

Anti-krigshistoria

Egentligen är berättelsen en anti-krigshistoria, säger Leif Stinnerbom. Ringen är en symbol för kriget, och när nu kriget är över (sedan tjugo år) och en av krigsgeneralerna är död så ska ringen - d v s kriget! -begravas med honom.

Ringen får inte stjälas! Men tyvärr så kan bonden Bård inte stå emot frestelsen.

Dessutom hejas han på i stjälandet av sin hustru.

Och allt går som man kan tänka sig: Åt pipan.

Önskelista

Selma Lagerlöf är Västanå Teaters ”husförfattare”, säger Leif Stinnerbom. Han är verkligen lycklig över att ha kunnat sätta upp ”sagan om ringen”.

Än mer glad är han över att kunna spela hela trilogin under tre somrar, ett unikt projekt i svensk teaterhistoria.

Och sedan, efter nästnästa sommar, vad planerar du, Leif Stinnerbom?

– Jag har en önskelista med olika saker jag skulle vilja sätta upp i Berättarladan...

Som till exempel vad?

– Hahaha, nej du, det berättar jag inte!

Men det är i varje fall en sak han kan avslöja:

– Västanå Teater är inte klara med Selma Lagerlöf i och med Löwensköld-trilogin, det finns mycket kvar av henne att göra. Både sånt jag aldrig tiodigare har gjort och sånt som man kan titta på igen.

Fotnot: Premiär på Löwensköldska ringen blir det på midsommardagen, Västanå Teaters traditionella premiärdag för sommaruppsättningar.