2016-05-11 17:23

2016-05-11 17:23

Måleri och skulptur under Ärlingssons tak

KONST: En konstens sextett ställer ut i Västra Ämtervik

Sillegården i Västra Ämtervik firar sommaren med målningar och skulpturer.
Sex konstnärer har bjudits in av gårdens ”herre”, Bengt Sahlström, och utställningen pågår hela sommaren.
Konstnärerna har varit där tidigare, allihop.
– Men deras konst har utvecklats och därför vill vi gärna visa dem igen, säger Bengt Sahlström.

Hela utställningen är vackert hängd och arrangerad av konstnärerna själva.

Och den finns i byggnaden som förr kallades Societetshuset och då höll öppet för Sillegårdens gäster.

I huset finns Sällskapsrummet, stort och ljust och vackert och försett med takmålningar av Erling Ärlingsson, konstnären som ägde Sillegården tillsammans med sin hustru.

Målningarna bidrar till att även Societetshuset är ett vackert konstverk: I taket återberättas - i bilder - sagan om den försupne och förlupne prästen Gösta Berling, en saga som skapades av en känd författare på den östra sidan av Fryken.

Många kommer

Men nu är vi på den andra sidan av ”Lövens långa sjö” (Selma Lagerlöf), i ett ovanligt konstgalleri med sjöutsikt och stort antal parkeringsplatser.

Detta det senare kommer att behövas i sommar, antyder Bengt Sahlström, Sillegårdschefen, eftersom han räknar med stor publik.

– Vi brukar få många besökare, inte minst utifrån...

Och uttrycket ”utifrån” betyder: Från hela Norden.

Konstnärerna - och värmlänningarna! - Anna Hedstrand och Lorraine Rantala, Bertil Bengtsson och Kjell Sundberg, David Tedfeldt och Kenneth Börjesson kan säkert räkna med en intressant sommar.

Paret i ateljén

Det finns en hel del välbekant på utställningen. Men också en del mer sällan sett.

Ett exempel på det senare är Kjell Sundbergs fotopolymer-etsningar, svart-vit grafik som konstnären för enkelhetens skull kallar fp-etsningar.

Kjell Sundberg är känd som grafiker, men främst är han ett namn som målare och visar flera stora målningar nu på Sillegården.

Tillsammans med skulptören Lorraine Rantala bor Kjell Sundberg vid Hovslagargatan i Kristinehamn. Där har de också ateljé.

För övrigt en ateljé som är en del av modern värmländsk historia.

I slutet av 50-talet och flera år framåt delades ateljén mellan konstnärerna Harry Moberg och Stig Olson samt makarna och konstnärskollegerna Ingemar Lööf och Gertrud Bensow-Lööf.

När tre fjärdedelar av gruppen lämnade Hovslagargatan behölls ateljén av Harry Moberg.

Men 1979 övertogs den av det unga konstnärsparet Sundberg och Rantala.

Sinne för färger

I ateljén i Kristinehamn har Lorraine Rantala skapat de fem skulpturer hon ställer ut på Sillegården, fyra huvuden och en större skulptur i lindträ kallad ”Längtan”.

– Var och en får bestämma själv vad det är man längtar till, säger hon, men det är längtan efter det där man bara vill ha!

Två målare är Bertil Bengtsson och David Tedfeldt, båda tillhöriga den något yngre generationen konstnärer.

Bertil Bengtsson bor i Karlstad, David Tedfeldt i Skattkärr, och om man bortser från det som gör dem sinsemellan olika - inriktning, teman - så finns det en viktig sak som förenar: Deras starka sinne för färger och former.

Vilket också gäller Kenneth Börjesson, bosatt i trakten av Arvika, länge känd för sina hårt stiliserade bilder föreställande hus, hus med en bara antydd vägslinga som leder till huset.

Fortfarande är husen med i några av hans målningar.

Men, konstaterar han, husen är på väg ut.

Och Börjessons målningar är i dag karakteriserade av upplösta former och betydligt mer ljus än förr.

Glädje och lust

Så till den ”udda” konstnären i gruppen på Sillegården...

Ja, Anna Hedstrand kallar sig ”udda” och till och med ”en naiv person”.

I detta fall är båda uttrycken lätta att ta till sig som någonting mycket positivt. Anna Hedstrand är rejält känd, inte minst för sina textila mönster.

Men på Sillegården visar hon små och större kakelmålningar, alla med ett uttryck av glädje och lust, livskänsla och medelhavskt och fryksdalskt gott humör.

Hela utställningen är vackert hängd och arrangerad av konstnärerna själva.

Och den finns i byggnaden som förr kallades Societetshuset och då höll öppet för Sillegårdens gäster.

I huset finns Sällskapsrummet, stort och ljust och vackert och försett med takmålningar av Erling Ärlingsson, konstnären som ägde Sillegården tillsammans med sin hustru.

Målningarna bidrar till att även Societetshuset är ett vackert konstverk: I taket återberättas - i bilder - sagan om den försupne och förlupne prästen Gösta Berling, en saga som skapades av en känd författare på den östra sidan av Fryken.

Många kommer

Men nu är vi på den andra sidan av ”Lövens långa sjö” (Selma Lagerlöf), i ett ovanligt konstgalleri med sjöutsikt och stort antal parkeringsplatser.

Detta det senare kommer att behövas i sommar, antyder Bengt Sahlström, Sillegårdschefen, eftersom han räknar med stor publik.

– Vi brukar få många besökare, inte minst utifrån...

Och uttrycket ”utifrån” betyder: Från hela Norden.

Konstnärerna - och värmlänningarna! - Anna Hedstrand och Lorraine Rantala, Bertil Bengtsson och Kjell Sundberg, David Tedfeldt och Kenneth Börjesson kan säkert räkna med en intressant sommar.

Paret i ateljén

Det finns en hel del välbekant på utställningen. Men också en del mer sällan sett.

Ett exempel på det senare är Kjell Sundbergs fotopolymer-etsningar, svart-vit grafik som konstnären för enkelhetens skull kallar fp-etsningar.

Kjell Sundberg är känd som grafiker, men främst är han ett namn som målare och visar flera stora målningar nu på Sillegården.

Tillsammans med skulptören Lorraine Rantala bor Kjell Sundberg vid Hovslagargatan i Kristinehamn. Där har de också ateljé.

För övrigt en ateljé som är en del av modern värmländsk historia.

I slutet av 50-talet och flera år framåt delades ateljén mellan konstnärerna Harry Moberg och Stig Olson samt makarna och konstnärskollegerna Ingemar Lööf och Gertrud Bensow-Lööf.

När tre fjärdedelar av gruppen lämnade Hovslagargatan behölls ateljén av Harry Moberg.

Men 1979 övertogs den av det unga konstnärsparet Sundberg och Rantala.

Sinne för färger

I ateljén i Kristinehamn har Lorraine Rantala skapat de fem skulpturer hon ställer ut på Sillegården, fyra huvuden och en större skulptur i lindträ kallad ”Längtan”.

– Var och en får bestämma själv vad det är man längtar till, säger hon, men det är längtan efter det där man bara vill ha!

Två målare är Bertil Bengtsson och David Tedfeldt, båda tillhöriga den något yngre generationen konstnärer.

Bertil Bengtsson bor i Karlstad, David Tedfeldt i Skattkärr, och om man bortser från det som gör dem sinsemellan olika - inriktning, teman - så finns det en viktig sak som förenar: Deras starka sinne för färger och former.

Vilket också gäller Kenneth Börjesson, bosatt i trakten av Arvika, länge känd för sina hårt stiliserade bilder föreställande hus, hus med en bara antydd vägslinga som leder till huset.

Fortfarande är husen med i några av hans målningar.

Men, konstaterar han, husen är på väg ut.

Och Börjessons målningar är i dag karakteriserade av upplösta former och betydligt mer ljus än förr.

Glädje och lust

Så till den ”udda” konstnären i gruppen på Sillegården...

Ja, Anna Hedstrand kallar sig ”udda” och till och med ”en naiv person”.

I detta fall är båda uttrycken lätta att ta till sig som någonting mycket positivt. Anna Hedstrand är rejält känd, inte minst för sina textila mönster.

Men på Sillegården visar hon små och större kakelmålningar, alla med ett uttryck av glädje och lust, livskänsla och medelhavskt och fryksdalskt gott humör.