2016-05-05 17:46

2016-05-05 21:32

Två målare och en collagekonstnär

KONST: Vårutställarna Emelie Larsson, Lena Irvall och Jan Manker

Värmländska skogar och sjöar, japanska träsnittsgestalter placerade i svensk fjällvärld, och ”djupt personliga” självporträtt.
Tre nya utställningar i Karlstad bjuder på stor mångfald och bredd.
Det är färgrikt och vackert, spännande att se, kanske inte helt lätt att tolka.
Om nu bilder nödvändigtvis ska tolkas!

Emelie Larsson – hon kommer från Forshaga, har rötter i Berlin – är numera känd för sina collage.

Den teknik hon använder är arbetskrävande. Av bilder ur tidningar, tidskrifter och broschyrer river hon små, små bitar.

Bitarna använder hon för att bygga upp bilder vars förlaga är fotografier.

En del av fotografierna har hon tagit själv, andra är av betydligt äldre datum.

På galleriet KiKa (Konst i Karlstad) visar hon både stora och små collager med motiv från - ja, Värmland?

– Värmland, USA och norra Sverige, preciserar hon.

Fotografier

En del av hennes bilder visar något som inte synts till i värmländska skogar på länge: Kamouflageklädda värnpliktiga.

Men foto-förlagorna till just dessa bilder har ingenting med hennes eget hemlän Värmland att göra.

– Jag hittade några fotografier i min fars fotoalbum, bilderna togs för många år sedan under övningar i norra Sverige, berättar hon.

Lumparbilderna i pappans album har lånat ut motiven till collage av just den konstfulla sort som förknippas med Emelie Larsson.

I andra verk i galleriet finns det typiskt värmländska: Sjöar, tallskog, en vit älg.

Och så finns det människor, kanske hennes vänner, i bilderna.

Till måleriet

En ung mans möte med en vit älg, en stövelklädd kvinna som vandrar ut i en sjö, en pojke som sitter på en brygga och leker med barkbåtar utrustade med segel.

På bara lite avstånd ger Emelie Larssons bilder intrycket av att vara akvareller.

Den som tar sig en bit närmare konstverken upptäcker alltså: Fragmenten, de ur tidningar rivna småfragmenten som mödosamt klistrats ihop till någonting annat.

– Jag gör mindre och mindre bitar, säger hon, och det gör jag för att utmana mig själv.

De små pappersbitar ”binds” inte ihop av penseldrag.

– Det är knappt så att jag kan blanda färger längre, jag har jobbat med collage så länge, kommenterar Emelie Larsson.

Men hon tillägger någonting viktigt: Hon är på väg tillbaka till det rena måleriet.

Tillbaka till Karlstad

Karlstad var Lena Irvalls barndoms - och uppväxtstad. Numera bor hon i Göteborg.

Men då och då har det hänt att hon har flyttat tillbaka till Karlstad.

– Jag envisas med att flytta härifrån, och jag verkar inte tröttna på att komma tillbaka hit, säger hon under en pressvisning på Galleri Lars Hjelm på Herrhagen.

Lena Irvalls bilder är mycket medvetet ”naivistiska”.

– Och bilderna handlar om mig, min bakgrund, min uppväxt, mina erfarenheter av livet och hur jag ser på världen...

”Det är jag!”

Ofta förekommer hon själv rent konkret i sina bilder.

Porträttlikheten finns inte, men Lena Irvall kan naturligtvis med konstnärens insikt om sina avsikter och insikter peka och säga:

– Det där är jag!

I ett av konstverken är det en liten flicka som betraktas av en till synes äldre kvinna.

Vem av de två är du?

– Ja, det kan väl vara så att jag är båda två? Att bilden handlar om att se sig själv?

Erfarenheter

Lena Irvalls bilder är ”djupt personliga”. De citerade orden är hennes egna.

Men vad det ”djupt personliga” består av och innehåller, ja, det är ingenting som konstnären lägger ut texten om.

Att betraktarna av hennes bilder blir ”berörda” - hennes eget ord igen! - är ställt utom allt tvivel.

Kanske beror det på att Lena Irvall låter det stå var och en fritt att tolka bilderna.

Och tolka in sina egna erfarenheter och känslor.

Mångtydiga

Utställningen i Galleri Lars Hjelm pågår ett par veckor. Samtidigt förbereder Lena Irvall en separatutställning i juni, i Skärhamn på Tjörn.

Hon verkar arbeta ganska intensivt.

– Numera vågar jag mer än tidigare, säger hon om sitt arbete, och jag gör det jag gör: Kan inte göra det på annat sätt!

Och det hon gör är bilder som är mångtydiga och därför också mycket lätt kan tala direkt till den individuella betraktaren.

Samelandet

Konstnären Jan Manker bor i Nykvarn väster om Södertälje.

Gissningsvis far hans tankar ofta iväg norrut, från den sörmländska landsbygden till Lappland.

Hans aktuella utställning på Galleri Bergman i Karlstad har inget enhetligt tema, men där finns några stora verk som skvallrar om konstnärens intresse för norra Sverige.

Ett intresse som grundlades mycket tidigt.

– Jag var väl sju år när min pappa tog med mig till Lappland där vi levde en tid bland samerna...

Jan Manker berättar detta som svar på en fråga om hans far, etnografen Ernst Manker.

Kirunaflytt

Ernst Manker var en av Sveriges främsta experter på samisk kultur.

Han skrev upp emot 35 böcker av vilka många handlade om just denna länge förbisedda - långa tider t o m av svenska staten undertryckta - kultur.

Sonen Jan Manker har till Karlstad och Galleri Bergman tagit med sig ett par mycket stora målningar.

Den ena är en tolkning i bild av flyttningen av Kiruna stad; den pågår ju nu eftersom gruvbrytningen har fått marken att gunga.

Japaner i fjällandskap

Den andra målningen är ett panorama över svenskt fjällandskap.

I förgrunden finns det dock ett antal gestalter, som man inte automatiskt förknippar med det nordligaste Sverige: Japaner, närmare bestämt figurer hämtade ur bland andra träsnittaren Hiroshiges bildvärld.

Jan Mankers konstverk som nu ställs ut är relativt sent skapade.

Och - som nämnts - utställningen har inget enhetligt tema, ingen röd tråd.

Motiviskt är bredden stor, utställningen ger på så sätt ett tvärsnitt genom Jan Mankers bildvärld. Då med betydligt färre grafiska blad än vad man möjligen räknat med med tanke på hans förflutna:

Jan Manker var en av dem som stod bakom skapandet av Grafikens hus i Mariefred, eldhärjat, nedbrunnet för några år sedan.

 

Emelie Larsson – hon kommer från Forshaga, har rötter i Berlin – är numera känd för sina collage.

Den teknik hon använder är arbetskrävande. Av bilder ur tidningar, tidskrifter och broschyrer river hon små, små bitar.

Bitarna använder hon för att bygga upp bilder vars förlaga är fotografier.

En del av fotografierna har hon tagit själv, andra är av betydligt äldre datum.

På galleriet KiKa (Konst i Karlstad) visar hon både stora och små collager med motiv från - ja, Värmland?

– Värmland, USA och norra Sverige, preciserar hon.

Fotografier

En del av hennes bilder visar något som inte synts till i värmländska skogar på länge: Kamouflageklädda värnpliktiga.

Men foto-förlagorna till just dessa bilder har ingenting med hennes eget hemlän Värmland att göra.

– Jag hittade några fotografier i min fars fotoalbum, bilderna togs för många år sedan under övningar i norra Sverige, berättar hon.

Lumparbilderna i pappans album har lånat ut motiven till collage av just den konstfulla sort som förknippas med Emelie Larsson.

I andra verk i galleriet finns det typiskt värmländska: Sjöar, tallskog, en vit älg.

Och så finns det människor, kanske hennes vänner, i bilderna.

Till måleriet

En ung mans möte med en vit älg, en stövelklädd kvinna som vandrar ut i en sjö, en pojke som sitter på en brygga och leker med barkbåtar utrustade med segel.

På bara lite avstånd ger Emelie Larssons bilder intrycket av att vara akvareller.

Den som tar sig en bit närmare konstverken upptäcker alltså: Fragmenten, de ur tidningar rivna småfragmenten som mödosamt klistrats ihop till någonting annat.

– Jag gör mindre och mindre bitar, säger hon, och det gör jag för att utmana mig själv.

De små pappersbitar ”binds” inte ihop av penseldrag.

– Det är knappt så att jag kan blanda färger längre, jag har jobbat med collage så länge, kommenterar Emelie Larsson.

Men hon tillägger någonting viktigt: Hon är på väg tillbaka till det rena måleriet.

Tillbaka till Karlstad

Karlstad var Lena Irvalls barndoms - och uppväxtstad. Numera bor hon i Göteborg.

Men då och då har det hänt att hon har flyttat tillbaka till Karlstad.

– Jag envisas med att flytta härifrån, och jag verkar inte tröttna på att komma tillbaka hit, säger hon under en pressvisning på Galleri Lars Hjelm på Herrhagen.

Lena Irvalls bilder är mycket medvetet ”naivistiska”.

– Och bilderna handlar om mig, min bakgrund, min uppväxt, mina erfarenheter av livet och hur jag ser på världen...

”Det är jag!”

Ofta förekommer hon själv rent konkret i sina bilder.

Porträttlikheten finns inte, men Lena Irvall kan naturligtvis med konstnärens insikt om sina avsikter och insikter peka och säga:

– Det där är jag!

I ett av konstverken är det en liten flicka som betraktas av en till synes äldre kvinna.

Vem av de två är du?

– Ja, det kan väl vara så att jag är båda två? Att bilden handlar om att se sig själv?

Erfarenheter

Lena Irvalls bilder är ”djupt personliga”. De citerade orden är hennes egna.

Men vad det ”djupt personliga” består av och innehåller, ja, det är ingenting som konstnären lägger ut texten om.

Att betraktarna av hennes bilder blir ”berörda” - hennes eget ord igen! - är ställt utom allt tvivel.

Kanske beror det på att Lena Irvall låter det stå var och en fritt att tolka bilderna.

Och tolka in sina egna erfarenheter och känslor.

Mångtydiga

Utställningen i Galleri Lars Hjelm pågår ett par veckor. Samtidigt förbereder Lena Irvall en separatutställning i juni, i Skärhamn på Tjörn.

Hon verkar arbeta ganska intensivt.

– Numera vågar jag mer än tidigare, säger hon om sitt arbete, och jag gör det jag gör: Kan inte göra det på annat sätt!

Och det hon gör är bilder som är mångtydiga och därför också mycket lätt kan tala direkt till den individuella betraktaren.

Samelandet

Konstnären Jan Manker bor i Nykvarn väster om Södertälje.

Gissningsvis far hans tankar ofta iväg norrut, från den sörmländska landsbygden till Lappland.

Hans aktuella utställning på Galleri Bergman i Karlstad har inget enhetligt tema, men där finns några stora verk som skvallrar om konstnärens intresse för norra Sverige.

Ett intresse som grundlades mycket tidigt.

– Jag var väl sju år när min pappa tog med mig till Lappland där vi levde en tid bland samerna...

Jan Manker berättar detta som svar på en fråga om hans far, etnografen Ernst Manker.

Kirunaflytt

Ernst Manker var en av Sveriges främsta experter på samisk kultur.

Han skrev upp emot 35 böcker av vilka många handlade om just denna länge förbisedda - långa tider t o m av svenska staten undertryckta - kultur.

Sonen Jan Manker har till Karlstad och Galleri Bergman tagit med sig ett par mycket stora målningar.

Den ena är en tolkning i bild av flyttningen av Kiruna stad; den pågår ju nu eftersom gruvbrytningen har fått marken att gunga.

Japaner i fjällandskap

Den andra målningen är ett panorama över svenskt fjällandskap.

I förgrunden finns det dock ett antal gestalter, som man inte automatiskt förknippar med det nordligaste Sverige: Japaner, närmare bestämt figurer hämtade ur bland andra träsnittaren Hiroshiges bildvärld.

Jan Mankers konstverk som nu ställs ut är relativt sent skapade.

Och - som nämnts - utställningen har inget enhetligt tema, ingen röd tråd.

Motiviskt är bredden stor, utställningen ger på så sätt ett tvärsnitt genom Jan Mankers bildvärld. Då med betydligt färre grafiska blad än vad man möjligen räknat med med tanke på hans förflutna:

Jan Manker var en av dem som stod bakom skapandet av Grafikens hus i Mariefred, eldhärjat, nedbrunnet för några år sedan.